Tittade på en krigsfilm på TV. Då slog det mig hur mycket jag kan i krigandets konst. Kan faktiskt det mesta. Skjuta, kasta granater, vapenvård, you name it. Förklaringen är naturligtvis militärtjänsten. Jag låg i lumpen när försvaret var som störst. Jag har för mig att armen bestod av 700-800 000 som kunde mobilisera på ganska kort tid. Jag ryckte in i militärtjänst på I16 i Halmstad sommaren 1978 och muckade 15 månader, 444 dagar senare. Då var jag fänrik och skyttegruppchef i ett skyttekompani. Utbildningen inleddes av en grundläggande soldatutbildning på tre månader. Där fick man grunderna. T ex de olika förflyttningsätten: ålning medelst hasning, ålning medelst slingring, krypa på armbågar och knän, krypa på händer och knän, hukande gående, gående, springande. Men man fick också lära sig hantera och skjuta med gevär. Vi hade AK4 som huvudgevär men fick också skjuta k-pist. Vid ett tillfälle skulle vi få testa den amerikanska M6. Det var något som i alla fall jag såg fram emot. Vi delades in i grupper som fick göra olika skjutövningar. När det började närma sig M6 för mig grupp tog tiden slut och vi fick åka hem. Jag blev jättebesviken. Hade det varit idag hade jag protesterat men inte på den tiden. Då hade man för den delen fått epitetet stridis, och det ville man ju inte. Vidare fick vi lära oss kasta handgranater. Det höll på att gå illa när jag skulle kasta. Vi fick noggranna instruktioner hur vi skulle dra ut säkerhetspinnen och sen kasta. Jag var så fokuserad på att inte misslyckas med att dra ut säkerhetspinnen att jag hade handgranaten i vänster hand och drog ut pinnen med höger. Jag är ju högerhänt. När jag skulle till att kasta insåg jag ju att jag hade den osäkrade handgranaten i fel hand. För att inte befälet skulle upptäcka misstaget slängde jag iväg granaten lite klumpigt med vänsterhanden och den kom ju bara precis över skyttegravskanten. Pinsamt. Jag blev i alla fall godkänd för momentet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar