Dag 63 fortsättning på stränder. Den bästa.

Efter udden på Grimsholmen kommer det som jag tycker är den bästa stranden i byn. Den heter Skärvik men det skall uttalas med lite dansk accent. Skaervik typ. Skervik kanske. Skearvik? Testa lite olika uttal. Det skall i alla fall inte vara Skärvik och inte Skervik. En variant. Skaervik ligger nog närmast. Tänk lite danskt helt enkelt. En del av vårt danska arv.

Stranden består av två uddar med berg och sten och en skyddad sandstrand däremellan. Ok, det är långgrunt men var är det inte långgrunt i Halland? Stranden har fin sand, precis lagom kornstorlek tycker jag. Om ni kollar på Skrea Strand som då ligger mer i Falkenberg så har den fin sand längst norrut och lite grövre ner mot Netas Berg. Skaervik ligger kanske mitt i mellan. På andra sidan åmynningen är det fin sand har jag för mig. Bottnen är också fin men det finns en och annan sten som man får akta sig för att inte trampa på så man skadar tårna. Inget större problem. Utmed den norra udden finns fin tång på botten där det är fint att snorkla och samma sak gäller utmed den södra udden. Det finns också gott om krabbor bland stenarna. Kolla bara var barnen fångar dem. De vet var de skall leta.

Längre upp på stranden finns fint gräs. Där tycker jag är bäst att byta om så man inte får så sandiga fötter. Sandiga fötter i sockar och skor är inte bra. Inte i bilar heller. Fasen så svårt att torka bort. Men sand är inte farligt, det gäller bara att ha tålamod. När fötterna torkar faller det bort av sig själv.

Det går inte att köra bil till Skaervik. Den får man ställa vid parkeringen där vägen svänger och sen gå ett par hundra meter. Det går därmed utmärkt att cykla till stranden och det tycker jag är den bästa upplevelsen. Cykla och bada. Det är bra.

Dag 62 fortsättning från dag 58 stränder. Tång

Grimsholmen är en viktig del av Boberg. Det var där Bobergs Byalag hade sin tångtäkt. Fortfarande har kvar faktiskt. Tång var en viktig resurs före handelsgödselns tid. Den innehåller visst mycket kalium som var bra i potatisodlingen och antagligen för vallar också. Tången kom in ibland med blåsten och lägger sig i stora högar och tjocka lager på stranden. Numera tycker jag det inte kommer in så mycket tång men sanningen sägandes så har jag inte varit nere och mätt heller. Vi, dvs Agneta och jag, flyttade till Boberg 1991 och faktum är att vi har hämtat tång med traktorn en eller kanske två gånger. Vi körde ner med traktor, kärra och lastare för att ta hem tång att använda i trädgården. Det gick inte så bra tyvärr. körde och satte oss med traktorn och fick fixa en lastare som kom och drog upp oss.

Förr, dvs före konstgödseln, gick dock tångskörden till på ett lite annat sätt. Som min pappa berättade gick det till så här. När tången kom in bestämdes det att gårdarna skulle få hämta. Lantbrukarna körde ner på stranden med vagnar och mannar med grepar. Jag har för mig att det var reglerat hur många mannar eller vagnar gårdarna fick använda. Det skulle ju vara rättvist. När en flagga hissades på Björsgård som ligger ute på Grimsholmen fick man börja lasta. Men man fick lasta från stranden och köra upp och lägga på en avlastningsplats. Detta fick man hålla på med tills tången var slut. Det som låg på respektive gårds avlastningsplats var inte längre allmän egendom utan tillhörde den gården. Nu  kunde de köra hem sin tång för lagring och för utspridning på gårdarna. Jag har kartor som beskriver tångrätten och där finns rutor för varje gård.

Tång kan faktiskt skördas nu också och användas i jordbruket. Det är en fin resurs i ekologisk odling. Kommunen samlar upp tången från stränderna för att städa dem och sen kan den komma lantbruket till godo. Jag tror dock att tången kan vara ganska fylld av ogräsfrön. så den kan vara problematisk på det sättet.

