Dag 146 Rätt, rätt, rätt

Jag jobbar vidare med mitt projekt som jag startade för några veckor sedan och det går framåt. Idag hade jag ett genombrott där det blev rätt, rätt, rätt. Det är skönt när det blir så. Tänk vad man lär sig hela tiden. Jag jobbar ju med programmering och där är det verkligen så. Tänk om jag kunnat vad jag kan nu för bara några månader sen. Det hade faktiskt förändrat en del. När jag började programmera, det var på 70-talet, var det verkligen väldigt basic. Programmerade fickdatorer. Då hade varje rad och varje kolumn ett värde och ville man få något uträknat fick man ange rad och kolumnidentitet för den knappen och då kunde man automatiskt få t ex något kvadrerat. Magiskt. Sen kom det olika språk, t ex Fortran på Ultuna, Basic, Pascal och så vidare. De verktyg man, eller i alla fall jag, arbetar med idag är väldigt mycket för webben. Det betyder att man måste kunna HTML, Javascript och en massa ramverk inom det, t ex JQuery, dotnetframework mm. Ajax är inte ett tvättmedel om någon nu trodde det utan det är ett sätt för webbsidor att kommunicera med webbservrar utan att användaren egentligen märker det.

Det jag vill komma till är som vanligt att man måste lära sig så ofantligt mycket. Jag tycker att det är kul och i mina nästa inlägg kommer jag att ta upp några saker som jag lärt mig på sistone.

Dag 145 Mammas gamla kokbok

Det här med prokastination är ju helt otroligt. Just nu jobbar jag, som jag berättat, med ett nytt projekt. Det är väldigt kul men det är också svårt. Flera kvistiga problem som måste lösas så smart som möjligt. Det är viktigt att tänka rätt från början. Ett problem dök upp där jag måste finna lösningar på ett speciellt datalagringsproblem. Måste särskilja olika poster beroende på hur pass färdiga de är. Det är ganska abstrakt och besvärligt för om man inte löser det på ett smart sätt kommer det att bli risk för sammanblandning av olika poster. Det här är ett typiskt problem som man värjer sig för och försöker hitta enklare saker att göra. Det är ansträngande att tänka på det. Vad gör jag istället? Igår tog jag t ex en MC-tur till Hallandsåsen, väldigt trevligt förresten. Forsythior som blommar. Vitsippor överallt. Bokar och andra träd som ännu inte slagit ut och därför fantastisk utsikt över Laholmsbukten. Idag stod jag helt plötsligt framför en bokhylla och läste i en av mammas gamla kokböcker från sommarkursen på Plönninge lanthushållsskola 1955. Helt otroligt. Plötsligt var det viktigare än att lösa mitt problem. Sen har jag varit hos hästarna, förberett för lastning av ett travband som skall säljas och ringt några gamla kompisar. Faktum är att jag löst Rubiks kub en gång också. Allting som triggar belöningssystemet men som inte för mig närmare min lösning på det kniviga programmeringsproblemet. Eller har det det kanske? Ja faktum är att helt plötsligt så fann jag lösningen! Undrar om det inte var när jag satt på toaletten.

Dag 127 Rörande

Det är inte klokt vad mycket man måste kunna för att vara jordbrukare. Jag tror att jag har skrivit om det förr men det skadar inte att upprepas. Nu handlar det om rör och kyla. Vi har ju haft en köldknäpp och när det är riktigt kallt som det nu var sist så tränger kylan sakta men säkert längre och längre in i husen. Jag har fixat det riktigt bra i utestallet med vattnet i ett litet värmeskåp. I det stora stallet är det tufft när det inte är så många hästar inne. Även i år. Det man skulle göra är ett cirkulerande system med lite värme. Det är fullt möjligt. Jag får nog ta tag i det någon gång.

Dag 144 Fel, fel, fel

Idag har jag startat ett nytt projekt och det är så kul. Jag kan inte berätta vad det är för det är en företagshemlighet. Det börjar oftast med en känsla av rastlöshet. Jag känner mig färdig, eller i alla fall tillräckligt färdig, med de pågående projekten. Det är viktigt att inte fastna  i dem för då blir det lätt att man överarbetar och det oftast varken till nytta för min ekonomi eller för kundens behov. Då kommer man in i säljfas och det är roligt men man måste också ha respekt för att kunden måste ha tid för att hänga med.

Projektet är ett webbprojekt som de flesta av mina projekt är nu för tiden. Det betyder databas och webbsidor. Ni anar inte hur många fel man gör på vägen. Det ena efter det andra men till slut blir det bra. Felen visar en på något sätt på rätt väg. Fel är underskattat.

