Dag 106 Kör inte på stolpen

En gång när jag var typ 15 fick jag en insikt. Jag skulle ut och harva med vår så kallade svenskharv. Det var en C-pinneharv för de som begriper vad det är. Pinnarna var formade som ett stort C. Den typen av harv är en vårbruksharv som passar på mulljordar och sandjordar. Arbetar väldigt effektivt. Blandar jorden på ett bra sätt. Till deras nackdelar hör att de kanske inte ger ett så jämn såbotten. Principen bakom harvning handlar om att skapa en fuktig och jämn såbotten som man kan placera utsädet på. Sen skall det komma lucker och fin mylla på det som återpackas med en vält. Nåja, denna berättelse handlar inte om såprinciper. Min pappa hade gett mig uppdraget att harva på en bit som hette Leran. Den ligger utmed vägen till Heberg. Lite märkligt att jag skulle harva med en C-pinneharv där förresten? När jag tänker efter så använde jag nog en slättharv som vi sa. I Skåne kallar de den för lättharv. En mycket bättre harv på lerjord. Det spelar inte så stor roll egentligen. Uppdraget var att harva för vårbruk. Begränsningen av uppdraget var att jag inte skulle köra på några stolpar med harven. Därför tyckte min pappa att jag skulle ha god marginal till de telefonstolpar som det på den tiden fanns rikligt av på åkrarna. "Kör inte på stolpen". Numera är stolparna borttagna nästan allihopa. Ja, nu är det ju så att när unga killar skall göra saker och ting så blir det ju lätt en sport av det. Det känns ju inte kul att lämna stora områden runt stolparna helt oharvade. Därför körde jag ju närmare och närmare med harven. Det är ju inte särskilt svårt att räkna ut vad som hände, eller hur? Jag körde naturligtvis med full kraft rätt in i en stolpe med harven och den blev ganska så krokig. Helvete också! Hur kunde jag vara så dum? Pappa kommer att bli helt vansinnig. Jävlar med skäll jag kommer att få. (Till saken hör att min pappa var en mycket fredlig man. Han skällde nästan aldrig och om han nu skulle göra det hade han väldigt goda skäl till det.) (Om någon upprörs av svordomarna så skall jag be att få tillägga att på den tiden svor jag något djävulskt. Min fru fick mig att sluta tvärt med det ungefär 20 år senare. Men det är en annan historia). Jag kunde inte köra vidare. Vad skulle jag göra? Emigrera? Dikta ihop en historia om att någon snott traktorn när jag var ute och pinkade? Handbromsen kanske hade gått sönder och traktorn kanske hade rullat av sig själv på stolpen? Kändes inte särskilt realistiskt. Till slut kom jag på att det enda alternativ som återstod var att krypa till korset. Jag fick köra hem med spillrorna och erkänna mitt misstag. På vägen hem, som inte var särskilt lång, hann jag bygga upp massor med försvarsargument.  Hur fan skulle jag kunna veta det? Det gick ju inte att  se genom rutorna. Det var ju så dammigt. Och så vidare. Jag hade hur mycket argument som helst. När han skulle börja skälla så skulle han minsann få se!

Pappa satt i vardagsrummet och läste Göteborgsposten.
- Pappa, jag har kört sönder harven. Jag körde på en stolpe.
- Jaha, men kör fram traktorn till verkstan så får vi väl laga den då.
!!!
Gissa om jag blev paff! Jag var helt inställd på värsta utskällningen. Allt adrenalin som jag hade byggt upp i kroppen bara rann ur mig på en sekund. Mindre än en sekund. Otroligt bra ledarskap! Istället för att komma med en massa känslomässiga utbrott som bara lett till konflikt så kom pappa med en logisk vuxenkommunikation. Tag lärdom!

Vi lagade harven och jag kunde köra vidare, nu med lite större säkerhetsmarginal. Ett tag i alla fall.

För att hylla min enastående pappa Sven-Göran Nilsson får ni här se honom göra en prognos för skörden. Han brukade säga att i bondepraktikan står det att "På midsommerda skall man vara varken ledsen eller gla". Det betydde enligt honom att man inte skall uttala sig om skörden förrän efter midsommar. Hans utlåtande kom ju den 3/7 så den klarade sig.