Dag 61 Hästkraften blir fler, fortsättning från dag 52

Jag älskade att köra moppe. Det var friheten. Kraften. Farten. Underbart. Fast drömmen fanns naturligtvis där att det en gång skulle bli en motorcykel. Jag visste precis vad jag ville ha. En offroad. Men jag kom inte till skott. Efter moppetiden blev det körkort och bil, sen lumpen och sanning sägandes så var det inte så enkelt för ungdomar att skaffa MC-kort. Eller det kanske det var men hur det nu än var så blev det aldrig av att jag skaffade körkort för motorcykel även om drömmen låg där och malde. Jag kommer ihåg att när jag var på Ultuna var det en som hade en krosshoj som jag tyckte var så läcker men inte heller då tog jag mig i kragen. Det dröjde ända till jag var nästan 50. 48 tror jag att jag var. Vi hade då startat vår hästverksamhet på gården och de började styra upp det där med behörigheter för att köra tunga släp så Agneta och jag bestämde oss för att ta körkort för tungt släp. Teorin man måste läsa in då är samma som för körkort så jag tänkte att det är lika bra att i alla fall läsa in teorin för MC samtidigt. Och sen tog jag båda de teoriproven samtidigt och jag klarade faktiskt dem. MC-provet var inga problem men det för tungt släp klarade jag bara med någon ynka poäng till godo.

Fortsättning följer...

Dag 60 Dubbla skott

Stefan, min granne, var över häromdagen. Jag berättade om hans eskapader med signalraketen i verkstaden (se dag 59). Han berättade också en annan historia. Det var i smedjan det hände. De hade hittat ett kajbo i skorstenen. En av kompisarna hade en kreativ lösning på det problemet. Han klättrade upp på taket med en hagelbössa och drog av två skott med den rätt ner i skorstenen. Helt underbart, eller hur? Tänk, vem skulle ha kommit på en sån lösning nu för tiden? Man kan inte tro det men skorstenen är faktiskt kvar och antagligen blev de av med kajorna också. Kanske lite rökkanaler också men det förtäljer inte historien.

Dag 59 Ännu mer lysande

Min granne Stefan var över igår kväll och skulle hämta några grejer. Agneta och jag hade precis avslutat en härlig måltid bestående av lite kvarvarande kräftor från förra året, lite vin, lite ost. Riktigt trevligt. Vi frågade om han ville ha ett glas vin och det ville han. När vi satt där så berättade han en historia från Boberg som jag skall försöka återberätta nu.
De hade en moppe eller lätt MC som ljuddämparen gått sönder på. De behövde ett rör eller något för att laga den. Stefan hade sett ett rör ligga på magasinet eller var det nu var. Han letade upp det och tog upp det till verkstan där han skulle fixa till det. Röret var fyllt med något mjukt som måste bort. Han försökte med en kniv eller något verktyg men fick inte riktigt ut det. Då spände han fast röret i skruvstädet så han skulle få bättre kraft. Han tog en skruvmejsel och en hammare och började banka uppifrån för att få ut innehållet. De exploderade röret. Det var ett fruktansvärt ljus och rök och det for iväg en grej rakt upp i taket. Röret han hittat var en signalraket. Stefan fattade inte vad som hände. Helt plötsligt fullständigt ljus, rök och kaos. Som tur var blev han inte skadad. Men rätt paff kan man tänka. Hur det gick med MCn vet jag inte. Ja, det fanns allt lite spännande saker förr.

Dag 58 Mer strand

Vi förflyttar oss utåt Grimsholmen. Längst ut är det klippor. Vackra, fina klippor. Gulröda. Slipade av vind och vatten under årtusenden. Underbart. Svårt att gå i men härligt att simma i och utforska med cyklopöga och snorkel. Bland klipporna finns härliga gömmen och grillplatser. Riktigt fint. Här finns också fin flora. Grimsholmens clue i form av vilda betor och kanske mycket annat som jag inte känner till. Det är ett riktigt fint parti av Grimsholmen detta klippavsnitt. Där finns också en liten fiskehamn. Piren gjordes för inte så länge sedan och är väl egentligen ett förfärligt ingrepp men nu är den ju där den är.