måndag 11 mars 2019

Dag 132 Vita fingrar

Idag blir det ett inlägg om min tid som mjölnare. Kvarnen som jag har, eller hade, startades av min farfar på 30-talet. Min far utvecklade den på 60-talet och jag drev den från 1991 fram till att jag malde mitt sista lass 2008. Själva rörelsen Bobergs Foderförädling har jag kvar fortfarande och byggnaden står kvar fast jag använder den till annat. Orsaken var vikande kundunderlag och att jag var trött på damm och buller. Tror jag har skrivit om det tidigare. Nu skall jag skriva om varför jag mina fingrar är vita, eller åtminstone varför jag tror att de är vita. Det är inte damm. Jag är inte heller en sån där white walker från Game of thrones. Nej det är så att före löshanteringens tid fylldes allt mjöl i säckar som hjulades till utlastningen, som är en del av kvarnen där det är ganska lågt i tak. Gissa om jag har slagit huvudet i takbjälkarna där många gånger! Faktum är att det här med kepsar med skärm är inte så smart om man har lågt i tak för man ser inte takbjälkarna och sitter det sen en knapp längst upp på kepsen vilket det ofta gör så gör det inte saken bättre. Om ni läser detta inlägg och kollar på bilden så ser ni vilken typ av mössa som var att föredra av en mer erfaren mjölnare. Oskar i kvarnen.

Orsaken till att jag kom på att skriva just det här inlägget för att just nu har jag ett sår i skallen på grund av slagning av huvud mot takbjälke i kvarnbyggnad. Skulle hämta hö som jag lagrar i ett gammalt spannmålsmagasin.

Nåväl, varför har jag nu vita fingrar? Jag tror att en bidragande orsak kan vara att när man skulle fylla säckar på vintern så kunde man inte ha handskar för då var det svårt att knyta dem med hjälp av den kända säckaknuten, Hur den går till kan du lära dig genom att titta på den här instruktiva filmen. Det kunde vara 20 grader kallt och allt man tog i var så kallt. Säckarna som var gjorda av jute och de papperssnören vi använde också. Min teori är att det faktiskt ledde till en permanent skada i fingrarna. Kanske någon annan mjölnare med samma problem kan kommentera min teori.

Framförallt om jag tar i något blött när det är kallt, ett handtag t ex, så blir fingrarna alldeles vita och det tar en bra stund att få dem normala igen. Det ser faktiskt rätt läskigt ut, det måste jag säga och Agneta kan intyga. Jag tänker inte lägga upp några bilder, googla på det så får du se.

Det hjälper är att snurra armarna fort eller hålla händerna väldigt lågt i förhållande till kroppen. Då förflyttar sig det  normalfärgade millimeter för millimeter längre ut mot fingerspetsarna.

Jag tänkte bara att det kan vara bra att veta om du tänker på att bli mjölnare och stå och säcka mjöl i stark kyla så var försiktig med fingrarna.

Förra veckan nämnde jag att jag skulle bokföra på måndagar. Har jag gjort det? Ja faktiskt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar