Båtakåsen. Visst klingar det väl vackert! Båtakåsen. Båtakåsen. Båtakåsen. Jag kan inte få nog av det namnet. Jag vet faktiskt inte vad det betyder men antagligen har det något med båtar att göra. Det är den norra delen av Bobergs Udde. Man kommer dit genom att följa Båtakåsvägen till dess ände. Det går inte längre att köra bil ända till stranden men istället finns en fin liten parkering och man får gå de sista 50 metrarna till badviken. Den är mindre än Skaervik och känns lite mer skyddad. Till höger finns fiskebodar och till vänster finns strandbete. Det är en riktigt fin strand. Upp mot land finns ett berg och vid bergets fot en utmärkt grillplats med en jättefin, stationär grill. Den har för övrigt min granne Leif Andersson svetsat ihop under sin tid som smed på Falkenbergs Kommun. Personligen var det ett tag sen vi badade på Båtakåsen trots att det är en alldeles utmärkt strand. Däremot springer jag relativt ofta därigenom. Om man kommer söderifrån går det ett jättefint spår genom de fina, betade strandängarna alldeles utmed havet.
Grimsholmen sticker ju rakt ut i havet och är ganska utsatt för vindar västerifrån. Vid västliga stormar är det en riktigt stark upplevelse att åka till Grimsholmen och gå ut på udden och känna styrkan i vinden. Ligger vinden på ifrån nordväst är just Båtakåsen den bästa platsen att känna styrkan i vädrets makter.
Från Båtakåsen kan man gå upp i bergen och stenåsarna. Det är en upplevelse. Där är massor av rullstensområden som är karga. Faktiskt lite Mordorkänsla för er som kan Sagan om Ringen. Längre
upp finns bronsåldergravar och häftiga grottformationer.
Båtakåsen har också en unik flora. Klockgentiana finns där och det tror man har med det hårda betestrycket att göra. På den södra sidan från Båtakåsen betar Harryssons kvigor och på den norra en fårflock. Förr växte området igen men för några år sedan togs sly bort och betesdjuren släpptes på så nu har det den vackra, karga karaktären som den antagligen hade förr i tiden.
En anekdot jag har från Båtakåsen är när en kompis skulle gifta sig och vi kompisar ordnade en svensexa. Målet var att ta vår båt och åka ut till ön Marsten, vår enda skärgård, för att inta vår medhavda pick-nickfrukost där. När vi åkte ut var vi sex rätt kaxiga grabbar som fyllde vår gamla eka. Vi hade så klart inga flytvästar. Ha, det hade sett löjligt u! Där tuffade vi rätt ut till den lilla ön. När vi var på land tyckte vi inte att den låg särskilt långt ut men ju närmar ön vi kom desto avlägsnare tyckte vi att land kändes. Nåja, vi skulle till Marsten och vi kom dit. Det är bara det att när vi kom fram var det inte så trevligt längre. Ön var full med väldigt aggressiva fiskmåsar som, med rätta får väl erkännas, ansåg att vi kränkte deras revir. Vi bestämde oss kvickt för att ändra våra planer och åkte till Båtakåsen för att istället inta vår frukost på trygga fastlandet. Det gick bättre. Tills kvigorna upptäckte oss och beslutade sig för att göra oss sällskap i vår frukost. Vi fick dra vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar