torsdag 29 augusti 2019

Dag 164 Vågen

Idag skall du få lära dig lite om vågar. Det du ser på bilden ovan är en körvåg. Min pappa, Sven-Göran Nilsson, köpte den från ett sockerbruk i Skåne på 60-talet. Det är alltså en gammal betvåg. Taket över vågen har jag byggt någon gång, kanske runt år 2000. Det har funkat bra och skyddat vågen från väder och vind. Träplankorna på körvågen har även jag lagt dit. De köptes från en trävaruhandel som låg vid Söderbrons brofäste men som numera är ersatt av en annan leverantör. De var inte så enkla att hitta för dimensionen var viktig. Lantbrukaren ställde av kärran på vågen och kopplade loss den från traktorn.
Nästa moment var i kvarnen och på bilden ovan ser ni två generationer vågar. En säckavåg i förgrunden och vikterna till den till vänster. Funkade med balans det också. Jag kommer ihåg att man som barn älskade att försöka lägga på mindre och mindre vikter för att få det att balansera. Vikterna sorterade vi sen noga i fallande ordning.
Körvågen består av motvikten som du ser till vänster och skalorna till höger. Du kan också se en vev nere till vänster på bilden nedan. Den används för att sänka ner vågen om man behöver gå ner i våggropen för att justera. Pappa berättade att man behövde smörja eggarna som vågplattan vilar på. Jag måste erkänna att det har jag inte gjort sen jag var liten men å andra sidan används inte vågen så förfärligt mycket längre. Men en gång kanske jag tar mig i kragen och kryper ner därunder och servar den.

På bilden nedan ser du de vikter som man ju flyttar fram och tillbaks för att skapa balans. Det finns en skala för 1000-tal, en för 100-tal, en för 10-tal och sist och faktiskt också minst, en skala för en-tal, dvs ett kg.

Målet är att skapa balans och det ser man på siktena på bilden nedan.

 När man fått balans så viker man upp en spak som låser vågen så att den inte står och slår när man åker över vågen.
 Resultatet av vägningen, brutto och tara, blir en nettovikt som stansas på en viktbiljett som du ser ovan. De tog slut under min tid som mjölnare så jag lät ett tryckeri trycka några tusen viktlappar. De kommer att räcka i några sekel med den takt jag numera väger.

Vågläran är inte riktigt slut ännu för vi har ännu en våg i kvarnen. Denna pjäs som du ser här under.

Vi använde den för att väga upp koncentrat som vi fick från silon som jag tidigare berättat om just blivit nedmonterad. Det är en alldeles ypperlig våg för personvägning. Det var ett nästan stående inslag att kvarnakörarna, som vi kallade dem, skulle väga sig när de var i kvarnen. Min pappa var ju tung, 120 kg som mest tror jag,  men han brukade skylla på tungt skelett, tunga skor och skiftnycklar i overallen.

Faktum är att det finns ytterligare en liten våg i kvarnen. En som man använder under en värmelampa för att ta vattenhaltsprover på spannmålen. Man balanserar vågen med små vikter så att man vet vad provet väger och sen värmer man upp det med värmelampa och kan utifrån viktminskningen kalkylera fram vattenhalten mycket exakt.

Tack för att du hängt med på denna lilla vågskola.

Som du förstår så tar vi det här med vägning med allra största tyngd i Bobergs Foderförädling.

tisdag 27 augusti 2019

Dag 163 Tara

Det du ser på bilden är en del av en vägg i kvarnen. Där skrev vi upp alla tomvikter på böndernas kärror när de skulle komma och mala i kvarnen. Det var upplagt så att de ställde kärran, eller vagnen, på vågen för att vägas. När jag var liten kom det kontrollanter och krönte vågen så att det skulle vara korrekt vägt. Den vägningen gav en bruttovikt. Efter att vi tömt kärren, dvs hjulat av säckarna eller tippat den lösa spannmålen i en ficka i kvarnen, så skulle kärran tomvägas för att få fram den så kallade tara-vikten. Mellanskillnaden blev nettovikten som ju kunderna fick betala förmalningsavgift för. Här ser du en viktbiljett med brutto-, tara- och netto-vikt


Eftersom kärrorna alltid vägde lika mycket skrev vi upp det på väggen så behövde vi inte behövde tomväga som vi kallade det. En rationalisering kan man säga. De vikterna har blivit kvar på väggen i kvarnakontoret. Faktum är att själva kontoret finns inte kvar för jag byggde ett nytt för ca 20 år sedan men väggskivorna behöll jag och satte upp på en annan vägg för jag tyckte att det var ett tidsdokument. En årsring i kvarnhistorien. Jag känner till alla dessa gårdar och lantbrukarna på dem och kan berätta en historia om var och en. Det var roligt att sitta och prata med dem när vi satt och väntade på att det skulle mala klart eller när vi lastade av spannmål eller lastade på mjölsäckar.

