torsdag 25 september 2014

Dag 74 Stranden med det vackra namnet

Båtakåsen. Visst klingar det väl vackert! Båtakåsen. Båtakåsen. Båtakåsen. Jag kan inte få nog av det namnet. Jag vet faktiskt inte vad det betyder men antagligen har det något med båtar att göra. Det är den norra delen av Bobergs Udde. Man kommer dit genom att följa Båtakåsvägen till dess ände. Det går inte längre att köra bil ända till stranden men istället finns en fin liten parkering och man får gå de sista 50 metrarna till badviken. Den är mindre än Skaervik och känns lite mer skyddad. Till höger finns fiskebodar och till vänster finns strandbete. Det är en riktigt fin strand. Upp mot land finns ett berg och vid bergets fot en utmärkt grillplats med en jättefin, stationär grill. Den har för övrigt min granne Leif Andersson svetsat ihop under sin tid som smed på Falkenbergs Kommun. Personligen var det ett tag sen vi badade på Båtakåsen trots att det är en alldeles utmärkt strand. Däremot springer jag relativt ofta därigenom. Om man kommer söderifrån går det ett jättefint spår genom de fina, betade strandängarna alldeles utmed havet.

Grimsholmen sticker ju rakt ut i havet och är ganska utsatt för vindar västerifrån. Vid västliga stormar är det en riktigt stark upplevelse att åka till Grimsholmen och gå ut på udden och känna styrkan i vinden. Ligger vinden på ifrån nordväst är just Båtakåsen den bästa platsen att känna styrkan i vädrets makter.

Från Båtakåsen kan man gå upp i bergen och stenåsarna. Det är en upplevelse. Där är massor av rullstensområden som är karga. Faktiskt lite Mordorkänsla för er som kan Sagan om Ringen. Längre
upp finns bronsåldergravar och häftiga grottformationer.

Båtakåsen har också en unik flora. Klockgentiana finns där och det tror man har med det hårda betestrycket att göra. På den södra sidan från Båtakåsen betar Harryssons kvigor och på den norra en fårflock. Förr växte området igen men för några år sedan togs sly bort och betesdjuren släpptes på så nu har det den vackra, karga karaktären som den antagligen hade förr i tiden.

En anekdot jag har från Båtakåsen är när en kompis skulle gifta sig och vi kompisar ordnade en svensexa. Målet var att ta vår båt och åka ut till ön Marsten, vår enda skärgård, för att inta vår medhavda pick-nickfrukost där. När vi åkte ut var vi sex rätt kaxiga grabbar som fyllde vår gamla eka. Vi hade så klart inga flytvästar. Ha, det hade sett löjligt u! Där tuffade vi rätt ut till den lilla ön. När vi var på land tyckte vi inte att den låg särskilt långt ut men ju närmar ön vi kom desto avlägsnare tyckte vi att land kändes. Nåja, vi skulle till Marsten och vi kom dit. Det är bara det att när vi kom fram var det inte så trevligt längre. Ön var full med väldigt aggressiva fiskmåsar som, med rätta får väl erkännas, ansåg att vi kränkte deras revir. Vi bestämde oss kvickt för att ändra våra planer och åkte till Båtakåsen för att istället inta vår frukost på trygga fastlandet. Det gick bättre. Tills kvigorna upptäckte oss och beslutade sig för att göra oss sällskap i vår frukost. Vi fick dra vidare.

söndag 21 september 2014

Dag 73 Trauma*2 och Fyrahå

Agneta och jag flyttade till Svensgård 1991. Ludvig också förresten, han var ett och ett halvt år då. Vi flyttade från vår lilla lägenhet på 42,5 kvadratmeter på Kungsholmen i Stockholm till 280 kvadrat i Svensgård. En viss omställning. Mina föräldrar flyttade då till deras nybyggda hus alldeles intill. Mellan Svensgård och smedjan i Boberg. Det byggde dom 1990. Ett jättefint hus på en jättefin plats. När jag var liten hade jag ett 4H-företag där jag odlade sockermajs på åkern där huset ligger idag. Det var förresten en affärsidé som hette duga. Har nog aldrig sålt något så lättsålt som sockermajs. Knackade på hos några grannar och så var det sålt. Odlingen var också spännande. På fina, vindstilla och soliga sommardagar kunde man höra hur det prasslade i blasten av tillväxten.


Ett annat 4H-företag jag och min bror Jan hade var varsin sugga. Vi köpte honslaktgrisar av pappa och sen betäcktes de väl på något sätt, kommer inte ihåg hur. Det kanske Jan kan fylla i. De bodde i varsin kätte direkt till vänster när man kom in i grishuset. Vi forade och vattnade. Foder fanns ju mycket av och vi hade ju kvarn och olika typer av koncentrat så pappa blandade ihop suggfoder och smågrisfoder. Smågrisarna skulle ha koncentratet Nasse i sitt foder. Suggorna fick Suggex och slaktgrisarna Slaktex i sitt. Efter ett tag grisade suggorna och vi fick nog en tio-tolv grisar per sugga har jag för mig. Sen började en traumatisk period. Suggor har den benägenheten att de är ganska slarviga när de lägger sig. Först står de upp och sen lägger de sig utan att tänka efter så mycket. Om det råkar finnas smågrisar just där de tänkt lägga sig är det inte något som särskilt bekymrar dem. Inte deras problem. Och smågrisar fanns det ju runt benen hela tiden och suggorna lade sig rakt på dem. De skrek men det var inte något som bekymrade suggorna. Då fick vi killar springa där och bevaka. Hade man tur gick de att bända ut smågrisarna med ett tjugskaft eller något. Ofta kunde det vara helt omöjligt och inte kunde man vakta på de där dumma suggorna hela tiden så det blev en hel del smågrisdödlighet. Men några överlevde i alla fall till avvänjning och sen fick pappa ta över dem gå in i slaktsvinsproduktionen.

