söndag 24 mars 2019

Dag 139 Min dröm

Mardrömmar är och har alltid varit en del av mitt liv. Som mjölnare drömde jag mardrömmar om att det blev stopp i kvarnen och det var mjöl överallt. Det var ofta sanndrömmar. Som grisproducent drömde jag om grisar som sprungit lösa, vattenledningar som gått sönder och vatten som sprutade, fodermaskiner som inte stannat när de skulle och fyllt boxarna med mjöl. Dessa mardrömmar kan fortfarande komma. En gång många år efter att jag slutat med grisar drömde jag att jag satt in grisar i stallarna och sen glömt bort dem. När jag öppnar dörren är det utsvultna grisar överallt och rent kaos. Hur kunde jag glömma att jag satt in grisar och varför gjorde jag det? Där finns ju ingen inredning eller boxar eller någonting! Hur kunde Agneta tillåta att jag gjorde det. En gång när jag öppnade dörren och det sprang grisar lösa överallt så drömde jag att "detta måste vara en dröm" så jag stängde dörren och gick tillbaka in och gick och lade mig att sova. När jag vaknade visade det sig att det stämde, det var en dröm. Kreativ problemlösning. Jag har pratat med många lantbrukare som fortfarande drömmer om djur de satt in på en massa konstiga platser på gården och sen glömt av dem.

Som löpare drömmer jag att jag har anmält mig till lopp och glömt bort att träna eller att jag kommer till ett lopp och har glömt skorna. Ofta är jag sent ute och jag hittar inte var jag skall hämta nummerlappen eller att starten går och jag har inte ens bytt om. Som resenär drömmer jag att jag skall till flyget och är jättesen och har massor att packa och det är hur struligt som helst.

Nu har jag börjat drömma mardrömmar om mitt jobb som programmerare. Inatt drömde jag att jag var på en konferens och där visade jag mitt nya dataprogram för några kunder. De blev intresserade och beställde och jag sa att jag fixar en inloggning bums. När jag skulle göra det så hade jag glömt vad databashanteraren hette. Jag kunde för mitt liv inte komma ihåg det. Det var något med Microsoft SQL. Men det hette något mer, vad var det? Rover? Rider? Jag kunde inte komma på det. Tiden gick och jag blev mer och mer desperat. Nu slarvade jag på kuppen bort datorn och där hade jag all programvara som jag inte säkerhetskopierat. Hur kunde jag vara så dum? Hur kunde jag glömma namnet på databasen? Håller jag på att bli åderförkalkad? När jag vaknade kom jag på vad databasen hette: Microsoft SQL! Och datorn var på sin plats och allt var säkerhetskopierat.

Det var ett tag sen jag drömde om bortglömda grisar. Skall det nu bli ettor och nollor på fel plats jag kommer att drömma om?

lördag 23 mars 2019

Dag 138 Jagografi

Jag är väldigt road av geografi och kartor. Vi har mycket kartor här hemma och naturligtvis har jag en jordglob på mitt kontor. Kanske dags att köpa en ny för det har ju hänt en del på den geopolitiska arenan sen vi köpte den vi har nu. Jag gillar att lära mig länder och huvudstäder. När jag vaknar på natten och inte kan somna om repeterar jag dem. Jag kan börja på ett land i Afrika eller en delstat i USA och komma ihåg namn och huvudstad. Det ena landet efter det andra. Jag har aldrig varit i USA och kommer antagligen inte dit heller men jag kan utgå från vilken delstat som helst och räkna upp alla grannstater och deras huvudstäder.

Då är det extra roligt att titta på statistiken för denna blogg och se var alla läsare kommer ifrån. De allra flesta kommer från Sverige naturligtvis men därefter ligger USA och Ryssland.


De mindre länderna som inte visas i diagrammet är Danmark, Frankrike, Spanien, Polen och Litauen. 

torsdag 21 mars 2019

Dag 137 Ordet som inte finns

Jag utvecklar programvaror. Det är ju det jag gör. Det innebär att hanterar data och då måste man kunna det här med databaser och det är inte alldeles enkelt, det kan jag lova. Nu har jag ju dessutom bestämt mig för att jag skall arbeta med en helt ny databas. Hur svårt kan det vara, tänkte jag naturligtvis. Och det är kanske inte så svårt men när man är van att arbeta på ett sätt och så skall man arbeta på ett lite annorlunda sätt så blir det att lära om. Du som läst mina tidigare inlägg noterade kanske att jag skrev om inlärning. Det är ju som en trappa där man passerar olika stadier och varje stadie är förknippat med olika känslor. Jag har passerat stadiet där man inte inser sina bristande kunskaper och igår var jag i stadiet "jag kommer aldrig att kunna lära mig det här, jag går tillbaka till min gamla teknik". Nåja, jag är ju inte den som ger upp och baske mig, i morse, ett genombrott! Jag tror faktiskt att jag är på väg att bemästra denna teknik också. Det är krävande men det funkar faktiskt.

