måndag 14 oktober 2019

Dag 170 Snyggt snitt

Idag har jag lagat en liten sak. Bakgrunden är denna. Jag har alltid kunnat skära glas. Tror faktiskt att jag fick lära mig det av pappa en gång i tiden. Jag tycker att det är ganska kul och jag försöker alltid att spara glasskivor för man vet aldrig när man behöver dem. Det senaste åren har behovet uppstått lite då och då men jag har inte varit nöjd med resultatet. Det blir inga bra skär och då blir det verkligen inte bra med glasrutorna. Jag har tolkat det som att jag har tappat stingen och nu för några veckor sedan skulle jag laga några fönster. Jag hade glas och det är på kvarnen så det är inte så jättenoga med resultatet. Jag plockade fram glas och glasskärare och satte igång. Resultatet blev helt katastrofalt! Kan det verkligen vara så att jag har blivit så kass på att skära glas? Jag kollade på glasskäraren och den var sådan att man kunde rulla fram nya trillor när det gamla blev slitna men det hjälpte inte. Vad var felet? Var glaset gammalt och dåligt? Jag kollade med bekanta men det verkar inte så populärt att skära glas nuförtiden. En bekant som är lite praktiskt inriktad trodde dock att det kunde vara skillnad på gammalt och nytt glas. Nåja mina bristande framgångar gjorde att jag lämnade in mina 5 fönster med ganska många trasiga små fönsterrutor till glasmästaren. Det kan väl inte vara så dyrt att laga. Trodde jag. Gissa om jag blev paff när jag fick räkningen! Skära glas och kitta själv är lönsamt tro mig. Jag måste lösa problemet med glasskäraren. Kunde den verkligen ha legat och blivit slö av sig självt i brist på användning. Ja, så måste det väl ändå har varit.


Och ändå var det en kvalitetsskärare. Jag skaffar en ny, tänkte jag, men det blev inte av att jag köpte någon. Igår stod jag i verkstaden och tittade på min "kvalitetsglasskärare". Jag hade till och med kvar lådan den låg i. Tyskt märke. Hur gammal kan den vara? Jag har i alla fall köpt den men det är nog efter 1991, när jag flyttade till gården. Mer än 20 år gammal i alla fall. Jag tittade på förpackningen. Där stod inte mycket information men där stod i alla fall ett råd. Olja in trissan! Tja, kanske det. Jag skruvade isär och hämtade lite symaskinsolja, denna fantastiska produkt. Och minsann, det blev som ett helt nytt verktyg. Tiden hade gjort att trissan inte rullade mot glaset utan bara åkte. Jag hämtade en bit glas och så klart att det funkade nu. Perfekt! Jag kan återta min gamla vana att spara på glas och laga! Och nu med vetskap om att det är lönsamt. Kom även på att det är smart att lägga kittsprutan i varmt vatten innan man skall använda den. Jag är inte jättebra på att kitta men övning ger färdighet.


Vad är då lärdomen. Jo läs instruktionerna, hur korta den än kan vara.





tisdag 1 oktober 2019

Dag 169 Admin

Den förre mjölnaren, det vill säga min pappa Sven-Göran, gillade nog administration. De här böckerna använde vi i kvarnen för att registrera malning. De bestod av dubbla ark som man hade kalkerpapper mellan. Det var tre per sida. Första sidan var grön och den rev man ut och gav kunden som följesedel


Mjölnaren skrev upp datum, kund, vikt på spannmålen som skulle malas och slutligen hur mycket koncentrat, som är ett soja- eller ärtfoder med hög protein- och mineralhalt, som skulle blandas i. När det var dags för fakturering tog vi in boken från kvarnkontoret och räknade samman vad som skulle faktureras. Jag använde detta system under många år men när böckerna tog slut rationaliserade jag och skrev upp det på anteckningsblock som jag sen sammanställde och matade in i en databas. Sen fick ett dataprogram som jag gjort skapa fakturorna. Det var faktiskt en ganska tunggrodd administration även om den var logisk. Faktum var att den var kvalitetssäkrad. Det gick ju att spåra alla data. När vi har renoverat i huset har vi funnit många sådana här böcker. Jag har slängt de flesta och endast sparat dessa tre. Det är ju historiska dokument och jag vet att just denna nota, nr 4801, hör till en gård som jag har en bloggläsare på. Det tycker jag är lite roligt. Eller hur Anders?