Dag 168 Knäck pil och en fantastisk liten manick

Det här är mitt motorsågskörkort. Det är jag väldigt stolt över och har haft en fantastisk nytta av. Min pappa Sven-Göran hade en väldig respekt för just motorsågar. Han betraktade dem som ett självmordsredskap. Det är en respekt som han lyckades föra över till mig och därför dröjde det ända tills jag var 50 innan jag bestämde mig för att gå en kurs i konsten att köra motorsåg. Studieförbundet Vuxenskolan arrangerade utbildningar i detta. Ludvig, vår äldste son, har också skaffat motorsågskörkort men jag tror att det var efter mig. Jag tycker att kursen var jättebra upplagd. Först teori och sen handpåläggning i verkstad där vi fick lära oss allt om att sköta sågen. Det var väldigt bra för jag känner mig väldigt självsäker när det gäller skötseln. Den skall ju hållas ren så alla säkerhetsgrejer funkar och att den är lättstartad. Kursen tog sen stegvis upp olika moment i skogen där vi slutligen fick köra upp och fälla träd med precision. Ett moment som jag särskilt uppskattade var när instruktörerna skulle ta ner ett besvärligt träd. Allt de gjorde misslyckades kan man säga. Då lärde jag mig att kan inte ens instruktörerna fixa detta hur skall då jag kunna klara alla olika situationer som kan uppstå. En motorsåg är en fantastisk liten pryl. Så kompakt och så mångfunktionell. Den har t ex ett sikte inbyggt som inte många känner till. Det är ett streck i kåpan som man använder för att ta ut fallriktningen. Så smart!

I helgen har jag sågat upp en kastanj som blåst ner i trädgården. Blev en hel skopa med fin ved och lite grenar som åker i märgelgropen för att sakta få förmultna. Jag har också ägnat mig åt att bekämpa så kallad knäckepil i bäckravinen. Det är en invasiv buske/träd som växer så in i vassen och tar över. Den borde utrotas men det är inte lätt, det kan jag lova. Jag har dock märkt att det är inte mängder av träd utan snarare enstaka individer som förgrenar sig. Nu sågar jag bort så mycket av grenarna som möjligt. Jag tar det så nära marken jag bara kan för att det skall bli så få uppslag som möjligt. Sen låter jag aspar stå kvar så kanske de skuggar ut dem. Den som lever får se hur det går.

Jag har även sågat ner fläderbuskar med samma strategi. De kan verkligen ta över om man inte ser efter dem. Jag har en liten plan att plantera rhododendron i bäckdalen. Den täcker ju fantastiskt och det skulle bli fint. Tidigare trodde jag att man skulle röja så vattendraget blir synligt men det har jag nu förstått att det är bra om växtlighet skuggar vattenytan. Det blir bättre för fiskar och andra varelser som vill bo där.

Dag 166 Vilket lyft

Vacker bild, eller hur? Inkörd halm. Min pappa sa alltid att man kan inte känna sig lugn förrän man har kört in halmen. Jag har tidigare berättat om halmkörning här på bloggen men i år har jag hittat en ny metod som jag är väldigt nöjd med. Rundbalar på rännet. Förr tog vi in småbalar med elevator för lagring på halmrännet som är en våning upp. Ganska jobbigt och arbetkrävande att få in dem men praktiskt vid uttag. Senare år har vi tagit in rundbalar som vi lagrat i kvarnen på betonggolvet. Smidigt vid inkörning och uttag men utrymmeskrävande. Jag vill använda mina betonggolv under tak till andra saker. Nu har jag kommit på att jag kan lyfta upp halmbalarna på rännet med lastaren. Det går precis. Sen rullar jag undan dem och fyller på flera. Där får plats ganska många och jag har inte använt rännet så mycket de senaste åren. Men jag har sett till att tömma det för tomma rum är fulla av möjligheter, det vet du väl!

När vi skall ta ut dem under vintern rullar jag bara ner en till marknivå med en duns och tar den på en fantastisk liten fyrhjulig transportkärra som vi har. De går fint att dra för hand till lösdriften där vi ställer in dem för hästarna att mumsa i sig. Eller snarare att riva ut och pinka och skita i samtidigt som de mumsar i dem. Nåväl jag är mycket nöjd med min rationalisering. Det blev så bra.