Nu kommer jag till det där ordet som jag menar inte finns. Det är skoltrött. Jag har hört så många säga det men jag lovar. Det finns inte. Att säga att man är skoltrött det är samma sak som att säga att man är livstrött för hela livet är en skola. Och det blir bara sannare och sannare. Jag var på en fantastisk föreläsning om hjärnan som Studieförbundet Vuxenskolan hade anordnat för oss cirkelledare. Den handlade om att få sin hjärna att blomma. Hjärnforskningen har gjort fantastiska framsteg de senaste 10-20 åren och nästan alla har fått lära sig i skolan att vi föds med ett visst antal hjärnceller och att det sen bara minskar hela tiden. Du kommer säkert ihåg det. Och tar man sig en bläcka så försvinner det ännu mer! Hu vad hemskt, eller hur. Men så är det inte. Hjärnan fortsätter att utvecklas hela tiden och i det här projektet hade man utvecklat goda vanor för att få hjärnan att fortsätta växa. Här får du några av vanorna. Det finns ingen ordning, alla är viktiga


  • Bra kost med kolhydrater, protein och fett
  • Fysisk träning med nya rörelser hela tiden
  • Tänk positivt
  • Lär dig nya saker och repetera, repetera, repetera
  • Nya miljöer och omväxling. Du kan börja i hemmet eller på arbetsplatsen
  • Ta egna beslut
  • Umgås med vänner, de påminner dig om att du är smart när du själv glömmer att påminna dig själv.
  • Tillräckligt med sömn. Den behöver, tack och lov inte vara sammanhängande. Det är helt ok att som jag vara vaken lite mitt i natten. Då kan man repetera saker, det gör i alla fall jag.



onsdag 20 mars 2019

Dag 136 Framtiden 2012

Jag hittade denna artikel om tekniktrender som jag skrev 2012. Jag måste säga att de var kusligt träffsäkra.

Tekniktrender 2012

Lyssnar du på Spanarna på P1? Det finns teknikspanare också. Gartner, ett stort, internationellt analysföretag gör ständiga framtidsspaningar. De har gjort en lista på de viktigaste trenderna för 2012. Tror du att de påverkar dig? Låt oss gå igenom några av dem.
  • Allt fler kommer att använda smarta mobiler och surfplattor. I förra numret av Nära gick vi igenom de moderna telefonernas alla möjligheter. Helt klart en trend som är viktig för dig. Telefonen kanske är framtidens dator. Du dockar in den på kontoret och använder externt tangentbord, mus och skärm.
  • Enklare att använda datorerna
    Du pekar, drar, klickar med fingret på skärmen och pratar med din dator. Arbetssättet gör att komplexa program kan bli enklare att använda. Poäng till trenden.
  • Sociala medier fortsätter att utvecklas
    Idag är det mer människor på Facebook än vad det fanns i världen för 200 år sedan. Vasaloppet blev fullbokat på 11 dagar i år. Skulle det hänt utan Facebook? Smarta restauranger fixar fullbokning på fredag redan på onsdag med Facebook. Ja, jag tror att du kan utnyttja sociala medier för ditt företagande. Jag gick t ex med i en grupp på Facebook häromdagen om mjölkproduktion. Intressant och kul.
  • Prylarnas internet. Smarta sensorer med trådlös uppkoppling till nätet utvecklas fort. Vi ser det redan i många av våra lantbruksmaskiner.  Med enkel teknik i mobilen kan du få koll på stora delar av ditt företag, kanske till och med styra det.
  • Nätbutiker. Var börjar du söka idag? För alltfler börjar det i datorn och på internet.
    SF-biograferna skapade en app för att beställa biobiljetter direkt i telefonen. Direkt ökade bokningarna. Hur utnyttjar vi det?
  • Inbyggda analyser
    Innan kollade man bara bakåt vid analys. Nu finns helt andra möjligheter att betrakta verkligheten just nu med all teknik. Och visst gör vi det. Mjölkningsrobotar följer man ju hela tiden.
  • Datormolnet
    Molnet ja. Visst använder vi det. SAM, Svensk Mjölks tjänster, Google Docs, bokföring på banken är alla tjänster som inte finns på våra datorer. Men vi kan köra dem från våra datorer. Enkelt och säkert.
Så visst skall vi vara uppmärksamma på trenderna. De påverkar oss alla. Snabbare än man kan tro.