Dag 104 Boberg kanjon

Tidningsurklippet om laxfisket, som jag tidigare visat, ledde till att jag hittade boken som texten refererade till. I den finns ett tiotal sidor som handlar om fisket i Boberg. De är skrivna på 20-talet och där finns en rad fina bilder och teckningar över de olika fasta fiskeredskapen som finns. Det är noggranna beskrivningar av hur de var uppbyggda och deras funktion. Det fanns tre olika fasta fiskeredskap nedanför fallet. Principen med dem var att lura in laxen i ett kar och sen plockade de upp dem med en långskaftad håv.  Laxfisket verkar ha varit jättebra i början av 1900-talet. Vesslunda och Bobergs byar delade på vittjandet. De fick turas om. Det var framförallt nedströms fallet i Boberg som det bra fisket var. Vid högvatten kunde laxen passera fallet och då kunde man få fisk även ovanför. Det bästa verkar ändå ha varit att håva lax nedanför bron i Boberg. Här en bild på min farfar Johan som står på en bergklack i förkastningssprickan i Boberg. Det är en naturlig förkastningsspricka som utgör sidan. Håll med om att det är en häftig bild. Kolla datumet. Denna bild har varit utställd på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. På fångstavdelningen. Antagligen finns det där i gömmorna någonstans fortfarande.

Dag 103 Mer om fisket i Boberg

Dag 102 En laxfiskehistoria

Dag 101 Oskar i kvarnen

Denna artikel skrevs på sjuttiotalet och faktum är att bygdekvarnen drevs ända fram till 2008 då jag malde till den siste kunden. Det var Olof Karlén i Vesslunda. Sista uppdraget var en krossning av spannmål den 15/12.  Jag skall se om jag kan hitta det underlaget.

Dag 100 Kvarnen gör reklam

Som mjölnare i Boberg kan jag inte undanhålla denna fina annons från en kvarn i Boberg. Snabbt och noggrant. Så gjorde vi minsann i Bobergs Foderförädling. Till er tjänst.... Så skall det vara.

Dag 99 Hästskjuts

Bilden föreställer den sista hästskjutsen till kvarnen. Det är någon gång på 60-talet för den står på körvågen. Dessutom har jag ett svagt minne av den så det borde vara på slutet av 60-talet. Vem den föreställer vet jag inte men det skulle var intressant att veta. Du kanske vet? Eller du kanske vet någon som kan veta.

Dag 92 Hembränning

I Boberg ned mot Grimsholmen finns ett område som kallas Brända Ljung eller Brända Lyng. Där brände man förr i tiden ljung för att få fram ett bättre bete till djuren. Det var ett sätt att föryngra betesmarker helt enkelt. Branden hade även andra fördelar. Mångfalden förbättrades så ny flora och fauna fick bättre chans. Bin fick fler blommor att pollinera då örterna gynnades. Länsstyrelsen genomför ljungbränning på flera platser i Halland med goda resultat. Det utförs på vårvintern. Här en bild på ljungbränning i Göteborgs skärgård i mars 2014.

Dag 98 Smuts och damm

Jag kan inte undanhålla denna underbara bild föreställande min pappa Sven-Göran. Han står vid vågen i kvarnen. Utrustningen bakom honom är balansdelen där man skjuter vikter fram och tillbaka för att balansera körvågen utanför. På denna våg kan man väga ekipage som väger bra många ton. Är de jättestora så tar man en hjulaxel i taget. Bakom honom är skrivpulpeten. På den har det skrivits många ordrar på malning minsann. På den ligger plattremmar som man fick laga då och då.  Framför står säckavågen. Allt funkar perfekt fortfarande. Pappa är inte ren, det kan jag inte påstå. Att vara mjölnare var dammigt men denna smuts kommer nog från att det är skördetid. Men han ser glad ut, eller hur? Antagligen har han vägt in spannmålslass som vi lagrar i torkarna i kvarnen. Sånt gör en bonde glad, även om han är smutsig.