Egentligen är ju detta data som kunderna äger och jag har inte på något sätt gjorde dem medvetna om denna datalagring. Ett brott mot GDPR, eller hur. Jag borde nog förstöra skivorna, måla över eller något. Men det tänker jag inte göra. Till och med om jag en gång river kvarnbyggnaden så skall jag nog försöka behålla väggskivorna. Om inte annat blir det ett sätt för mig själv att bli påmind om dessa rekorderliga människor som kom till kvarnen för att mala foder till djuren.

fredag 23 augusti 2019

Dag 162 Bobergs skyline

Idag har Bobergs skyline förändrats. Utanför kvarnen finns en fodersilo. Den har stått där sen 70-talet någon gång. Jag kan nog fastställa datumet när min pappa köpte den för han hade en pärm där han satte in kopior på allt han köpte. Han var ju noggrann så den finns säkert där. Problemet är bara att jag inte kan hitta pärmen. Jag är kanske inte lika noggrann men den skall nog återfinnas. Syftet med silon är att lagra foder eller snarare koncentrat. Koncentrat är något som man blandar med den till mjöl malda spannmålen för att sammansättningen bättre skall passa djuren. När det gäller grisar är det framförallt proteiner och mineraler som finns i koncentratet. Spannmål är ju en utmärkt energikälla då det innehåller stärkelse. Proteinet däremot finns bara i grodden och den är ju inte så stor. Proteinet i koncentratet kommer framförallt från soja men förr fanns det också kött- och fiskmjöl. På senare år försöker man ersätta sojan med svenskodlade ärtor och åkerbönor. Silon fylls genom att en så kallad bulkbil kommer och blåser in fodret. Därför finns ett avluftningsrör på sidan. Det är det galvade röret till vänster.

Ett tag hade jag två silos men en sålde jag strax efter att jag lagt slutat mala. Den gick till Vessigebro som ligger ett par mil från kusten, mitt inne i Falkenbergs kommun. Den här silon har bara blivit stående. Jag har försökt sälja den på blocket några gånger utan resultat men den här gången gick det. Den skall gå till norra Skåne där en köttuppfödare skall lagra spannmål i den. Jag har granskat den och den ser helt ok ut med tanke på hur länge den stått oanvänd.

Det är roligt att den kommer till nytta. Lantbrukaren som skulle köpa den tyckte att vi kunde välta den med min traktor men jag kände att det inte var säkert så jag ringde efter en kranbil som fixade det så fint och säkert. Jag har lärt mig lite om säkerhet.


måndag 19 augusti 2019

Dag 161 Kameraövervakad

Om du tror att du går säker i Boberg så har du helt rätt. Vi har till och med kameraövervakning. Bakgrunden är denna att min fru Agneta är lite uppmärksam kring djur och natur och hon uppmärksammade en så kallad viltväxel i skogen. Vi frågade vår granne Leif som jagar i skogen om vi inte kunde sätta upp en viltkamera där. Leif är handlingskraftig och en kamera kom upp bums. Det har varit mycket intressant. Vi kallar platsen numera för Jurassic park för där är sådan trafik av djur av olika slag. Vi var mest intresserade av att se om där fanns vildsvin och det fanns det men inte nog med det. Där fanns rävar, rådjur och älgar också. Nästan varje natt kommer det bilder på mejlen från kameran. På dagen är de i färg men på natten tas de med ultraviolett ljus och då ser de svartvita ut. Det brukar börja på vid 8-tiden på kvällen med älgar, rävar eller rådjur och på natten visar sig vildsvinen. Grisarna är inte där varenda kväll. De verkar flytta på sig för att de kan vara där några kvällar och sen ser man inte dem på några veckor och sen kommer de tillbaka. De visar sig nästan alltid på natten.