tisdag 19 mars 2019

Dag 135 Lust

Idag har jag gjort stora genombrott med ett av mina projekt. Jag tog för ganska många år sedan fram en serie väldigt lättanvända foderstatsprogram för kor, får och hästar. Jag kallar dem NIB Utfodra.

Jag tänkte skulle användas på naturbruksgymnasier för att väcka elevernas intresse och nyfikenhet och skapa insikter. Då var det datorprogram för PC och det är alltid lite trixigt med distribution och installationer. Därför har jag tänkt att det skulle vara bra att göra om dem till att helt köras på webben. Det är alltid lite trixigt och lite mer att tänka på än vad jag har trodde från början. Det kanske också är så att man ökar ambitionen under projektets gång. Nu har jag som sagt gjort lite tekniska genombrott.

Det blir så bra! Jag är supernöjd måste jag säga. Snyggt, snabbt och enkelt att använda. Jag kan knappt behärska mig, vill bara räkna foderstater!

Att utveckla dataprogram är så lustfyllt. Det är lite som när man byggt eller lagat något på gården eller i huset. Man vill bara gå förbi och titta på det. Känna på det. Så är det med ett nytt dataprogram. Man känner sig så nöjd och stolt. Tänk att det kunde bli så fint!

Att just programmering är så lustfyllt är att det är så mycket som triggar vårt belöningssystem i det. Du gör en förändring i koden och bums så ser du resultatet. Du är inte riktigt nöjd och ändrar lite och simsalabim, nytt resultat. Jättekul! Att inte fler jobbar med programmering, det är den stora gåtan.

I eftermiddag skall jag belöna mig med att sticka och träna på crawl på Klitterbadet och sen skall jag lämna blod. I kväll skall jag sitta ordförande på Södra Skogsägarnas stämma i Hyltebruk.

fredag 15 mars 2019

Dag 134 Insikt


Insikter förändrar oss

Smaka på den. En föreläsare sade det och det sa bara smack i skallen på mig. Det stämmer ju helt och fullt. Det var en insikt som förändrade mig. Och när vi får en insikt så går det fort. Han använde liknelsen med att om du aldrig sett en spegel förr och för första gången ser din spegelbild då blir du antagligen ganska paff. När du väl inser att det bara är en spegelbild kommer du aldrig mer att bli överraskad. Insikten har förändrat dig. Eller om du får ett hotfullt SMS. Först tar du det som ett skämt. När du inser att det inte är ett skämt förändras hela bilden. Insikten har förändrat dig. Kanske i grunden. En insikt kan du få av en föreläsning men även av ett citat klottrat på väggen på en toalett. Nu skall jag berätta om en händelse som gav mig en förändrande insikt.
Jag skulle boka en inspirerande föreläsare till finalen i Mjölklyftet och Grislyftet Halland. Jag ringde Ulf Mazur som varit VD på ToEntertain. Han kunde tyvärr inte denna dag utan frågade om Magnus Helgesson, grundaren av Harrys Pubar, kunde vara ett alternativ. Eftersom han skulle träffa honom senare under dagen lovade han att fråga. Efter en stund ringde Magnus men tyvärr kunde inte han heller det datumet. Han föreslog Therese Albrechtsson från Göteborg, som började med pepparspray. Strax ringde Therese ville gärna medverka men skulle vara i Norge på kvällen så det skulle bli för tight med tiden. Hon föreslog att Thomas Ek, som grundat och byggt upp företaget OBH Nordica. Inom en timme återkom Thomas och allt skulle funka. Här kunde berättelsen sluta. Nästa dag ringde Magnus och frågade om det hade gått bra med Therese. Jag förklarade. Senare ringde Therese och frågade hur det gått med Thomas och jag meddelade att allt var lugnt. Även här kunde det slutat. Efter en vecka kom ett paket på posten. Det var Therese som sänt mig sin bok ”Våga, vårda vinn” med en personlig hälsning och dedikation. Jätteglad blev jag. Även här kunde det slutat men det gjorde det inte. En vecka senare, en fredag morgon, ringde Magnus Helgesson. Han hade vaknat mitt i natten och tänkt på mig och min föreläsning. Hade det löst sig? Annars hade han ett annat namn. Jag blev naturligtvis jättesmickrad.
Vad var det då för insikt jag fick av denna berättelse. Jo det var att dessa människor de lever som de lär. De är framgångsrika och det är ingen slump. De är initiativrika och gör saker bums. De spelar in varandra och följer upp. De vårdar relationerna. Det är ingen slump att de är framgångsrika. Det är för att de har rätt attityd och arbetssätt. Det arbetssättet använder de i alla situationer.  Jag insåg att om jag vill bli framgångsrik så måste jag bli mer som de.

