torsdag 31 december 2015

Dag 119 Doftar gott

Hänt på Svensgård den 12/9  2001

"Utgödslingen rök sönder imorse. Just det. Bara att ge sig ut i gödselgången med kedjor och försöka dra ihop det för att sedan släpa fram vinkelslip o svets och se till att få ihop det. Och det bästa av allt. Händerna luktar så härligt efter att ha arbetat med skitiga utgödslingskedjor! Ännu en vanlig dag på ett jordbruk i Halland."

Ja, vad skall jag säga om ovanstående inlägg? Förr fanns kor på gården men det var före min tid. Min pappa gick över till grisar på 50-talet och sen var det grisar som gällde fram till 2006 när jag lade av. Mekanisk utgödsling var en innovation när den kom på 50-, 60-talen. Den består av en motor som drar slädar i gödselgångar. Slädar som drar med sig gödseln och lämpar den i en hög utanför stallet. Det kan handla om rep eller kedjor som drar slädarna. I vårt fall var det kedjor. Kedjor som slets eftersom och måste bytas. I situationen ovan var kedjorna ganska utslitna och rök av då och då. Som lantbrukare är man ganska sparsam och bytar inte kejdor hur som helst utan försöker laga när det går. Jag har ju kunskaper i svetsning så jag försökte svetsa ihop. Ibland kunde man laga med speciella laglänkar men det kunde leda till problem i brythjul och drivhjul.

Kedjorna var av stål och jättestarka. Svetsade man ihop en kedja blev den inte lika stark men höll ett tag. Det jag lärde mig efter ett tag var att när kedjorna började bli slitna var det lika bra att byta kedjan, brythjulen och drivhjulen. Då fick man oftast en bra funktion några år. Själva slädarna slets också och när de blev för dåliga fick även de bytas. Samma sak där, nya grejor funkar bäst.

Det värsta problemet var egentligen själva gödselrampen, dvs den del av gödselgången som var utanför stallet och som lyfte den gödselfyllda släden så att den kunde släppa gödseln på dyngan. På somrarna var det inget problem men på vintrarna! Fy vad besvärligt det var. Då frös det på plankorna och gödseln fastnade. Man försökte lindra genom att salta men det funkade inte särskilt bra. Det byggde på mer och mer gödsel på bottnen och släden kunde inte gå över utan ramlade av hela rampen. Fy vad jobbigt det var!

Ett alternativ till gödselramp är tryckare. Det är en utrustning i stallet som trycker ut gödseln i ett underjordiskt rör som mynnar ut i gödselstacken. Den fylls sen underifrån kan man säga. Det underlättar mycket och det har en annan fördel. Flugorna lägger ju äggen i färsk gödsel. Kommer den i botten på stacken kan de ju inte lägga ägg och det blir inga flugor. Ett väldigt stort plus. Jag räknade dock på vad det skulle kosta att skaffa en tryckare när jag hade grisar men kom fram till att det var svårt att lösa så som mitt stall var konstruerat.

Det andra stallet låg liksom en en brink där gödselstacken låg lägre än själva stallet. Det gjorde att gödselskraporna hängde över själva dyngan och inte behövde lyftas på samma sätt. Det underlättade. Problemet med det stallet var egentligen att i de öppna gödselgångarna fanns urinrännor. Tanken med dem var att urinet skulle dräneras bort och rinna direkt ner i urinbrunnen. Rännorna var täckta med stålplåtar som var perforerade med dräneringshål. Tanken var god men problemet var att grisarna slängde bort plåtarna och då blev rännorna fulla med gödsel som gjorde att urinet inte rann ut utan följde med gödseln ut på dyngan. Dyngan blev sen för blöt och rann ut. Ett jätteproblem ibland.

Nej fy vad jobbigt det var ibland med alla utgödslingsproblem. Det var inte roligt att komma ut i stallet och se alla plåtar bortrivna och behöva klafsa runt i fulla gödselgångar och försöka få ordning på det. Det skulle naturligtvis ha varit någon form av spalt i gödselgångarna som dränerade bort både fast gödsel och urin. Då skulle gården behövt löshantering av gödsel och det var inte så enkelt att lösa då stallarna ligger omsluten av bäck och å. Det fanns helt enkelt inte plats för det. Dessutom skulle det inte ha varit lönsamt med den begränsade produktion som gården i alla fall hade.