Dag 143 Buss

Coach betyder buss, visste du det? Vi har haft besök av en coach idag. Jag tror coachning är jätteviktigt. Alla behöver bli coachade och de som inte blir coachade riskerar att stå och stampa. Jag sa till henne att det är värdefulla tjänster hon levererar. Jag förstår det, och ändå köper jag inte några coachningstjänster. Varför är det så? Jag är oerhört stolt över de produkter jag utvecklar i mitt företag.  Det är en skön känsla.

Att skapa ett dataprogram handlar om att skriva tusentals rader kod och koden behöver vara väldigt korrekt för att det skall fungera. När jag skall skapa ett nytt dataprogram har jag hela projektet klart för mig inne i skallen och sen är det bara att börja snickra med koden. En databas skall tas fram. Struktur skall skapas och en plattform skall byggas. Sidor skall tas fram. Det hela skall kontrolleras. Sådana här system är inget man snyter ur näsan, det kan jag lova.

Jag har tur för jag har en coach som coachar mig och knuffar mig framåt. Det är Edvard, vår yngste son. Det känns som att han har en plan för mig. En plan som bygger på min vision. När han förklarar för mig vad jag måste göra så sätter jag mig ofta på tvären men helt plötsligt så upptäcker jag att jag gjort som han föreslagit och det har blivit bra. Nu har han satt upp ambitiösa affärsmål för mig. De känns helt orimliga. Hur skall jag klara det? Hur skall jag kunna ta mig dit? Men samtidigt, jag har ju största förtroende för de produkter vi tar fram. Jag är verkligen stolt över dem. Om inte jag skall klara det vem skall då göra det? Kanske coachtjänster skulle kunna hjälpa till.

Jag har varit med i ett roligt projekt i Näringslivet Falkenberg där företagare sattes samman i successteams som träffades regelbundet under ett halvårs tid. Det var jättebra och det förflyttade mig. Det gjorde att jag skapade mig tid att arbeta med mitt företag. Det kan jag rekommendera.

Med detta vill jag ha sagt att coachning är viktigt och att det är en värdefull tjänst. Hur skall vi få människor att förstå att det är en tjänst som det är värt att betala för? Hur skall jag få mig att förstå det?

Dag 142 Rotmos

Nu jagar jag rötter. Det är bästa tiden för det. Det är alltså vår och då börjar det växa. Det första som växer är de värsta ogräsen som till exempel skräppor. De växer i hagarna och frodas alldeles förfärligt. Vi kör ju ekologiskt här och den bästa metoden är faktiskt att plocka fram spaden och gå runt och vända upp och ner på växterna. Min strategi är alltså att ta rejäla spadtag och få upp så mycket som möjligt av roten och vända den uppåt så att den torkar ur och plantan dör. Förvånansvärt effektiv metod måste jag säga och ju tidigare man gör det desto bättre för nu är marken mjuk och lättarbetad. Förra året var jag senare på det och fick gå runt i hagarna och kämpa på torr och hård lera. Andra ogräs som är jobbiga är naturligtvis Jätteloka som jag gräver upp om jag kan och tistel. Min erfarenhet är dock att det ger effekt. Jag tar en timme då och då och man hinner förvånansvärt mycket. Så är det väl med det mesta. Det tar emot att börja men har man väl satt igång går det av bara farten och oftast snabbare än man tror.

Dag 141 Snacka dynga

Idag skall vi snacka om dynga. Det har vi två stycken. En vid varje svinhus. I ändan. Ett svinhus funkar så att där finns boxar som grisarna bor i och utanför finns en gödselränna som de gödslar i. Dagligen går skrapor och transporterar gödslen i husets längdriktning där det till slut hamnar i en hög som ligger på en gödselplatta. Från plattan går en rörledning, dränering, till en gödselvattenbrunn. Där hamnar gödselvatten som är en blandning av urin, regnvatten och sköljvatten från gödselstacken. Det sprids ut med en gödseltunna på åkern. Det sker oftast i samband med vår- eller höstsådd men kan mycket väl ske i växande gröda också. Gödselplattan töms i samband med att jorden brukas för att man inte skall göra några förluster i form av ammoniakavgång till luften.

Gödselkörningen i sig förtjänar egentligen ett eget kapitel men jag kan nämna att när jag började som bonde 1991 så var det ett jätteprojekt med massvis med gödselkörare, traktorer, gödselspridare, fika- och lunchrast och merafton och hela dagen. Nu märker man knappt att det har kommit en jättespridare och lastare innan de är klara och har försvunnit från gården.

