torsdag 31 december 2015

Dag 119 Doftar gott

Hänt på Svensgård den 12/9  2001

"Utgödslingen rök sönder imorse. Just det. Bara att ge sig ut i gödselgången med kedjor och försöka dra ihop det för att sedan släpa fram vinkelslip o svets och se till att få ihop det. Och det bästa av allt. Händerna luktar så härligt efter att ha arbetat med skitiga utgödslingskedjor! Ännu en vanlig dag på ett jordbruk i Halland."

Ja, vad skall jag säga om ovanstående inlägg? Förr fanns kor på gården men det var före min tid. Min pappa gick över till grisar på 50-talet och sen var det grisar som gällde fram till 2006 när jag lade av. Mekanisk utgödsling var en innovation när den kom på 50-, 60-talen. Den består av en motor som drar slädar i gödselgångar. Slädar som drar med sig gödseln och lämpar den i en hög utanför stallet. Det kan handla om rep eller kedjor som drar slädarna. I vårt fall var det kedjor. Kedjor som slets eftersom och måste bytas. I situationen ovan var kedjorna ganska utslitna och rök av då och då. Som lantbrukare är man ganska sparsam och bytar inte kejdor hur som helst utan försöker laga när det går. Jag har ju kunskaper i svetsning så jag försökte svetsa ihop. Ibland kunde man laga med speciella laglänkar men det kunde leda till problem i brythjul och drivhjul.

Kedjorna var av stål och jättestarka. Svetsade man ihop en kedja blev den inte lika stark men höll ett tag. Det jag lärde mig efter ett tag var att när kedjorna började bli slitna var det lika bra att byta kedjan, brythjulen och drivhjulen. Då fick man oftast en bra funktion några år. Själva slädarna slets också och när de blev för dåliga fick även de bytas. Samma sak där, nya grejor funkar bäst.

Det värsta problemet var egentligen själva gödselrampen, dvs den del av gödselgången som var utanför stallet och som lyfte den gödselfyllda släden så att den kunde släppa gödseln på dyngan. På somrarna var det inget problem men på vintrarna! Fy vad besvärligt det var. Då frös det på plankorna och gödseln fastnade. Man försökte lindra genom att salta men det funkade inte särskilt bra. Det byggde på mer och mer gödsel på bottnen och släden kunde inte gå över utan ramlade av hela rampen. Fy vad jobbigt det var!

Ett alternativ till gödselramp är tryckare. Det är en utrustning i stallet som trycker ut gödseln i ett underjordiskt rör som mynnar ut i gödselstacken. Den fylls sen underifrån kan man säga. Det underlättar mycket och det har en annan fördel. Flugorna lägger ju äggen i färsk gödsel. Kommer den i botten på stacken kan de ju inte lägga ägg och det blir inga flugor. Ett väldigt stort plus. Jag räknade dock på vad det skulle kosta att skaffa en tryckare när jag hade grisar men kom fram till att det var svårt att lösa så som mitt stall var konstruerat.

Det andra stallet låg liksom en en brink där gödselstacken låg lägre än själva stallet. Det gjorde att gödselskraporna hängde över själva dyngan och inte behövde lyftas på samma sätt. Det underlättade. Problemet med det stallet var egentligen att i de öppna gödselgångarna fanns urinrännor. Tanken med dem var att urinet skulle dräneras bort och rinna direkt ner i urinbrunnen. Rännorna var täckta med stålplåtar som var perforerade med dräneringshål. Tanken var god men problemet var att grisarna slängde bort plåtarna och då blev rännorna fulla med gödsel som gjorde att urinet inte rann ut utan följde med gödseln ut på dyngan. Dyngan blev sen för blöt och rann ut. Ett jätteproblem ibland.

Nej fy vad jobbigt det var ibland med alla utgödslingsproblem. Det var inte roligt att komma ut i stallet och se alla plåtar bortrivna och behöva klafsa runt i fulla gödselgångar och försöka få ordning på det. Det skulle naturligtvis ha varit någon form av spalt i gödselgångarna som dränerade bort både fast gödsel och urin. Då skulle gården behövt löshantering av gödsel och det var inte så enkelt att lösa då stallarna ligger omsluten av bäck och å. Det fanns helt enkelt inte plats för det. Dessutom skulle det inte ha varit lönsamt med den begränsade produktion som gården i alla fall hade.

Slutsatsen blev att grisproduktionen försvann 2006. En epok i graven. Istället satsade vi på hästar och där är det fortfarande manuell utgödsling som gäller. Grep och skottkärra. Funkar i alla väder.

tisdag 29 december 2015

Dag 118 Karaktär

Hänt på Svensgård den 17/12  2005

"Nu har jag ätit julbord. Alldeles för mycket som vanligt. Jag brukar be min fru att hindra mig. Det lyckades hon inte med men hon räknade antal gånger jag fyllde på tallriken och hävdar bestämt att det var fem. Igår plöjde jag en vall och den var så fin. Raka fina fåror med en härligt lucker lera som smiter ut så fint. Nu fryser det till så att näringen inte urlakas utan finns kvar tills vårsäden börjar växa fram i maj och juni. Nästa vecka är julveckan. God jul på er alla!"

Ett klassiskt beteende från mig. Jag är en smal typ men jag kan verkligen äta mycket. Riktigt mycket. Och sen klagar jag på att andra inte hindrar mig. Men jag måste säga att jag blivit bättre med åldern. Fem tallrikar! Man tror inte det är sant.

I Boberg hade vi ju ingen restaurang i min barndom men det finns det ju faktiskt nu. På Lynga Gård finns den fina restaurangen L'equrie som Stefan Holmström driver. Agneta var där och åt julbord förra året och hon tyckte det var det bästa hon någonsin ätit. När jag var liten åkte vi till Ringsegård och åt julbord på en restaurang där. Men det var länge sedan. Nästan så länge sen att alla glömt det. Men inte jag. Det var gott.

Min far var en mycket engagerad man i olika politiska och bondekooperativa sammanhang. Det innebar julbord i juletid. Många julbord blev det. Om jag inte minns fel så kunde det bli tio till femton stycken på julen! Häpnadsväckande. Men jag tror att julborden på den tiden inte var så omfattande som de är nu. Nu är det ju för det mesta helt gränslöst. Men det är ju det mesta i samhället.