tisdag 13 augusti 2019

Dag 160 Surt och sött

Augusti är skördetid. Vi har en fantastisk trädgård. Vi har utgått från att det skall vara en lantbruksträdgård och har planerat den så att framsidan, dvs mot vägen, är en vacker trädgård med blommor och buskar. Agneta har massvis med rosor som har blommat som bara den i år. Baksidan, dvs åt andra hållet är mer produktionsinriktad med frukt och grönsaker. Och ett potatisland naturligtvis. Vi planerar dock inte att lagra så mycket utan målet är främst att vi skall kunna använda produkterna som ett skafferi. Det funkar naturligtvis inte i praktiken. Agneta reste bort häromdagen och sa att växthuset är fullt av tomater och jag måste göra något av dem. Jag plockade en hel korg och det fick bli ketchup av dem. Under processen var jag nära att ge upp för det tar sån tid att koka bort allt vatten. Resultatet blev dock över förväntan. Riktigt gott och flera stora burkar. Skall bli kul att använda dem i vinter.

När det gäller gurkorna har jag en annan strategi. Jag gillar inte när jag känner mig överfallen av massvis med jättestora gurkor. Jag tar dem när de fortfarande är små och lägger in dem bums. Nu gör jag det enkelt och lägger in dem i en 1-2-3-lag med dillkronor och senapsfrön. Jag gillar att skära dem i lite olika former.

Lök har vi fått i mängder. Hur mycket vi än skördar verkar det finnas massor kvar. Den har jag picklat och det är så gott! En annan produkt som blivit lyckad att ta hand om är gulbetorna som jag skär fint och lägger in på samma sätt i 1-2-3-lag.

Dill är en annan produkt som blivit fantastisk. Förr hade vi jättesvårt att odla det för den fick bara vissnesjuka och dog. Nu odlar vi den i odlingsbäddar i ny jord med fantastiskt resultat. Den fryser jag in i små påsar som är så sköna att ha under vintern.

måndag 5 augusti 2019

Dag 159 Något jag skjutit på

Nu skall jag berätta om när jag skulle skapa ett varumärke för NIB Programmering. NIB Programmering är ett företag som jag startade när jag läste på Ultuna. Jag brukar säga att det var 1983 men när jag kollar på registreringen så skedde den formellt 1984. Men det tycker jag är ganska ok, antagligen påbörjade jag processen 1983. NIB står för Nilssons i Boberg Programmering men det namnet fick jag inte använda så jag drog i hop det till NIB Programmering. Ett namn som jag är mycket nöjd med. Jag bokade också tidigt in domänen nib.se år 2000 men jag har för mig att jag före det hade en adress som hette nib.n.se. Det var tvunget att foga in en länsbokstav på den tiden. Den försvann av sig självt.

Nåja, jag behövde en logga också. Det hade jag ju förstått vad det kostade att skaffa. Jag var faktiskt med och skapade varumärken och loggor under min tid i Växa Halland och det var ett fasligt arbetande med varumärkeshjul och jag vet inte allt. Detta gjorde att jag sköt på det och sköt på det och det blev aldrig av. Under 2018 gick jag ett utbildningsprogram som Falkenbergs Näringsliv arrangerade som hette success teams. De satte samman grupper med företagare som fick coacha varandra. Jättebra. Där fick man berätta om sina problem och diskutera lösningar som man sen skulle fixa. Ett av mina projekt var att skaffa en logga. I vanlig ordning så sköt jag ju problemet framför mig tills det inte gick längre och dagen innan vårt möte så kände jag desperationen komma; jag måste fixa det här. På vägen hem körde jag förbi en firma som jobbar med profilprylar och jag var ju desperat så jag stannade till och frågade om det kunde hjälpa mig. Jag blev hänvisad till Alice och jag förklarade mitt dilemma och hon ställde lite frågor och sa att hon skulle mejla över lite förslag. De kom dagen därpå, jag såg direkt vilken jag gillade bäst. Kollade med familjen och de tyckte samma sak. På kvällen träffades vårt successteam och de tyckte samma sak. Jag testade på deltagarna i vår studiecirkel i LRF och de flesta tyckte ungefär samma sak så jag ringde till Alice och sa vilken jag ville ha. Jag fick ett ark med olika storlekar och sen kom fakturan. Den var på 740 kr plus moms! Gissa om jag blev paff. Otroligt billigt att skaffa en logga om jag får säga vad jag tycker. Jag är så nöjd med den så där ser man vad hjärnan kan hjälpa till att problematisera saker och ting och bara göra saker större än vad de är.