Dag 167 En händelse för 13 år sedan

"2006-09-16: 15/9. Den stora massakern i  Svensgård. Två katter har fått sätta livet till. Jag vet hur man gör en kattmamma glad. Man avlivar bara dess ungar. Jag har väl aldrig sett en så nöjd katt som den mamman. Hon verkade tycka att det var inte en dag för tidigt."

Så här skrev jag på www.svensgard.se en septemberdag. Har inget som helst minne av händelsen. Att jag avlivade katter minns jag, men inte dessa. Känns nästan surrealistiskt nu.

Dag 165 Babbel om vanor

Jag måste erkänna en sak. En ovana jag har. Jag kollar på youtubeklipp. Jag fattar inte vad det är. I början var det ju fantastiskt med alla roliga klipp. Nu känns det bara som att jag kollar om på ungefär samma sak. I början var det ju dessutom charmigare med alla amatörfilmer. Nu är det ju stora produktionsbolag som levererar påkostade produktioner. Man måste inse att det görs för att skapa följare som ger annonsintäkter. Jag har visserligen gått över till ett premiumabonnemang som gör att jag slipper reklamen och det gör det ju lite bättre men jag är ändå inte nöjd med min ovana. Saken är ju den att klippen triggar belöningssystemen på samma sätt som en skål med chips. Tar man ett vill man ha ett till, och ett till, och ett till. Tills skålen är tom. Det är gott men det tillför egentligen inte så mycket. Bara ett kortsiktigt triggande av belöningssystemet.

Men jag har kommit på en bra lösning! Jag har ett abonnemang på babbel.
Det är en hemsida där man kan lära sig språk och det gillar jag. Det är utmärkt för att lära sig mer ord. Jag läste en gång att en dagstidning innehåller 600-700 ord. Kan du 2000 ord så kan du mycket. Genom babbel har jag byggt upp ett förråd av 3000 glosor på både franska och tyska. Det är så finurligt uttänkt att man läser olika kurser inom områden som man är intresserad av. Gillar du båtar så tar du kursen som handlar om det annars tar du kanske kursen om matlagning eller sport eller vad du nu gillar. Du gör de olika delmomenten som utökar ditt ordlager. Sen kommer det mest finurliga, repeteringen. När du har lärt dig ett ord hamnar det i den första av sex nivåer. Det betyder att den inbyggda språktränaren kommer att repetera det varje dag tills du kan det. När du kan det så flyttas det till nästa nivå och så vidare. Ju högre nivå desto mer sällan återkommer det. Misslyckas du så flyttas det ner en nivå och åter kommer oftare tills du klarar det och det flyttas åter upp. Jättesmart och kul. Faktum är att jag använde Babbel jättemycket för några år sedan men sen har det avtagit. Nu använder jag det dagligen. Flera gånger om dagen faktiskt.

Vad är då lösningen på min dåliga vana? Jo, jag har gjort min invigelse att kolla på youtubeklipp till en trigger som initierar repetition av glosor på babbel. Man gör 10 ord åt gången. Det är kul. Det triggar också belöningssystemet och när man gjort en omgång vill man göra en till. Sen kan man få belöna sig med att kolla på ett youtubeklipp. Det har gjort att jag tränar glosor på franska och tyska varje dag men faktum är att det har också tagit udden av lusten att kolla på youtubeklippen! Kanske är det så att egentligen så vill man inte se klippen. Man är bara ute efter att trigga belöningssystemet och då är det ju mycket bättre att träna glosor även om det är jobbigare.


Vanor funkar ju så att det är en trigger som initierar ett beteende som i sin tur ger en belöning. Det är det enkla systemet som jag har utnyttjat. Min moster berättade en gång att de hade en gillestuga som var väldigt kall. De hade också en roddmaskin i gillestugen. När de frös när de kollade på TV satte de sig och rodde lite och vips tyckte de att det var väldigt varmt! Triggern frysning skapade beteendet rodd som gav belöningen värme och på köpet träning. Genialt!

Vill du lära dig mer om vanor kan jag rekommendera
denna bok som jag haft stor nytta av.