Dyngan är en mycket populär yngelplats för flugor. Speciellt grisdyngan gav liv åt enorma mängder flugor som förpestade tillvaron för hela byn. Ibland var det nästan omöjligt att vara utomhus på somrarna och hade man glömt stänga dörren så var huset snabbt fyllt av flugor. "Stäng dörren!" hördes ofta här hemma. Före sänggående gjorde man ofta en runda med flugsmällan. Flughelvetet var inte roligt. Jag försökte på alla möjliga sätt komma åt problemet men inget fungerade. Jag täckte till och med över dyngan med plast för att den skulle bli så varm att flugäggen skulle dö men det hjälpte inte. Gift har jag aldrig haft framgång med. Inte heller att kalka. Nu har vi inga grisar kvar och med dem försvann flugorna också. Vi har hästar i det andra stallet men de verkar inte generera några flugor som besvärar oss. Den kanske blir så varm att flugorna inte klarar av det.

Nu har jag ett nytt projekt på gång i den ena dyngan. Själva gödselplattan har blivit en uppställningsplats för ensilagebalar och på utrymmet mellan plattan och gaveln har det blivit ganska skräpigt och en massa ogräs och jobbiga buskar. Jag har t ex sparat gamla telefonstolpar där. De använder jag numera som avgränsningar till rabatterna. De gör mer nytta där. Jag satte igång och försökte göra fint och då fann jag en fantastiskt fin stenläggning under ett decimetertjockt jordlager, som jag nu frilägger. När jag visade Agneta platsen blev hon inspirerad och vill odla saker i den skyddade miljön. Det är lite av ett mikroklimat där. Vindruvor skulle trivas fint där. Det är ett roligt projekt. Nu har jag frilagt en stor del av ytan och skall göra stenläggningen fin. Den blev lite skadad när jag drog bort fläderbuskar som rotat sig där. Nästa steg är att ta bort fundamenten till gödselbanorna. Jag gjorde ett försök igår med släggan men det var för välbyggt. Får nog låna någon typ av bilhammare för att lyckas med det.

Det roliga är att det ligger alldeles bakom Agnetas växthus som ligger i en skyddad del av gårdsplanen. Bakom det finns en dörr och där bakom ligger den här platsen. Det skall bli roligt att se var det hela slutar.

Dag 140 Värsta branden

Var och lyssnade på EU-parlamentariker Fredrik Federley häromdagen. Det var intressant. Han berättade bland annat att Rysslands tidigare strategi var att stödja kommunistiska grupper i olika länder. Det var inte så framgångsrikt. Nu gör man istället så att man letar upp den största "branden" i respektive land och så häller man på bränsle där. På så sätt har man t ex tydligen stöttat högerextrema krafter i Italien och Frankrike. Uppenbarligen samma sak i USA och i Storbritannien. Jag har sett filmen Brexit som handlar om just Brexit. Intressant film tycker jag. De följer kampanjen från början till slut. De identifierade tre miljoner väljare som blivit bortglömda av andra partier, och tog reda på vad de har för fördomar mot EU. Sen bombarderade de dem med information, jag tror det var över en miljard annonser, på kort tid som förstärkte fördomarna. De behövde inte vara sanna, det räckte att de trodde på dem.

Jag sysslar med försäljning. Har gjort det hela livet utan att förstå det. Som liten hade jag till exempel ett 4H-företag med sockermajsodling som affärsidé. På den tiden fattade man nog inte riktigt det stora i att producera saker och sen sälja dem. Att jag inte fastnade för sockermajsodling! Något så lättsålt har jag aldrig varit med om. Det växte så att det knakade och en runda hos grannarna och allt var sålt. Det här var ju 50 år sedan så på sockermajsmarknaden var det ingen jättekonkurrens.

Nåväl om försäljning kan man säga mycket men det jag tänkte komma till var att jag lärde mig något viktigt när jag arbetade på LRF på 80-talet. Jag hade organiserat ett möte för några lantbrukare och bjudit in LRFs informationschef Hans-Olof Ramberg. En mycket kompetent människa som numera tyvärr är död. Det här får bidra till att hedra hans minne. Han berättade om LRFs arbete med information. Han sa att det viktiga är inte att påverka de som är negativa att bli positiva, för det är nästan omöjligt. Det viktiga är att fråga vad de nöjda vad de tycker om och sen berätta det för andra. Det är ju faktiskt samma strategi som man gjorde i Brexit fast åt andra hållet.