onsdag 13 januari 2016

Dag 126 Baal

Hänt på Svensgård den 20/8  2001


"Igår körde vi halm. En halmpress med balkastare och balvagnar kom och så en väldig massa vuxna och barn som hjälper till att få in balarna i ladan. Halmkörning är en av de stora happeningarna i jordbruket! Fullt av liv, rörelse, damm, svett, saft, läsk och mackor om vartannat. Och en herrans massa halmbalar förståss!"

Min pappa sa alltid att det är först när halmen är inne som man kan pusta ut. Det ligger en hel del i det. Till våra grisar behövdes det ungefär 2500 småbalar per år. Det är en fem till sex stycken per dag. När jag var liten så pressades de med en halmpress och släpptes en och en runt omkring på fältet. Då fick man köra runt med en vagn och lasta upp dem med en tjuga, eller tjua som vi sa. Nästa rationalisering var en trekantig vagn som drogs efter pressen. Den hade spetsen nedåt och när den var full öppnades baklämmen och balarna släpptes i en hög på åkern. Sen var det tjuan som gällde igen. Ytterligare ett steg i rationaliseringsprocessen blev balvagnar som de vi har idag med boggie eller fyra hjul. Först fylldes balvagnarna huller om buller från en balbana men då fick det inte plats så många balar så därför fick en person stå i lasset och lägga balarna tillrätta i lager efter lager. Sen ersattes balbanan med en balkastare som satt på pressen och skjöt iväg balarna som projektiler upp i balvagnen. Då fylldes balvagnen effektivare även utan en person i lasset.

Balvagnarna kördes mellan fältet och ladan där de lastades av för hand. När jag var riktgt liten lagrade vi alla balarna i ena änden av ladan på själva golvet. Där var det roligt att leka! Eftersom vi behövde det utrymmet till annat började vi lagra på rännet, dvs ovanför svinhuset. Då behövdes elevatorer som transporterade upp balarna dit upp. Där uppe stod det ett par tre personer som packade in balarna så att alla skulle få plats. Det var en grannlaga uppgift. Det fanns en annan uppgift som passade barn. För att få upp balarna behövdes två elevatorer. Mellan dem fanns en liten platå och där kunde en person, gärna ett barn, stå och rätta till balarna så att de inte kom på sned när de föll från den ena elevatorn till den andra.

Bekymmer i halmkörningen var framförallt vädret. Jag vet inte hur många gånger som körningen fått avbrytas på grund av plötsliga regn. Skämmeskurar kallade vi dem. De var så små att de avbröt inkörningen men inte hade någon större nytta med sig alls. Faktum är att det inte behövs så mycket regn under skördetiden. Numera sår man raps i skörden, höstraps. Den behöver regn efter sådden. Annars är ju det mesta färdigväxt.

Skämmeskurarna var en sak, en annan tråkig sak var blöta halmsträngar som inte riktigt torkat upp. Det gav blöta balar som sen möglade och bara skapade merarbete under vintern. Dessutom kunde de ta värme och till och med skapa eldsvåda. Det hände dock aldrig hos oss.

Det tredje bekymret var bindningen av balarna. De bands med balsnören, eller balaband som vi sade. För det mesta har det varit sisalgarn men ibland plastsnören. Trista blåa saker. Sisal är bättre. Ibland, eller för det mesta, som jag kommer ihåg det, hade vi jättebekymmer med det. Ibland kändes det som om halva balvagnen var full av oknutna balar. Jätte, jätte, jättetrist. Skapade bara massa merarbeten. De sista åren blev det dock bättre med bara enstaka trasiga balar i per balvagn.