Slutsatsen blev att grisproduktionen försvann 2006. En epok i graven. Istället satsade vi på hästar och där är det fortfarande manuell utgödsling som gäller. Grep och skottkärra. Funkar i alla väder.

tisdag 29 december 2015

Dag 118 Karaktär

Hänt på Svensgård den 17/12  2005

"Nu har jag ätit julbord. Alldeles för mycket som vanligt. Jag brukar be min fru att hindra mig. Det lyckades hon inte med men hon räknade antal gånger jag fyllde på tallriken och hävdar bestämt att det var fem. Igår plöjde jag en vall och den var så fin. Raka fina fåror med en härligt lucker lera som smiter ut så fint. Nu fryser det till så att näringen inte urlakas utan finns kvar tills vårsäden börjar växa fram i maj och juni. Nästa vecka är julveckan. God jul på er alla!"

Ett klassiskt beteende från mig. Jag är en smal typ men jag kan verkligen äta mycket. Riktigt mycket. Och sen klagar jag på att andra inte hindrar mig. Men jag måste säga att jag blivit bättre med åldern. Fem tallrikar! Man tror inte det är sant.

I Boberg hade vi ju ingen restaurang i min barndom men det finns det ju faktiskt nu. På Lynga Gård finns den fina restaurangen L'equrie som Stefan Holmström driver. Agneta var där och åt julbord förra året och hon tyckte det var det bästa hon någonsin ätit. När jag var liten åkte vi till Ringsegård och åt julbord på en restaurang där. Men det var länge sedan. Nästan så länge sen att alla glömt det. Men inte jag. Det var gott.

Min far var en mycket engagerad man i olika politiska och bondekooperativa sammanhang. Det innebar julbord i juletid. Många julbord blev det. Om jag inte minns fel så kunde det bli tio till femton stycken på julen! Häpnadsväckande. Men jag tror att julborden på den tiden inte var så omfattande som de är nu. Nu är det ju för det mesta helt gränslöst. Men det är ju det mesta i samhället.

lördag 17 oktober 2015

Dag 117 Atlantis

Hänt på Svensgård den 12/4  2001

"Nu har vårbruket kommit igång så smått på Svensgård också. Idag har jag vältat en vall och så har jag sladdat igen slutfåror och plockat lite sten. Kanske vi kan så lite i påskhelgen. Det verkar inte som om det kommer något regn men det är kallt som bara den. Vi har sjösatt båten också och pojkarna har lekt sjörövare på en ö som finns en bit upp i ån."
Ön som jag nämner ovan kallas Dala Vasse och ligger ett par hundra meter uppströms där vi bor vid Suseån. Det är ganska strömt och därmed grunt runt ön. Där sitter många drag fast på botten efter när vi glindrade, dvs körde sakta med båten uppströms och släpade dragen efter oss. Det brukade faktiskt vara det bästa sättet att fiska när jag var barn. Jag gillade Droppe och Spinnare bäst. Kanske lite Wobbler också. Ån och därmed ön förändras ständigt. Det känns som om Dala Vasse blir ständigt mindre. Kanske den inte finns kvar i framtiden. Den kommer dock alltid att finnas kvar i mitt minne och nu i denna blogg. När vi lekte sjörövare och försökte gräva ner skatter. När vi eldade vass på den. Eller när vi gick igenom isen när vi försökt åka skridsko förbi. En del av Bobergs historia

fredag 16 oktober 2015

Dag 116 Kokande inferno

Hänt på Svensgård den 4/2  2002

"Vattnet är så högt i ån nu. Det är inte rekord men snudd på. Det är mäktigt att se ån ringla förbi som en orm. Vattnet är alldeles brunt och det välver runt i den som ett kokande inferno. Fallet dånar och ryker. Vackert och mäktigt! Utgödslingskedjan rök av idag. Jag har länge tänkt byta den och idag blev ett utmärkt tillfälle."

torsdag 3 september 2015

Dag 116 Skoffa

Hänt på Svensgård den 24/10  2001

Strålande väder! Grisarna växer så det knakar. Det betyder en hel del malning och det i sin tur betyder att man får skoffa en hel del spannmål. Nyttig motion om än lite dammigt!