torsdag 14 mars 2019

Dag 133 Strul

Vi hade studiecirkel i vår LRF-avdelning häromdagen. Vi arbetar med rundor där alla får ta upp något de vill berätta om. Flera delade med sig om strul de råkar ut för under dagarna. Det handlade bland annat om punkterade däck, däck som åker av fälgen, trasiga utgödslingar, fyllda gödselkulvertar och byggstrul. Skönt att höra. Att inte bara jag kan råka ut för strul alltså. Nu är jag min egen IT-avdelning och det är både för- och nackdelar med det, kan jag lova. Nu är det mejlen som jag lagt en hel del tid på. Jag hade ju en valsituation där jag kunde välja Outlook eller GSuite för mejl och kalender. Jag valde GSuite. Det började ganska bra men nu tycker jag att det är lite jobbigt. Dels skall man lära sig en massa nya arbetssätt och sen går man väl in och ändrar i saker som man inte egentligen begriper och då kan det bli hur struligt som helst. Just nu försöker jag få så att Agneta kan fortsätta att använda sin Outlook men Gmail verkar spärra ut den epostklienten. Det finns manualer för hur man skall gå till väga men fast jag tycker att gjort allt hjälper det inte i alla fall. Visst, jag har gjort min resa med trasiga utgödslingar mitt i smällkalla vintern men de här abstrakta, tekniska problemen kan också vara utmanande, jag lovar.

Ett annat teknikstrul just nu är en ny programmeringsteknik som jag försöker bemästra. Man skall arbeta på en webbsida och så sparas och hämtas data i bakgrunden på en webbserver i "molnet". Det blir en härlig känsla för användaren men det är mycket som vi programmerare får ta hänsyn till för att det skall funka så där smidigt och sömlöst som man vill ha det.

Det hela handlar egentligen bara om kunskaper. Jag har lärt mig en fantastisk modell om inlärning som jag gärna delar med mig av. Häng med här!

Det handlar om att först är man omedveten om sin okunskap. Då verkar allt lätt; hur svårt kan det vara att lära sig rida eller spela flöjt? Sen blir men medveten om sin okunskap. "Jag kommer aldrig att kunna lära mig det här!". Då är det lätt att fly. "Varför skall jag spela flöjt?" "Varför skall jag rida, man kan ju slå ihjäl sig!" Men om man inte flyr kommer nästa steg där man faktiskt börjar bli medveten om sin kunskap. Man får anstränga sig men gör man det så går det. Då är man en bra lärare för då förstår man fortfarande elevernas frustration. I det sista stadiet har man blivit omedveten om sin kunskap. "Hur man spelar flöjt? Det är ju bara att blåsa i ena änden och trycka på hålen i rätt ordning". Man kan inte ens förklara hur man gör. Tänk dig att förklara hur man cyklar eller simmar, inte lätt, eller hur?

När det gäller de här mejlservrarna som jag skall ställa in rätt så har jag väl hamnat i steg två där jag börjar bli medveten om min okunskap. Man jag tänker inte fly. Jag skall lära mig det här!