Nåja, halmpressningen var också rolig. Ett riktigt team-arbete med många inblandade, även barn. Det finns inte så många sådana jobb kvar i lantbruket. Inte ens halmkörningen faktiskt. Numera tar man in jättelika balar med hjälp av lastaren. Det är en stor rationalisering men den gör också att det blir lite mer jobb under året också. Det var ganska effektivt att bara ta en hårdpressad bal i vardera näven och sen strö upp en hel rad med grisboxar.

måndag 11 januari 2016

Dag 125 Fusk

Hänt på Svensgård den 26/12  2006

"Som jag slitit! I princip hela svinhusinredningen nedriven. T.o.m. limkanterna som höll boxmellanväggarna är bortknackad. När man skall riva saker lär man sig uppskatta fuskverk. Väl fastlimmade betongdetaljer är fruktansvärda att ta bort. Slarvigt gjorda dito lossnar med en enkel knackning. Tyvärr var de flesta i detta hus ordentligt gjorda. Där ser man; man skall inte göra saker bättre än nödvändigt! God fortsättning på julen!" 

Upprinnelsen till ovanstående händelse är följande. Jag började med grisproduktion 1991. Det var bra fram till 1999. Då sjönk prisnivån och priserna flukturerade kraftigt. Till slut kom jag till insikt att jag inte kunde skapa lönsamhet och beslutade mig för att lägga ner grisproduktionen och försöka ägna mig åt något annat. De sista grisarna åkte ut på sommaren. Jag lyssnade på radion. Det var ett samtal mellan två filosofer, den ena vara Lennart Koskinen och han sade vid något tillfälle att ett tomt rum är ett rum fullt av möjligheter. Det gav mig insikten att skall jag hitta några möjligheter med grisstallet så måste jag tömma det. Samtidigt som jag tömmer det så fyller jag det. Fyller det med möjligheter. När det var nästan tomt kom en granne in och skulle kolla. Han sa att det var väldigt vad stort det blev och att där skulle jag kunna ha ett travstall. Det fanns en travtränare som sökte ett stall i krokarna. Och det är travstall det är nu snart tio år senare. Det har varit en härlig tid.

söndag 10 januari 2016

torsdag 7 januari 2016

Dag 124 Mylla

Hänt på Svensgård den 14/10  2000


"Milt och skönt. Solen bryter igenom och skingrar morgondimmorna. Det har varit precis vindstilla. När vi vaknade tittade vi ut på körsbärsträdet och vi kunde inte se ett enda löv som rörde sig. Nu blåser en liten bris upp som hjälper till att skingra morgonfukten. Revbenspjäll i ugnen. Agneta är och hämtar jord till trädgården. En höstmorgon."

Ovanstående inlägg som kommer från min blogg www.svensgard.se. Eller snarare, vad jag i efterhand har kommit på var en blogg. På den tiden fattade jag ju inte det. Jag tar med det dels för att jag tycker att det var så vackert. Dels för att då får jag chansen att berätta lite om trädgården. Agneta hämtar jord. Om jag inte har helt fel så tog hon traktorn och vagnen och körde till en torvmosse i Sjönevad som ligger en bit bortanför Vessigebro. Då bröt man torv där, Man kunde hämta ett bilsläp och då fick man med sig en kubik ungefär men det tyckte hon var fjantigt. Fem kubik skall det vara. Eller vad man nu fick plats med. Vi fyllde torv i framförallt våra rhododendronrabatter och det har blivit jättebra. Vi har väldigt bra jord i trädgården men för azaleor och rhododendron behövs mer mylla. Man kunde även hämta torvblock i Sjönevad och det har vi också gjort. Resultatet har blivit en jättefin rabatt som sköter sig nästan helt självt. I år, eller snarare förra året, gjorde jag dock ett krafttag och klippte ner den ordentligt. Ett helt traktorlass blev det och rabatten får börja om. Framförallt får de lite mer svagväxande buskarna en ny chans.