torsdag 20 augusti 2015

Dag 115 Bödeln i Boberg

Hänt på Svensgård den 17/2  2006

"Oj vad snöig och kall vinter vi haft. Lyckligtvis har tekniken fungerat bra = inga större problem med utgödslingen. Det blir dock lite besvärligt att köra fram foder mm. Några grisar har dött men inget allvarligare. En sak jag skulle ta itu med är att avliva några katter inför nästa säsong. Vi har en helt underbar katthona som föddes förra året men tyvärr måste vi avliva henne. Det finns bara plats för en hona på gården och hennes mamma är en mycket fin ""avelshona"". Dessutom har vi en lite vild hona som bor i pannrummet. Henne måste vi definitivt avliva. Ett trist men nödvändigt jobb att vara kattbödel på en bondgård."

måndag 17 augusti 2015

Dag 114 Smörja

Hänt på Svensgård den 24/3  2001

Lite service på maskinerna. T ex smörja fyrdjulsdriften på traktorn. Jag brukar lyfta ena framhjulet på traktorn med garagedomkraften för att kunna snurrra på drivaxeln så att jag kommer åt nipplarna. Den sena hösten med mycket regn och sen kylan som kom ledde till att jag inte hunnit tvätta traktorn ordentligt så den ser förskräcklig ut. Jag slog Ludvig i bordtennis! Yes, yes, yes!!!

lördag 8 augusti 2015

Dag 113 Rekordtidig

Hänt på Svensgård den 30/5  2007

Första kantarellerna plockade idag! Det är säkert något av ett rekord. Jag har i denna dagbok upptäckt att vi funnit kantarellknoppar den 8/6 år 2002. Observera att idag är det den 30/5. Tidigt eller tidigt?

fredag 31 juli 2015

Dag 112 Bokad buss

Hänt på Svensgård den 25/9  2001

Ikväll har jag varit på en diskussion om bokbussen. De vill veta vad vi användare förväntar oss av den och hur de lever upp till det. Alla var mycket nöjda och vi såg bokbussen som en samlingsplats i bygden. Det verkar vara där man träffar grannarna.

torsdag 30 juli 2015

Dag 111 MC-stopp

Hänt på Svensgård den 3/5  2004

Vi har fått föl! Ja, för det första har vi skaffat två islandshästar av vilka ett har fått ett litet föl. Vi har gjort en hage till dem mitt i byn och alla bilar och inte minst motorcyklister stannar och tittar på dem. Det ser riktigt trevligt ut.

onsdag 29 juli 2015

Dag 110 Kanonsnö

Hänt på Svensgård den 10/11  2001
Pojkarna har en massa roliga idéer. Igår hittade jag Edvard uppflugen med en vattenspridare i äppelträdet i slänten. Det var en snökanon. Han ville passa på att prepara en backe nu när det var minusgrader!

söndag 15 februari 2015

Dag 109 Mer om vägen

Nu har jag forskat vidare om vägdragningen av den riksväg som skulle genomskurit Boberg ute vid kusten. Det verkar som om den skulle passerat Suseån strax öster om Brogård. Där fanns faktiskt en hängbro när jag var liten. Sen skulle vägen passera den östra kanten av Smörkull för att gå vidare mot Hansagård. Kartorna är lite svårtolkade. Jag skall granska vidare.

Dag 108

Idag var jag inbjuden till frågesport med hembygdsföreningarna i Falkenberg. Vi var i Hebergs Bygdegård och jag fick berätta om bloggen. Deltagarna verkade intresserade av denna typ av hembygdsdokumentation. Roligt. Kanske det blir fler bloggare i Falkenberg.
Dessutom hade flera av deltagarna intressant information om flera saker som jag beskrivit i min blogg. T ex om vägdragningen.

måndag 2 februari 2015

Dag 107 En väg rätt genom Boberg

Boberg är faktiskt väldigt vackert. Leta upp en bok om Halland och bli inte överraskad om du hittar bilder från Boberg. Trots detta har man vid olika tillfällen tyckt att dra en väg rätt igenom det vackraste vi har. Här kan du läsa ett klipp från 1965 som berättar om detta. Kommer du till slutet av artikeln så kan du se ännu en liten notering om kungamötet i Boberg.
Jag misstänker att sträckningen skulle bli något sånt här. Nja, det var nog tur de tänkte om.

