Dag 158 Hål i golvet

Att jag inte slog ihjäl mig! Jag fick in tre lass med hö häromdagen. Ett av dem skulle jag stapla på ett trägolv i den äldre delen av kvarnen. En golvbräda var dålig och jag tänkte att jag kanske skulle lägga en stålplatta över så att jag inte skulle trampa igenom men för att spara tid så gjorde jag inte det. Det bar sig inte bättre än att jag mot slutet, när golvet var täckt av hö, trampade rakt på det dåliga stället och naturligtvis trampade igenom. Det var djupt ner till marken och jag hade en bal i vardera näven. En riktigt allvarlig incident men allt gick väl. Fick ett litet skrapsår på benet och rejält ont i knät men det har nästan gått över. Lärdom: Säkerheten först! Alltid.

Dag 157 En av gårdens gömmor

Idag gick en hydroforpump sönder. Det var den i stallet. Som tur är kan jag bara öppna en kran i garaget och så försörjs stallet av bostadens hydrofor. Redundant system som vi it-nördar säger. Problemet som uppstod var att "ungarna" har satt upp en spritgömma i hydroforrummet i garaget. Eddes spritgömma står det på en skylt utanför. När jag klev ut från hydroforrummet så råkade jag välta en flaska med vodka som gick i tusen bitar. Jag fick naturligtvis meddela detta till Edvard via messenger och då utspann sig följande konversation

Dag 156 Ge mig ett tecken

Jag lovade för ett tag sedan här i min blogg att berätta lite om vad jag lärt mig på sistone. Den senaste veckan har det varit en hel del om databaser och webservrar. Ganska tekniskt och frustrerande när man står inför ett problem men riktigt kul när man kan det. Ett annat ganska fräscht inlärningprojekt som jag haft är Rubiks kub. Av en slump fick jag en från en arbetskamrat och gjorde några tappra försök men la ganska snabbt ner det hela. Sen fick jag på skype se att vår son Edvard satt och jobbade med en kub. Det fick fart på mitt intresse och snabbt hade jag lärt mig få ihop kuben, faktiskt snabbare än han. Vår andra son Ludvig kom hem och blev intresserad och jag lärde upp honom och de blev båda snabbare än mig. Surt men jag kan ta det. Nu har jag köpt flera kuber och en tidtagningsutrustning och jobbar ständigt på att bli bättre och lära mig nya tekniker för att bli snabbare. Jag vet inte om det är så användbart i praktiska livet att kunna klara Rubiks kub snabbt men själva inlärningsprojektet roar mig.

Det är ändå fantastiskt vad man kan lära sig. Jag tror att jag tidigare nämnt om inlärningskurvan.

Först är man omedveten om sin okunskap;
Hur svårt kan det vara att få ihop Rubiks kub. 

Sen blir man medveten om sin okunskap;
Jag kommer aldrig att kunna lära mig det och varför skulle jag? 

Sen blir man medveten om sin kunskap;
Man får skärpa sig men man klarar det.

Sist blir man omedveten om sin kunskap;
Man kan inte ens förklara hur man gör. Det går av sig själv. Det sitter i händerna. 

Just nu håller jag på att lära mig teckenspråk. Mitt mål är att det skall sitta i händerna och det gör det inte ännu. Men det sitter i alla fall i huvudet och det är ju på rätt väg. En metod jag har är att när jag möter en bil så tecknar jag bokstäverna på nummerskylten. Ganska kul faktiskt.