Revbenspjäll i ugnen skrev jag också. Det har alltid varit en populär rätt på Svensgård. Vid denna tid kan jag med ganska stor säkerhet säga att de var uppfödda på gården också för då hade vi grisar och vi slaktade tre stycken om året för vårt egna behov. Jag brukar alltid köra spjällen först en stund med bensidan uppåt. Sen vänder jag och saltar och pepprar och det får steka sakta och länge.

tisdag 5 januari 2016

Dag 123 Indiana Jones i Boberg

Hänt på Svensgård den 15/9  2006


"Så var det här med elevatorgropar igen. Det tillhör inte min favoritsysselsättning att göra rent dem, but a man has got to do what a man has to do. Så idag rensade jag en grop som inte blivit rensad på kanske år. Hur den såg ut vill jag inte beskriva här. Ni skulle få mardrömmar flera år framöver. Nu är den i alla fall rensad och det gick faktiskt bättre och snabbare än jag hade trott. Jag blev väldigt dammig men det skall ju en mjölnare vara."

Ja, vad skall jag säga om ovanstående lilla minnesfragment. Vet du vad en elevator är? En slags hiss om lyfter spannmål eller mjöl, i alla fall när det är i en kvarn, från en nivå till en annan. Den består av en rem, med massor av skopor, som dras av en motor i fyrkantig trumma. Längst upp släpper den ifrån sig materialet i t ex en snäcka eller en silo. En snäcka är en horisontell skruv som transporterar material i horisontell riktning.

Både elevatorer och snäckor, för att inte tala om skruvar som också transporterar material, kan vara riktigt farliga. Jag har aldrig skadat mig på dem, i alla fall inte allvarligt, men det har varit nära många gånger. Det är så himla lockade att bara sticka in handen och rätta till något och poff, helt plötsligt sitter man fast eller i värsta fall har man ingen hand kvar. Usch vad läskigt, men jag har som sagt klarat mig. Min pappa också och även Oskar som jobbade i kvarnen under många år.

Men det här inlägget handlar ju om elevatorgropar och de är inte så farliga men kan vara väldigt läskiga. De är trånga och mörka. Smutsiga. Massor med läskiga insekter av olika slag. Om man tänker efter så är det ju faktiskt en biotop. Ja jag skall faktiskt inte fördjupa mig alltför mycket i alla läskigheter man kan hitta i en elevatorgrop för då kan du ju faktiskt få mardrömmar under flera år framöver. Och det vill jag ju inte.

söndag 3 januari 2016

Dag 122 Inte riktigt 50

Hänt på Svensgård den 7/10  2001


"Jag har ett missljud i motorn på traktorn. Är det något jag hatar så är det missljud i motorn. Jag hade det en gång på en Saab 96 jag hade. Det ledde till att jag fick byta motorn. Kul. Det var samtidigt som jag var student. Den är på Lantmännen nu för undersökning. Fortsättning följer..."

Som lantbrukare får man alltid vara beredd på haverier. Ibland små. Ibland stora. Nu skall jag berätta om ett större haveri. Det hände i början av 90-talet. Då hade jag inte varit lantbrukare så länge. Jag hade mycket att göra på den tiden. Barnen var små, mycket med dataföretaget NIB Programmering, förtroendeuppdrag i slakteriet, LRF och Lantmännen. Plus lite annat. Nåja, på den tiden hade man ju energi så det räckte till. I alla fall så skulle vi plöja lite småbitar och jag hade hjälp till det. Det besvärliga med småbitar är att det är mycket backande och svängande och snurrande med plogen hela tiden. När man plöjer vill man gärna ha diffspärren i för då slirar det mindre. Diffspärren låser ihop bakhjulen så att de får samma kraft oavsett om ett hjul slirar fritt. Annars får ju inte det hjul som har fäste någon kraft alls och då står man still. Det är dock viktigt att tänka på att koppla ur diffspärren när man skall vända för då vill man använda styrbromsarna för att kunna göra en tvär sväng. Styrbromsen funkar så att man låser det ena hjulet med bromsen och då fixar differentialen så att det andra hjulen får all kraft. Dvs då vill man det motsatta. Om man då har glömt att koppla ur diffspärren och trampar max på styrbromsen blir det ganska stor påfrestning på differentialen. Detta skedde i det här fallet. Det är i alla fall vad jag tror hände. Effekten av det hela blev ett totalhaveri i differentialen.