onsdag 28 januari 2015

Dag 106 Kör inte på stolpen

En gång när jag var typ 15 fick jag en insikt. Jag skulle ut och harva med vår så kallade svenskharv. Det var en C-pinneharv för de som begriper vad det är. Pinnarna var formade som ett stort C. Den typen av harv är en vårbruksharv som passar på mulljordar och sandjordar. Arbetar väldigt effektivt. Blandar jorden på ett bra sätt. Till deras nackdelar hör att de kanske inte ger ett så jämn såbotten. Principen bakom harvning handlar om att skapa en fuktig och jämn såbotten som man kan placera utsädet på. Sen skall det komma lucker och fin mylla på det som återpackas med en vält. Nåja, denna berättelse handlar inte om såprinciper. Min pappa hade gett mig uppdraget att harva på en bit som hette Leran. Den ligger utmed vägen till Heberg. Lite märkligt att jag skulle harva med en C-pinneharv där förresten? När jag tänker efter så använde jag nog en slättharv som vi sa. I Skåne kallar de den för lättharv. En mycket bättre harv på lerjord. Det spelar inte så stor roll egentligen. Uppdraget var att harva för vårbruk. Begränsningen av uppdraget var att jag inte skulle köra på några stolpar med harven. Därför tyckte min pappa att jag skulle ha god marginal till de telefonstolpar som det på den tiden fanns rikligt av på åkrarna. "Kör inte på stolpen". Numera är stolparna borttagna nästan allihopa. Ja, nu är det ju så att när unga killar skall göra saker och ting så blir det ju lätt en sport av det. Det känns ju inte kul att lämna stora områden runt stolparna helt oharvade. Därför körde jag ju närmare och närmare med harven. Det är ju inte särskilt svårt att räkna ut vad som hände, eller hur? Jag körde naturligtvis med full kraft rätt in i en stolpe med harven och den blev ganska så krokig. Helvete också! Hur kunde jag vara så dum? Pappa kommer att bli helt vansinnig. Jävlar med skäll jag kommer att få. (Till saken hör att min pappa var en mycket fredlig man. Han skällde nästan aldrig och om han nu skulle göra det hade han väldigt goda skäl till det.) (Om någon upprörs av svordomarna så skall jag be att få tillägga att på den tiden svor jag något djävulskt. Min fru fick mig att sluta tvärt med det ungefär 20 år senare. Men det är en annan historia). Jag kunde inte köra vidare. Vad skulle jag göra? Emigrera? Dikta ihop en historia om att någon snott traktorn när jag var ute och pinkade? Handbromsen kanske hade gått sönder och traktorn kanske hade rullat av sig själv på stolpen? Kändes inte särskilt realistiskt. Till slut kom jag på att det enda alternativ som återstod var att krypa till korset. Jag fick köra hem med spillrorna och erkänna mitt misstag. På vägen hem, som inte var särskilt lång, hann jag bygga upp massor med försvarsargument.  Hur fan skulle jag kunna veta det? Det gick ju inte att  se genom rutorna. Det var ju så dammigt. Och så vidare. Jag hade hur mycket argument som helst. När han skulle börja skälla så skulle han minsann få se!

Pappa satt i vardagsrummet och läste Göteborgsposten.
- Pappa, jag har kört sönder harven. Jag körde på en stolpe.
- Jaha, men kör fram traktorn till verkstan så får vi väl laga den då.
!!!
Gissa om jag blev paff! Jag var helt inställd på värsta utskällningen. Allt adrenalin som jag hade byggt upp i kroppen bara rann ur mig på en sekund. Mindre än en sekund. Otroligt bra ledarskap! Istället för att komma med en massa känslomässiga utbrott som bara lett till konflikt så kom pappa med en logisk vuxenkommunikation. Tag lärdom!

Vi lagade harven och jag kunde köra vidare, nu med lite större säkerhetsmarginal. Ett tag i alla fall.

För att hylla min enastående pappa Sven-Göran Nilsson får ni här se honom göra en prognos för skörden. Han brukade säga att i bondepraktikan står det att "På midsommerda skall man vara varken ledsen eller gla". Det betydde enligt honom att man inte skall uttala sig om skörden förrän efter midsommar. Hans utlåtande kom ju den 3/7 så den klarade sig.