Dag 97 Bomber och granater

Tittade på en krigsfilm på TV. Då slog det mig hur mycket jag kan i krigandets konst. Kan faktiskt det mesta. Skjuta, kasta granater, vapenvård, you name it. Förklaringen är naturligtvis militärtjänsten. Jag låg i lumpen när försvaret var som störst. Jag har för mig att armen bestod av 700-800 000 som kunde mobilisera på ganska kort tid. Jag ryckte in i militärtjänst på I16 i Halmstad sommaren 1978 och muckade 15 månader, 444 dagar senare. Då var jag fänrik och skyttegruppchef i ett skyttekompani. Utbildningen inleddes av en grundläggande soldatutbildning på tre månader. Där fick man grunderna. T ex de olika förflyttningsätten: ålning medelst hasning, ålning medelst slingring, krypa på armbågar och knän, krypa på händer och knän, hukande gående, gående, springande. Men man fick också lära sig hantera och skjuta med gevär. Vi hade AK4 som huvudgevär men fick också skjuta k-pist. Vid ett tillfälle skulle vi få testa den amerikanska M6. Det var något som i alla fall jag såg fram emot. Vi delades in i grupper som fick göra olika skjutövningar. När det började närma sig M6 för mig grupp tog tiden slut och vi fick åka hem. Jag blev jättebesviken. Hade det varit idag hade jag protesterat men inte på den tiden. Då hade man för den delen fått epitetet stridis, och det ville man ju inte. Vidare fick vi lära oss kasta handgranater. Det höll på att gå illa när jag skulle kasta. Vi fick noggranna instruktioner hur vi skulle dra ut säkerhetspinnen och sen kasta. Jag var så fokuserad på att inte misslyckas med att dra ut säkerhetspinnen att jag hade handgranaten i vänster hand och drog ut pinnen med höger. Jag är ju högerhänt. När jag skulle till att kasta insåg jag ju att jag hade den osäkrade handgranaten i fel hand. För att inte befälet skulle upptäcka misstaget slängde jag iväg granaten lite klumpigt med vänsterhanden och den kom ju bara precis över skyttegravskanten. Pinsamt. Jag  blev i alla fall godkänd för momentet.

Dag 96 Grabbarna fiskar gädda

Här är en bild på mig och mina lekkamrater Lasse och Bengt när vi kommit hem från en fisketur som jag tror vi var ganska nöjda med. Receptet på framgångsrikt fiske när jag var liten var: Gå ut tidigt på morgonen. Använd droppe eller spinnare. Glindra, dvs släpa dragen efter båten. Vi fick gädda, abborre, enstaka öringar, id. Ål fick man på långrev men ibland vid mete. Jag är ganska säker på att bilden är tagen i det vi kallade Wohlerts trädgård. Ca 500 m nedströms fallet i Boberg. Det var där vi höll på att elda upp ett skjul när vi roade oss med luntning. Det kan du läsa om i ett tidigare avsnitt. http://mjolnaren.blogspot.se/2014/02/dag-30-det-brinner.html.

Just de här stackars gäddorna är fiskade med kastspö från land. Ett annat lite mer udda fiskesätt var när vi sköt gäddor som stod i vassen med luftgevär. Gick inte särskilt bra.

Dag 93 Farfar fiskar lax

Bilden föreställer min farfar Johan Nilsson som fiskar lax, eller snarare håvar lax, vid fallet i Boberg. Ganska smal herre, inte sant.

Jag har läst på lite om laxfisket. Umeå har dokumenterat lite. Där skriver man att laxfisket var kanske en av de viktigaste naturresurserna under medeltiden. Därför satsades det mycket på att hitta bra fångstmetoder. De hade laxgårdar som med spjälstaket ledde laxen till laxkar. Karen vittjades med huggkrok. Senare kom laxtinor. Man använde fasta redskap för laxfiske i Umeälven fram till 1950-talet.

Bilden på min farfar är nog tagen på 20-talet, då han var i 30-årsåldern.

Dag 95 Jag och loka

Bilden föreställer mig och den första skådade björnlokan i Svensgård. Jag hade varit ute med båten på en liten tur upp mot Heberg. I kanten fann jag denna ytterst spännande växt. Som sann upptäcktsresande kunde man ju inte lämna den kvar. Jag var väl i 12-årsålder kan jag tänka.

Dag 94 Lokor

Bilden föreställer min pappa Sven-Göran med en Björnloka. Vi hittade de första exemplaren utmed ån i början av 70-talet. Det var ingen som kände till den då och man fann den fascinerande. Det här exemplaret har slagit sig ner alldeles vid vår trädgård. Det finns numera stora områden utmed Suseån som är helt täckta av Björnlokor eller jättelokor och vi lägger ner stor möda varje på att bekämpa dem. De måste huggas ner flera gånger under säsongen för att förhindra blomning. Varje blomma ger tusentals frön som kan ligga i backen i upp till 10 år innan de fortfarande kan gro. Mycket invasivt ogräs. Fy sjutton! Det ger brännskador om man får växtsaften på huden och sen solljus på.