Pust. Det var bara att ringa Lantmännen och de fick skicka en bärjare som tog traktorn till verkstan för lagning. När det gäller haverier är jag inte så optimistisk som annars så jag gjorde snabbt bedömningen att det här kalaset kommer att gå på femtio tusen kronor. Usch.

Nåja traktorn renoverades och jag åkte till England på en studieresa som för övrigt var helt fantastisk. När jag var där kom räkningen som Agneta tog hand om. På något sätt fick hon kontakt med mig i England, jag kommer inte ihåg hur, det fanns ju inga mobiltelefoner på samma sätt som nu. Jag hade heller inget Mastercard eller något liknande och jag visste att jag hade att få till några vettiga samtal under den resan. I alla fall så hade fick jag informationen om vad reparationen kostade och. håll i dig nu. Den kostade 47 000 kr! Alltså inte riktigt 50 jag trodde att den skulle kosta! Gissa om jag blev glad.

Det är det här som kallas positivt tänkande!

lördag 2 januari 2016

Dag 121 BFC

Boberg Fried Chicken

Idag skall du få ett recept som kommer från Boberg. Bakgrunden är denna. I trean på gymnasiet gjorde vår klass en resa till London på påsklovet. Vi åkte båt från Göteborg till Felixstowe och därifrån blev det buss till hotellområdet norr om Hyde Park. Vi kom fram på kvällen och var lite hungriga. Ett gäng gick ut på stan för att hitta något. Vi fann en KFC-restaurang. Det var mitt första och faktiskt nästan enda besök på KFC, Kentycky Fried Chicken och, jag tyckte att det var fantastiskt. När vi flyttade till Stockholm fanns faktiskt en KFC på Sveavägen ett tag och om det nu var så att jag besökte den, kommer inte riktigt ihåg, så motsvarade den inte mina förväntningar. Men så är det ju ofta med minnen, vi förstärker dem och det faktum att jag nog var ganska hungrig när jag åt den första KFC-n i London förstärkte säkert också min upplevelse.

Nåja, jag har i alla fall i många år försökt återskapa den där kycklingupplevelsen här hemma och nu tycker jag att jag nått ganska nära, faktiskt lite bättre. Håll i dig, här får du det förädlade receptet.

Boberg Fried Chicken. Jag grillar med skrovet för Agneta tycker att det är så gott. Det ingår inte i rätten.

Jag börjar med att stycka en kyckling Jag använder den metod jag fick lära mig vid ett studiebesök på Torsåsen för en herrans massa år sen. Låret delas i två delar, bröstfilén i lagom stora bitar, vingarna som de är. Knepet med låret är att inte försöka dela det på fel ställe. Lägg snittet en bit ner på själva lårklumpen. Lägg delarna i en bunke med vetemjöl. Knäck ett par ägg i en annan bunke och häll i lite mjölk. Vispa. Ta upp kycklingbitarna från vetemmjölet. Häll i ströbröd blandat med majsmjöl (ger en snygg färg), paprikapulver, salt, peppar och blanda ihop. Snåla inte med denna blandning, det går åt en del. Doppa kycklingbitarna en och en i ägget och därefter rulla dem i ströbrödsblandningen, Se till att de får bra med blandning på sig. Lägg upp dem på en plåt. När alla delar är på plåten så strilar du över lite olja. Det behövs inte så förfärligt mycket för det stänker runt i värmen i ugnen. Sen sjuss in i ugnen med plåten. 225 grader. Vänd bitarna efter en stund. Det blir klart ganska fort. Tar nog inte mer än en kvart. Du kan ju kolla med en termometer i bröstbitarna. De skall ju helst inte mycket över 70 grader. De kan få ligga en stund och jämna till sig innan du serverar dem. Jag brukar göra en hemlagad majonnäs med vitlök och servera klyftpotatis och ugnsbakade rotsaker till. 


fredag 1 januari 2016

Dag 120 Krogbonde

Hänt på Svensgård den 20/10  2007

"Dammig dag. Så har det varit idag när jag fick världens stopp i kvarnen. Så kan det vara att vara mjölnare. Igår kväll var vi på Bonde på krogen och åt gott och hade trevligt. Keeneland har tävlat och prestarat fantastiskt bra. Ledde i princip hela loppet i tredje spåret men kroknade tyvärr på slutet. Hon visade i alla fall att hon kan trava fort."