söndag 25 januari 2015

Dag 104 Boberg kanjon

Tidningsurklippet om laxfisket, som jag tidigare visat, ledde till att jag hittade boken som texten refererade till. I den finns ett tiotal sidor som handlar om fisket i Boberg. De är skrivna på 20-talet och där finns en rad fina bilder och teckningar över de olika fasta fiskeredskapen som finns. Det är noggranna beskrivningar av hur de var uppbyggda och deras funktion. Det fanns tre olika fasta fiskeredskap nedanför fallet. Principen med dem var att lura in laxen i ett kar och sen plockade de upp dem med en långskaftad håv.  Laxfisket verkar ha varit jättebra i början av 1900-talet. Vesslunda och Bobergs byar delade på vittjandet. De fick turas om. Det var framförallt nedströms fallet i Boberg som det bra fisket var. Vid högvatten kunde laxen passera fallet och då kunde man få fisk även ovanför. Det bästa verkar ändå ha varit att håva lax nedanför bron i Boberg. Här en bild på min farfar Johan som står på en bergklack i förkastningssprickan i Boberg. Det är en naturlig förkastningsspricka som utgör sidan. Håll med om att det är en häftig bild. Kolla datumet. Denna bild har varit utställd på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. På fångstavdelningen. Antagligen finns det där i gömmorna någonstans fortfarande.

onsdag 21 januari 2015

Dag 101 Oskar i kvarnen

Denna artikel skrevs på sjuttiotalet och faktum är att bygdekvarnen drevs ända fram till 2008 då jag malde till den siste kunden. Det var Olof Karlén i Vesslunda. Sista uppdraget var en krossning av spannmål den 15/12.  Jag skall se om jag kan hitta det underlaget.

tisdag 20 januari 2015

Dag 100 Kvarnen gör reklam

Som mjölnare i Boberg kan jag inte undanhålla denna fina annons från en kvarn i Boberg. Snabbt och noggrant. Så gjorde vi minsann i Bobergs Foderförädling. Till er tjänst.... Så skall det vara.

måndag 19 januari 2015

Dag 99 Hästskjuts

Bilden föreställer den sista hästskjutsen till kvarnen. Det är någon gång på 60-talet för den står på körvågen. Dessutom har jag ett svagt minne av den så det borde vara på slutet av 60-talet. Vem den föreställer vet jag inte men det skulle var intressant att veta. Du kanske vet? Eller du kanske vet någon som kan veta.

lördag 17 januari 2015

Dag 92 Hembränning


I Boberg ned mot Grimsholmen finns ett område som kallas Brända Ljung eller Brända Lyng. Där brände man förr i tiden ljung för att få fram ett bättre bete till djuren. Det var ett sätt att föryngra betesmarker helt enkelt. Branden hade även andra fördelar. Mångfalden förbättrades så ny flora och fauna fick bättre chans. Bin fick fler blommor att pollinera då örterna gynnades. Länsstyrelsen genomför ljungbränning på flera platser i Halland med goda resultat. Det utförs på vårvintern. Här en bild på ljungbränning i Göteborgs skärgård i mars 2014.

fredag 16 januari 2015

Dag 98 Smuts och damm


Jag kan inte undanhålla denna underbara bild föreställande min pappa Sven-Göran. Han står vid vågen i kvarnen. Utrustningen bakom honom är balansdelen där man skjuter vikter fram och tillbaka för att balansera körvågen utanför. På denna våg kan man väga ekipage som väger bra många ton. Är de jättestora så tar man en hjulaxel i taget. Bakom honom är skrivpulpeten. På den har det skrivits många ordrar på malning minsann. På den ligger plattremmar som man fick laga då och då.  Framför står säckavågen. Allt funkar perfekt fortfarande. Pappa är inte ren, det kan jag inte påstå. Att vara mjölnare var dammigt men denna smuts kommer nog från att det är skördetid. Men han ser glad ut, eller hur? Antagligen har han vägt in spannmålslass som vi lagrar i torkarna i kvarnen. Sånt gör en bonde glad, även om han är smutsig.