måndag 11 mars 2019

Dag 132 Vita fingrar

Idag blir det ett inlägg om min tid som mjölnare. Kvarnen som jag har, eller hade, startades av min farfar på 30-talet. Min far utvecklade den på 60-talet och jag drev den från 1991 fram till att jag malde mitt sista lass 2008. Själva rörelsen Bobergs Foderförädling har jag kvar fortfarande och byggnaden står kvar fast jag använder den till annat. Orsaken var vikande kundunderlag och att jag var trött på damm och buller. Tror jag har skrivit om det tidigare. Nu skall jag skriva om varför jag mina fingrar är vita, eller åtminstone varför jag tror att de är vita. Det är inte damm. Jag är inte heller en sån där white walker från Game of thrones. Nej det är så att före löshanteringens tid fylldes allt mjöl i säckar som hjulades till utlastningen, som är en del av kvarnen där det är ganska lågt i tak. Gissa om jag har slagit huvudet i takbjälkarna där många gånger! Faktum är att det här med kepsar med skärm är inte så smart om man har lågt i tak för man ser inte takbjälkarna och sitter det sen en knapp längst upp på kepsen vilket det ofta gör så gör det inte saken bättre. Om ni läser detta inlägg och kollar på bilden så ser ni vilken typ av mössa som var att föredra av en mer erfaren mjölnare. Oskar i kvarnen.

Orsaken till att jag kom på att skriva just det här inlägget för att just nu har jag ett sår i skallen på grund av slagning av huvud mot takbjälke i kvarnbyggnad. Skulle hämta hö som jag lagrar i ett gammalt spannmålsmagasin.

Nåväl, varför har jag nu vita fingrar? Jag tror att en bidragande orsak kan vara att när man skulle fylla säckar på vintern så kunde man inte ha handskar för då var det svårt att knyta dem med hjälp av den kända säckaknuten, Hur den går till kan du lära dig genom att titta på den här instruktiva filmen. Det kunde vara 20 grader kallt och allt man tog i var så kallt. Säckarna som var gjorda av jute och de papperssnören vi använde också. Min teori är att det faktiskt ledde till en permanent skada i fingrarna. Kanske någon annan mjölnare med samma problem kan kommentera min teori.

Framförallt om jag tar i något blött när det är kallt, ett handtag t ex, så blir fingrarna alldeles vita och det tar en bra stund att få dem normala igen. Det ser faktiskt rätt läskigt ut, det måste jag säga och Agneta kan intyga. Jag tänker inte lägga upp några bilder, googla på det så får du se.

Det hjälper är att snurra armarna fort eller hålla händerna väldigt lågt i förhållande till kroppen. Då förflyttar sig det  normalfärgade millimeter för millimeter längre ut mot fingerspetsarna.

Jag tänkte bara att det kan vara bra att veta om du tänker på att bli mjölnare och stå och säcka mjöl i stark kyla så var försiktig med fingrarna.

Förra veckan nämnde jag att jag skulle bokföra på måndagar. Har jag gjort det? Ja faktiskt.

torsdag 7 mars 2019

Dag 131 Brungult

Suseån svämmar över. Jag har en sån fantastisk utsikt från mitt nya kontor. Jag ser över hästhagar och upp emot skogen. Där finns rovfåglar som jag kollar på i min kikare som jag nyligen inhandlat. Det är en riktigt bra kikare som jag impulsköpte och är väldigt nöjd med. I skogen kan man se älgar ibland och rådjur. Skulle vilja se något vildsvin också men man ser mest skadorna efter dem. Rovfåglarna sitter på stängselstolparna och tittar på hästarna. 

Jag ser Suseån och idag svämmar den som sagt över sina bredder. Vattnet är inte rekordhögt men ganska högt. Bryggan som vi badar från ligger helt under vatten. Det har nog stigit en meter och vattnet är alldeles brungult av lera. 

Igår var vi på årsmöte med Suseåns vattenråd som är en ambitiös organisation som samlar en massa olika intressenter som kan prata om hur vi fullföljer vattendirektivet. 

Det är spännande att bo utmed en å.

onsdag 6 mars 2019

Dag 130 Relativitet

Nu precis när jag skulle göra ett lite krävande jobb fick jag plötslig en sådan lust analysera mina tider på Varbergsloppet! Då gjorde jag ett litet diagram som illustrerar detta.


Om vi börjar med den nedre, horisontella axeln så ser vi där åren. Det var så långt tillbaka jag kunde hitta resultaten på hemsidan. Antagligen sprang jag inte 2010 för det saknas. Kanske någon skada eller att jag var bortrest.  Annars är det loppet som jag nog har sprungit flest gånger. Ovanför årtalen ser vi min tid. Notera att jag springer ungefär lika snabbt nu som för 12 år sedan. Däremellan har det varit en liten resultatförbättring. Sen ser vi de röda staplarna som visar antalet i mål för respektive år i min klass herrar motion 10 km. Så lågt som 200 år 2007 och nästan 1300 2015 när det var som flest. Nu är det nere i 750 personer. Varför sjunker det så mycket? Är vi latare? Finns det fler andra evenemang? De blå staplarna visar min placering. Och slutligen den grå kurvan som visar min relativa placering. På denna tid har jag alltså blivit 11 år äldre men den relativa placeringen är ändå ganska stabil. Framförallt är det roligt att tiden förbättrats något. Mitt mål för i år är det att komma under 50 minuter. Träningen går bra i alla fall. Kanske vi syns på startlinjen.

