Dag 133 Strul

Vi hade studiecirkel i vår LRF-avdelning häromdagen. Vi arbetar med rundor där alla får ta upp något de vill berätta om. Flera delade med sig om strul de råkar ut för under dagarna. Det handlade bland annat om punkterade däck, däck som åker av fälgen, trasiga utgödslingar, fyllda gödselkulvertar och byggstrul. Skönt att höra. Att inte bara jag kan råka ut för strul alltså. Nu är jag min egen IT-avdelning och det är både för- och nackdelar med det, kan jag lova. Nu är det mejlen som jag lagt en hel del tid på. Jag hade ju en valsituation där jag kunde välja Outlook eller GSuite för mejl och kalender. Jag valde GSuite. Det började ganska bra men nu tycker jag att det är lite jobbigt. Dels skall man lära sig en massa nya arbetssätt och sen går man väl in och ändrar i saker som man inte egentligen begriper och då kan det bli hur struligt som helst. Just nu försöker jag få så att Agneta kan fortsätta att använda sin Outlook men Gmail verkar spärra ut den epostklienten. Det finns manualer för hur man skall gå till väga men fast jag tycker att gjort allt hjälper det inte i alla fall. Visst, jag har gjort min resa med trasiga utgödslingar mitt i smällkalla vintern men de här abstrakta, tekniska problemen kan också vara utmanande, jag lovar.

Ett annat teknikstrul just nu är en ny programmeringsteknik som jag försöker bemästra. Man skall arbeta på en webbsida och så sparas och hämtas data i bakgrunden på en webbserver i "molnet". Det blir en härlig känsla för användaren men det är mycket som vi programmerare får ta hänsyn till för att det skall funka så där smidigt och sömlöst som man vill ha det.

Det hela handlar egentligen bara om kunskaper. Jag har lärt mig en fantastisk modell om inlärning som jag gärna delar med mig av. Häng med här!

Det handlar om att först är man omedveten om sin okunskap. Då verkar allt lätt; hur svårt kan det vara att lära sig rida eller spela flöjt? Sen blir men medveten om sin okunskap. "Jag kommer aldrig att kunna lära mig det här!". Då är det lätt att fly. "Varför skall jag spela flöjt?" "Varför skall jag rida, man kan ju slå ihjäl sig!" Men om man inte flyr kommer nästa steg där man faktiskt börjar bli medveten om sin kunskap. Man får anstränga sig men gör man det så går det. Då är man en bra lärare för då förstår man fortfarande elevernas frustration. I det sista stadiet har man blivit omedveten om sin kunskap. "Hur man spelar flöjt? Det är ju bara att blåsa i ena änden och trycka på hålen i rätt ordning". Man kan inte ens förklara hur man gör. Tänk dig att förklara hur man cyklar eller simmar, inte lätt, eller hur?

När det gäller de här mejlservrarna som jag skall ställa in rätt så har jag väl hamnat i steg två där jag börjar bli medveten om min okunskap. Man jag tänker inte fly. Jag skall lära mig det här!