tisdag 13 januari 2015

Dag 97 Bomber och granater


Tittade på en krigsfilm på TV. Då slog det mig hur mycket jag kan i krigandets konst. Kan faktiskt det mesta. Skjuta, kasta granater, vapenvård, you name it. Förklaringen är naturligtvis militärtjänsten. Jag låg i lumpen när försvaret var som störst. Jag har för mig att armen bestod av 700-800 000 som kunde mobilisera på ganska kort tid. Jag ryckte in i militärtjänst på I16 i Halmstad sommaren 1978 och muckade 15 månader, 444 dagar senare. Då var jag fänrik och skyttegruppchef i ett skyttekompani. Utbildningen inleddes av en grundläggande soldatutbildning på tre månader. Där fick man grunderna. T ex de olika förflyttningsätten: ålning medelst hasning, ålning medelst slingring, krypa på armbågar och knän, krypa på händer och knän, hukande gående, gående, springande. Men man fick också lära sig hantera och skjuta med gevär. Vi hade AK4 som huvudgevär men fick också skjuta k-pist. Vid ett tillfälle skulle vi få testa den amerikanska M6. Det var något som i alla fall jag såg fram emot. Vi delades in i grupper som fick göra olika skjutövningar. När det började närma sig M6 för mig grupp tog tiden slut och vi fick åka hem. Jag blev jättebesviken. Hade det varit idag hade jag protesterat men inte på den tiden. Då hade man för den delen fått epitetet stridis, och det ville man ju inte. Vidare fick vi lära oss kasta handgranater. Det höll på att gå illa när jag skulle kasta. Vi fick noggranna instruktioner hur vi skulle dra ut säkerhetspinnen och sen kasta. Jag var så fokuserad på att inte misslyckas med att dra ut säkerhetspinnen att jag hade handgranaten i vänster hand och drog ut pinnen med höger. Jag är ju högerhänt. När jag skulle till att kasta insåg jag ju att jag hade den osäkrade handgranaten i fel hand. För att inte befälet skulle upptäcka misstaget slängde jag iväg granaten lite klumpigt med vänsterhanden och den kom ju bara precis över skyttegravskanten. Pinsamt. Jag  blev i alla fall godkänd för momentet.

söndag 11 januari 2015

Dag 96 Grabbarna fiskar gädda

Här är en bild på mig och mina lekkamrater Lasse och Bengt när vi kommit hem från en fisketur som jag tror vi var ganska nöjda med. Receptet på framgångsrikt fiske när jag var liten var: Gå ut tidigt på morgonen. Använd droppe eller spinnare. Glindra, dvs släpa dragen efter båten. Vi fick gädda, abborre, enstaka öringar, id. Ål fick man på långrev men ibland vid mete. Jag är ganska säker på att bilden är tagen i det vi kallade Wohlerts trädgård. Ca 500 m nedströms fallet i Boberg. Det var där vi höll på att elda upp ett skjul när vi roade oss med luntning. Det kan du läsa om i ett tidigare avsnitt. http://mjolnaren.blogspot.se/2014/02/dag-30-det-brinner.html.

Just de här stackars gäddorna är fiskade med kastspö från land. Ett annat lite mer udda fiskesätt var när vi sköt gäddor som stod i vassen med luftgevär. Gick inte särskilt bra.

lördag 10 januari 2015

Dag 93 Farfar fiskar lax

Bilden föreställer min farfar Johan Nilsson som fiskar lax, eller snarare håvar lax, vid fallet i Boberg. Ganska smal herre, inte sant.

Jag har läst på lite om laxfisket. Umeå har dokumenterat lite. Där skriver man att laxfisket var kanske en av de viktigaste naturresurserna under medeltiden. Därför satsades det mycket på att hitta bra fångstmetoder. De hade laxgårdar som med spjälstaket ledde laxen till laxkar. Karen vittjades med huggkrok. Senare kom laxtinor. Man använde fasta redskap för laxfiske i Umeälven fram till 1950-talet.

Bilden på min farfar är nog tagen på 20-talet, då han var i 30-årsåldern.

fredag 9 januari 2015

Dag 95 Jag och loka

Bilden föreställer mig och den första skådade björnlokan i Svensgård. Jag hade varit ute med båten på en liten tur upp mot Heberg. I kanten fann jag denna ytterst spännande växt. Som sann upptäcktsresande kunde man ju inte lämna den kvar. Jag var väl i 12-årsålder kan jag tänka.

torsdag 8 januari 2015

Dag 94 Lokor


Bilden föreställer min pappa Sven-Göran med en Björnloka. Vi hittade de första exemplaren utmed ån i början av 70-talet. Det var ingen som kände till den då och man fann den fascinerande. Det här exemplaret har slagit sig ner alldeles vid vår trädgård. Det finns numera stora områden utmed Suseån som är helt täckta av Björnlokor eller jättelokor och vi lägger ner stor möda varje på att bekämpa dem. De måste huggas ner flera gånger under säsongen för att förhindra blomning. Varje blomma ger tusentals frön som kan ligga i backen i upp till 10 år innan de fortfarande kan gro. Mycket invasivt ogräs. Fy sjutton! Det ger brännskador om man får växtsaften på huden och sen solljus på.

tisdag 6 januari 2015

Dag 91 Kungamötet i Boberg Fisket

Fisk var en viktig råvara under medeltiden. Alla människor åt fisk, särskilt på fredagar. Bönderna fiskade i åar och sjöar men även i havet om man bodde nära. Boberg ligger nära havet. Fisk fanns en marknad för och gav möjlighet för att få in pengar till hushållet. Fisket var även ibland skattebelagt.

