Dag 73 Trauma*2 och Fyrahå

Agneta och jag flyttade till Svensgård 1991. Ludvig också förresten, han var ett och ett halvt år då. Vi flyttade från vår lilla lägenhet på 42,5 kvadratmeter på Kungsholmen i Stockholm till 280 kvadrat i Svensgård. En viss omställning. Mina föräldrar flyttade då till deras nybyggda hus alldeles intill. Mellan Svensgård och smedjan i Boberg. Det byggde dom 1990. Ett jättefint hus på en jättefin plats. När jag var liten hade jag ett 4H-företag där jag odlade sockermajs på åkern där huset ligger idag. Det var förresten en affärsidé som hette duga. Har nog aldrig sålt något så lättsålt som sockermajs. Knackade på hos några grannar och så var det sålt. Odlingen var också spännande. På fina, vindstilla och soliga sommardagar kunde man höra hur det prasslade i blasten av tillväxten.

Ett annat 4H-företag jag och min bror Jan hade var varsin sugga. Vi köpte honslaktgrisar av pappa och sen betäcktes de väl på något sätt, kommer inte ihåg hur. Det kanske Jan kan fylla i. De bodde i varsin kätte direkt till vänster när man kom in i grishuset. Vi forade och vattnade. Foder fanns ju mycket av och vi hade ju kvarn och olika typer av koncentrat så pappa blandade ihop suggfoder och smågrisfoder. Smågrisarna skulle ha koncentratet Nasse i sitt foder. Suggorna fick Suggex och slaktgrisarna Slaktex i sitt. Efter ett tag grisade suggorna och vi fick nog en tio-tolv grisar per sugga har jag för mig. Sen började en traumatisk period. Suggor har den benägenheten att de är ganska slarviga när de lägger sig. Först står de upp och sen lägger de sig utan att tänka efter så mycket. Om det råkar finnas smågrisar just där de tänkt lägga sig är det inte något som särskilt bekymrar dem. Inte deras problem. Och smågrisar fanns det ju runt benen hela tiden och suggorna lade sig rakt på dem. De skrek men det var inte något som bekymrade suggorna. Då fick vi killar springa där och bevaka. Hade man tur gick de att bända ut smågrisarna med ett tjugskaft eller något. Ofta kunde det vara helt omöjligt och inte kunde man vakta på de där dumma suggorna hela tiden så det blev en hel del smågrisdödlighet. Men några överlevde i alla fall till avvänjning och sen fick pappa ta över dem gå in i slaktsvinsproduktionen.

Ett 4H-företag är ju just ett företag. Klubbodlare kallades det också. Tanken var att man skulle driva företag och tjäna pengar. Därför gjorde vi bokslut när grisarna var levererade till pappas slaktsvinsproduktion. Vi började med intäkterna. Antal smågrisar gånger medelvikten gånger smågrispriset gav faktiskt en hel del pengar. Pappa hjälpte oss med resultatanalysen. Jösses vad vi kände oss rika! Ett tag. Sen skulle ju kostnaderna beaktas. Inköp av dräktig gylta. Usch, en jättepost. Foder. Hjälp! Vår stora intäktshög minskade i en oroväckande takt. Om det var traumatiskt när smågrisarna blev krossade av sina mödrar så var detta nästan ännu värre. Men jag tror i alla fall att vi fick ett litet netto till slut. Det var en lektion i företagandets hårda skola som hette duga!