Dag 91 Kungamötet i Boberg Fisket

Fisk var en viktig råvara under medeltiden. Alla människor åt fisk, särskilt på fredagar. Bönderna fiskade i åar och sjöar men även i havet om man bodde nära. Boberg ligger nära havet. Fisk fanns en marknad för och gav möjlighet för att få in pengar till hushållet. Fisket var även ibland skattebelagt.

De fiskar man var intresserad av var lax, sill, torsk, gädda, sik och ål. När jag kollat med fiskekunniga så tror man att laxfisket var bra på 1200-talet. Troligtvis var det belagt med kungliga rättigheter.

På Lantmäteriets hemsida finns historiska kartor. Här är en karta från 1700-talet över en del av Boberg.

Det är en meander av ån som vi kallar Uddaveka. Där ser man till höger att det i skogen, vid ett vadställe, finns markerat en laxgård. Ett tecken på att laxfisket funkade då i alla fall.

Dag 90 Kungamötet i Boberg Jordbruket

Enligt Kalmar läns museum så arbetade de allra flesta med jordbruk på ett eller annat sätt på medeltiden. Antingen var de jordbrukare eller så var de t ex präster eller hantverkare men de hade ändå lite odling och något eller några djur. Eftersom kungamötet ju skedde på landsbygden i Boberg är jag ju mest intresserad av vad de gjorde på gårdarna. Familjen kunde bestå av man, hustru och 3-4 barn. De kunde också ha en dräng och en piga. Växtodlingen och djurskötseln var viktigast men det fanns också skogsbruk. Djuren bestod av nötkreatur, får, grisar och höns. Oxar användes som dragdjur. Allt de producerade användes till mat eller kläder. Råg och korn var de viktigaste sädesslagen som användes till foder och till livsmedel, både mat och dryck i form av öl.

Bilden visar Bobergs By 1850. Pilen markerar var jag bor nu. De här är alltså före laga skifte som skedde vid den här tidpunkten.

Lantbruket i Boberg var samlat i byar med gemensamma gärden, två till tre stycken. Gårdarna hade långsmala remsor, tegar. Ett av dem var betesmark till djuren. På så sätt fick man rotation. Så var det i Södra Sverige och i Danmark. Samarbetet var viktigt i byn. Alla var beroende av varandra.
Ett bekymmer för befolkningen i Boberg på 1200-talet var sannolikt flygsanden. Tittar man på gamla kartor så var stora delar markerade för detta. Betet var säkert inte så bra det heller.

Dag 89 Skreaboken

Nu har Skreaboken kommit ut. I den kan du läsa många spännande berättelser om både Skrea och Boberg. Du hittar den på Skrea Ost eller på Falkenbergs Bokhandel. Kanske Falkenbergs Netto i Heberg också.
Jag har skrivit två kapitel i den. Ett som handlar om kvarnverksamheten i Boberg och ett om kraftstationen i Boberg.

Dag 88 Grader av kommunikation

Idag skall jag visa en bild som jag tycker är så läcker. Den föreställer Smörkull och är tagen för bortåt hundra år sedan. Ser du, inga träd. Helt makalöst. Följer man vägen kommer man till Grimsholmen och havet. Bakom kameran ligger Veka. Den symboliserar tre kommunikationsplattformar. För det första den visuella, på den höga höjden kunde man signalera. Vägen blev den fysiska och stolparna transporterade el och telefoni. Nu arbetar vi med Boberg Fiber. Då kommer det att gå en fiberlina utmed vägen för att alla boende på Grimsholmen skall få tillgång till nästa plattform för kommunikation.

Dag 87 Berättelsen om kungamötet i Boberg Tidsepoken

I norden eller kanske snarare i Sverige delas medeltiden upp i

• Tiden före äldre medeltiden kallas i Sverige för förhistorien. I den ingick vikingatiden.
• den äldre medeltiden som var 1050-1250 
• därefter följde folkkungatiden som började med Birger Jarl och grundandet av Stockholm. Den sträckte sig fram till slutet av
• 1300-talet när unionstiden tog över.

Kungamötet i Boberg skedde alltså under folkkungatiden.

Under denna tid började rättssamhället utvecklas. Edsöreslagar, arvslagar och landslagar. I den senare fanns konungabalken med Sveriges första författning.