De fiskar man var intresserad av var lax, sill, torsk, gädda, sik och ål. När jag kollat med fiskekunniga så tror man att laxfisket var bra på 1200-talet. Troligtvis var det belagt med kungliga rättigheter.

På Lantmäteriets hemsida finns historiska kartor. Här är en karta från 1700-talet över en del av Boberg.

Det är en meander av ån som vi kallar Uddaveka. Där ser man till höger att det i skogen, vid ett vadställe, finns markerat en laxgård. Ett tecken på att laxfisket funkade då i alla fall.

måndag 5 januari 2015

Dag 90 Kungamötet i Boberg Jordbruket

Enligt Kalmar läns museum så arbetade de allra flesta med jordbruk på ett eller annat sätt på medeltiden. Antingen var de jordbrukare eller så var de t ex präster eller hantverkare men de hade ändå lite odling och något eller några djur. Eftersom kungamötet ju skedde på landsbygden i Boberg är jag ju mest intresserad av vad de gjorde på gårdarna. Familjen kunde bestå av man, hustru och 3-4 barn. De kunde också ha en dräng och en piga. Växtodlingen och djurskötseln var viktigast men det fanns också skogsbruk. Djuren bestod av nötkreatur, får, grisar och höns. Oxar användes som dragdjur. Allt de producerade användes till mat eller kläder. Råg och korn var de viktigaste sädesslagen som användes till foder och till livsmedel, både mat och dryck i form av öl.

Bilden visar Bobergs By 1850. Pilen markerar var jag bor nu. De här är alltså före laga skifte som skedde vid den här tidpunkten.

Lantbruket i Boberg var samlat i byar med gemensamma gärden, två till tre stycken. Gårdarna hade långsmala remsor, tegar. Ett av dem var betesmark till djuren. På så sätt fick man rotation. Så var det i Södra Sverige och i Danmark. Samarbetet var viktigt i byn. Alla var beroende av varandra.
Ett bekymmer för befolkningen i Boberg på 1200-talet var sannolikt flygsanden. Tittar man på gamla kartor så var stora delar markerade för detta. Betet var säkert inte så bra det heller.

söndag 4 januari 2015

Dag 89 Skreaboken

Nu har Skreaboken kommit ut. I den kan du läsa många spännande berättelser om både Skrea och Boberg. Du hittar den på Skrea Ost eller på Falkenbergs Bokhandel. Kanske Falkenbergs Netto i Heberg också.
Jag har skrivit två kapitel i den. Ett som handlar om kvarnverksamheten i Boberg och ett om kraftstationen i Boberg.

lördag 3 januari 2015

Dag 88 Grader av kommunikation

Idag skall jag visa en bild som jag tycker är så läcker. Den föreställer Smörkull och är tagen för bortåt hundra år sedan. Ser du, inga träd. Helt makalöst. Följer man vägen kommer man till Grimsholmen och havet. Bakom kameran ligger Veka. Den symboliserar tre kommunikationsplattformar. För det första den visuella, på den höga höjden kunde man signalera. Vägen blev den fysiska och stolparna transporterade el och telefoni. Nu arbetar vi med Boberg Fiber. Då kommer det att gå en fiberlina utmed vägen för att alla boende på Grimsholmen skall få tillgång till nästa plattform för kommunikation.

fredag 2 januari 2015

Dag 87 Berättelsen om kungamötet i Boberg Tidsepoken

I norden eller kanske snarare i Sverige delas medeltiden upp i
  • Tiden före äldre medeltiden kallas i Sverige för förhistorien. I den ingick vikingatiden.
  • den äldre medeltiden som var 1050-1250 
  • därefter följde folkkungatiden som började med Birger Jarl och grundandet av Stockholm. Den sträckte sig fram till slutet av
  • 1300-talet när unionstiden tog över.

Kungamötet i Boberg skedde alltså under folkkungatiden.

Under denna tid började rättssamhället utvecklas. Edsöreslagar, arvslagar och landslagar. I den senare fanns konungabalken med Sveriges första författning.