Här ser du några bilder på badande ungdomar. De badar i Suseån alldeles där vi bor. Det är några saker jag vill berätta om dessa bilder. För det första så ser du en trappa. Den hade vi satt upp som hopptorn. Ån består ju av en kraftverksdamm just där vi bor och det är väldigt djupt. Mer än 5 meter där de hoppar i. Botten består av blålera och dyker man ner och sätter händerna i leran får man upp en härlig blålera. Där finns lerbotten och lite stenar. Kanske lite rester från när jag och min bror var små och ägnade fritiden åt att sänka leksaksbåtar och annat med hjälp av luftgevär, salongsgevär och kinapuffar.
Själva trappan kommer från kvarnen. Den ledde upp till andra våningen som var en transportled för spannmål mellan de olika magasinen för spannmål som i de allra flesta fall utgjordes av korn. Vi spände upp trappan med rep i den stora alen. Det blev ett alldeles utmärkt hopptorn. Det är roligt med trampoliner och sånt. Nerifrån ser det inte så läskigt ut men när man står där uppe och skall dyka i så känner man sig inte lika kaxig.
Avslutningsvis vill jag göra dig uppmärksam på själva bryggan. Den är väldigt bra utformad. Den består av två stockar som ligger nedgrävda i marken. Marken består av samma typ av lera som jag nämnde att bottnen i ån består av. Blålera. Min pappa Sven-Göran lät bygga bryggan och jag tycker väldigt bra om den. När jag var liten hade vi flytbryggor gjorda av plåttunnor och jag var inte så nöjd med dem. Leran gör att stockarna ligger väldigt väl förankrade men nu har en stock börjat lossna lite vilket gjorde att ena stocken lutade och därmed hela bryggan. Jag hade som projekt igår att försöka fixa till det. Jag grävde ut runt hela stocken och fick faktiskt den att sjunka ner och det gjorde att bryggan blev bra igen. Det var ett fasligt jobb att gräva ut i ovan nämnda lera. Mina fötter såg ut som lerklumpar och leran på spaden ville knappt släppa av sig självt. Skam den som ger sig och projektet föll väl ut men jag skall förstärka det hela med att lägga en stor sten på stocken.
Om stocken, eller telefonstolpen som det ju var, kan jag säga att den var fantastiskt fin fast den legat i lera och vatten så många år. Jag har hela tiden trott att den skall ruttna av men det märkte jag inga tecken på. Den kommer att hålla många år till. Och det är ju bra för vi använder ju den varenda vecka hela året. På sommaren som brygga till båten och badbrygga och på vintern dessutom som sittmöbel när man skall sätta på sig skridskorna. Jag avslutar med en vinterbild. Bryggan kan skymtas till höger. Vinterbilden är från 2002 och badbilderna från 2005.