Ett 4H-företag är ju just ett företag. Klubbodlare kallades det också. Tanken var att man skulle driva företag och tjäna pengar. Därför gjorde vi bokslut när grisarna var levererade till pappas slaktsvinsproduktion. Vi började med intäkterna. Antal smågrisar gånger medelvikten gånger smågrispriset gav faktiskt en hel del pengar. Pappa hjälpte oss med resultatanalysen. Jösses vad vi kände oss rika! Ett tag. Sen skulle ju kostnaderna beaktas. Inköp av dräktig gylta. Usch, en jättepost. Foder. Hjälp! Vår stora intäktshög minskade i en oroväckande takt. Om det var traumatiskt när smågrisarna blev krossade av sina mödrar så var detta nästan ännu värre. Men jag tror i alla fall att vi fick ett litet netto till slut. Det var en lektion i företagandets hårda skola som hette duga!

söndag 14 september 2014

Dag 72 Supervalår

2014 är det supervalår. Det betyder att det är val till EU-parlamentet och till kommun, region och riksdag inom några månaders tid. I år har min hustru Agneta arbetat som valsamordnare för Centerpartie i Falkenberg och Varberg. Det betyder att i år har det verkligen handlat mycket om politik för oss här hemma. Det har varit aktiviteter hela tiden ända sen i mars. Och idag är det valdag för kommun, region och riksdag. Slutet på hela valrörelsen. Det är jättespännande! Och det har varit riktigt roligt. Det roligaste valet jag har varit med om. Jag har fått hjälpa till som gräsrotsmedarbetare. Det är ingen nyhet för mig för jag har faktiskt hjälpt till med valaffischer och sånt sen jag var riktigt liten. Så länge jag kan minnas har vi klistrat affischer och kört ut och ställt upp på olika ställen i stan. I år har det bara varit extra mycket. Dessutom har ju Agneta varit med på valsedlarna så att hon har haft en egen valkampanj med egen liten broschyr. Då har vi varit riktigt duktiga på att dela ut dessa broschyrer. Det har gått till så att Agneta har kört och jag har suttit på passagerarsidan och plockat och stoppat i broschyrer i postlådorna. Vi har kört i hela Boberg och Skrea och det är inte många brevlådor vi missat. Det tog en tre-fyra kvällar men det var riktigt intressant. När man skall dela ut saker i brevlådor har man en anledning att köra in på gator och småvägar som man aldrig annars skulle ha kört in på. Det finns så många vägar att man inte tror att det är sant. Hur många som helst. Området på Grimsholmen kryllar av små vägar. Ugglarp skall vi bara inte tala om. Och små och stora hus överallt i de mest fantastiska miljöer.

Valrörelse innebär också möten. Möten i stan och på landsbygden. Tyvärr är det svårt att få människor att gå på möten nu för tiden. Det har kommit något som heter valkompass på nätet. Det innebär att man kan svara på en enkät och sen matchas svaren mot partier och politiker och du får se resultatet av dina svar i form av vilka partier och politiker som också svarat. Man bedömer att kanske två miljoner människor skall ha gjort valkompassen. Är denna typ av verktyg numera viktigare än de traditionella verktygen med möten mm? Jag tror det i alla all.

Ikväll avgörs allt och vi skall gå på valvaka på Harrys i Falkenberg. Spännande.

Dag 71 Trycksaker

Per, en av styrelseledamöterna i vår fiberförening, var ute och körde bil med sin fru häromdagen. På kvällen fick Kai och jag ett mejl. De hade sett att på andra håll hade fiberföreningarna satt upp skyltar och banderoller där de berättade att de höll på att bygga fiber i sina områden. En del hade till och med delat ut skyltar till de som anmält intresse för fiber som de kunde sätta upp framför sitt hus och där det stod att de skulle vara med i fiberprojektet. Allt för att få fler medlemmar. "Det måste vi också göra. Nu!" skrev han i ett mejl till Kai och mig. Vi är ju rätt handlingskraftiga och nu hade vi fått in lite pengar från de som betalat in sin anmälningsavgift på 200 kr, så vi satte igång på direkten. Vi har beställt skyltar i A3 och det blir nog en bandroll också. Dessutom har vi tagit fram en åttasidig broschyr i fyrfärg som är hur tjusig som helst. Faktum är att det är inte så dyrt att ta fram trycksaker som man tror. Broschyren har vi digitalt distribuerat till alla medlemmar och vi skall också distribuera den som trycksak till de som vill ha den och dela ut till sina grannar.

Till vår hjälp att rekrytera fler medlemmar har vi hemsidan. Den är ett viktigt verktyg. Där kan vi hela tiden se hur många som gått med i förhållande till vårt mål på tre hundra. Ungefär halvvägs har vi nått just nu.

Det är ett riktigt spännande och roligt projekt det här med fibern. Vi i styrelsen är i alla fall riktigt taggade!