måndag 4 mars 2019

Dag 129 Avsatt

Har du någonsin råkat ut för att du skall göra en sak och så gör du istället en helt annan? Jag gör det  hela tiden. När jag står här vid datorn och skall programmera eller skriva något så gör jag helt plötsligt något helt annat. Kanske jag får för mig att kolla vad det är för rovfågel som flyger över hagarna eller så känner jag ett absolut behov av att kolla mejlen eller till och med se om jag kan slå mitt rekord i Rubiks kub. Att kolla på ett youtubeklipp är ju också en klassiker. Det är väl någon form av prokastination. Det skall jag berätta mer om någon annan gång.

Jag måste skapa bra rutiner nu när jag håller på att skapa mig ett nytt liv. Jag måste ha tid avsatt till min bokföring.

I dag har jag gjort all bokföring klar. Det betyder att allt är bokfört fram till dagens datum och alla konton är avstämda. Det gäller inte bara mitt företag utan också Agronomförbundets som jag är kassör för. Kan det bli så att måndag förmiddag blir den tid jag avsatt för bokföring?

När Agneta startade sin bokföringsfirma så lämpade hon över all min bokföring på mig! Den som hon skött i alla år. Jag kan inte påstå att det var något jag längtat efter men jag insåg allvaret och tänkte det är väl bara att ta tjuren vid hornen och sätta igång. Och det gjorde jag verkligen och det har varit en intressant resa. Jag har faktiskt börjat gilla att jobba med min egen ekonomi. Innan hade jag inte någon riktig koll men det känner jag att jag har nu.

Tänkte ge en liten reflektion på förra inlägget. Jag cyklade in till stan och fixade mitt bankid och så cyklade jag hem. Det tog drygt en timme. På den timmen fick jag ärende utfört, motion, ljus och frisk luft. Det hade gått lite snabbare att köra bil men inte så förfärligt och den tid jag förlorade hade jag säkert slösat bort på något onödigt så jag känner mig som en vinnare som tog mig i kragen och följde min impuls att cykla. Vi har en mil till stan kan jag förresten berätta för de som inte känner till geografin. Fin cykelväg det mesta kan jag tillägga.

Vi människor har ofta en förmåga att försöka hitta den enklaste lösningen på saker och ting, och det kan handla att leta efter den kortaste vägen. Sen spelar det inte så stor roll om besparingen inte är så himla stor. Det kan handla om att köra till Gödastorp, åka till Sälen eller att gå runt huset. Vi vill hitta den kortaste vägen. Att cykla till Falkenberg är inte det snabbaste sättet men baske mig om det inte är det bästa!

fredag 1 mars 2019

Dag 128 Pixelfel

Denna dag den 1 mars 2019, på dagen 13 år sen jag började jobba som rådgivare på Hushållningssällskapet i Halland för att sen börja på Växa Halland som sen blev Växa Sverige, har jag börjat att ägna åt pixelproblem. Fick min mobil återställd när jag lämnade den fasta anställningen och då märker man ju hur utlämnad man är åt tekniken, som alltid. En massa appar måste ju återinstalleras och inte minst Bankid-appen. Då måste nytt bankid laddas ner till telefonen och för att logga in på banken behövs ju bankid... Jag har ju en annan dosa som man kan använda för att identifiera sig men den har ju inte använts på flera år så batteriet var slut. Jag hade nytt batteri men då visade det sig att displayen inte klarat att inte användas så det var omöjligt att tolka de där svarskoderna. Det måste nog bli ett besök på banken idag så jag får fixat det. Märker direkt hur handikappad man blir.

En annan sak man märker är att nu får jag ju själv fixa med mejl och kalender, jag har ju använt företagets kalender. Då uppstår valsituationer och jag valde att använda Gmail och Google kalender. Jag vet inte om det är bäst men jag uppnår i alla fall att min kalender finns på både telefonen och datorn.

Vädret är helt underbart och det är frostigt och vackert. Jag tar nog cykeln till stan och fixar mitt bankid. Det blir en bra start på mitt nya liv.