Denna dagboksanteckning innehåller en intressant notering. Bonde på krogen. Vet du vad det är? Det kan vara så. Bakgrunden är denna. Vi har en studiecirkel i LRF här i Skrea. Det går till så att vi är ett tiotal bönder som träffas en kväll varannan till var tredje vecka mellan oktober och mars. Vi turas om att träffas hos varandra. Vi snackar, vi fikar och vi lär oss något av varandra. Vi kan verkligen kalla det fria tankars hem som den första studiecirkeln kallades när den uppfanns i Slöinge en gång i tiden. Nåja på en av dessa träffar, som faktiskt var i Bobergs Gård denna gång, så kom vi på ett bra förslag till motion i LRF. Vi föreslog att vi skulle starta något som hette Bonde på Krogen. Syftet var, ja det kan du läsa här i själva motionen som vi sände till avdelningen och som sen till slut blev en. riksomfattande aktivitet i LRF.

"Motion till Skrea LRF 2004

Bonden på stans alla krogar

”Det skall vara gött att leva, annars kan det kvitta”


Vi vill ge Bonden i stan en ny innebörd. Vi tycker att alla Sveriges bönder och andra LRF-medlemmar på en bestämd dag skall gå ut på stadens alla krogar och pubar och äta gott, dricka gott och dra runt och ha trevligt tillsammans.

Fördelar med ett sådant arrangemang
  • Skapar sammanhållning mellan oss bönder.
  • Roligare att gå på pubrunda om man träffar folk man känner.
  • Arrangemanget kan användas som ett PR-Jippo. Om alla bönder (LRF-medlemmar) i Sverige går på krogen visar vi att vi finns i hela landet och att vi är många och välorganiserade. Sker det på samma dag i hela Sverige blir det definitivt en nyhet.
  • Land kan ha mingelsidor med bilder från alla olika landsdelar – skapar samhörighet och gör LRF mer personligt.
  • Ett kul arrangemang som förknippas med oss bönder. Rätt marknadsfört kan det här stärka den positiva bilden av bonden. En positiv manifestation.
  • Skapar en positiv attityd till att äta gott och njuta av livets goda.
  • Ökar omsättningen på krogarna och leder kanske till att krogägarna blir mer positiva till svenska livsmedel.
  • Ett rejält krogbesök tillsammans – Det är vi värda! Något att se fram emot


Nackdelar med arrangemanget
  • Kan finnas puritaner som inte tycker att man skall gå på krogen. Sånt får man räkna med.
  • Dyrt – Bjuder man sina anställda eller kunder blir det antagligen avdragsgillt som representation. Krogarna kanske kan haka på och ge LRF-rabatter. Sätt Samköp på det.
  • Behövs inte. Ja vi dör ju inte om vi inte om vi inte gör det men det kunde vara kul att testa. Risken är ju inte så stor i projektet samtidigt som vi kan vinna en del.
  • Inte så allvarligt – Varför skall man vara så allvarlig jämt?
  • Svårt att arrangera – Inte alls. Med våra lokalavdelningar och LRFs informationsmaskineri blir det enkelt.

Vi yrkar att LRF verkar för att skapa en Böndernas dag på krogen i hela Sverige.

Skrea LRF


Motionen antogs på årsmöte i Skrea LRF den 26 januari 2004. Beslutades att sända motionen till länsförbundsstämman med önskan att den skall gå vidare till riksförbundsstämman."