Idag skall vi snacka om dynga. Det har vi två stycken. En vid varje svinhus. I ändan. Ett svinhus funkar så att där finns boxar som grisarna bor i och utanför finns en gödselränna som de gödslar i. Dagligen går skrapor och transporterar gödslen i husets längdriktning där det till slut hamnar i en hög som ligger på en gödselplatta. Från plattan går en rörledning, dränering, till en gödselvattenbrunn. Där hamnar gödselvatten som är en blandning av urin, regnvatten och sköljvatten från gödselstacken. Det sprids ut med en gödseltunna på åkern. Det sker oftast i samband med vår- eller höstsådd men kan mycket väl ske i växande gröda också. Gödselplattan töms i samband med att jorden brukas för att man inte skall göra några förluster i form av ammoniakavgång till luften.
Gödselkörningen i sig förtjänar egentligen ett eget kapitel men jag kan nämna att när jag började som bonde 1991 så var det ett jätteprojekt med massvis med gödselkörare, traktorer, gödselspridare, fika- och lunchrast och merafton och hela dagen. Nu märker man knappt att det har kommit en jättespridare och lastare innan de är klara och har försvunnit från gården.
Dyngan är en mycket populär yngelplats för flugor. Speciellt grisdyngan gav liv åt enorma mängder flugor som förpestade tillvaron för hela byn. Ibland var det nästan omöjligt att vara utomhus på somrarna och hade man glömt stänga dörren så var huset snabbt fyllt av flugor. "Stäng dörren!" hördes ofta här hemma. Före sänggående gjorde man ofta en runda med flugsmällan. Flughelvetet var inte roligt. Jag försökte på alla möjliga sätt komma åt problemet men inget fungerade. Jag täckte till och med över dyngan med plast för att den skulle bli så varm att flugäggen skulle dö men det hjälpte inte. Gift har jag aldrig haft framgång med. Inte heller att kalka. Nu har vi inga grisar kvar och med dem försvann flugorna också. Vi har hästar i det andra stallet men de verkar inte generera några flugor som besvärar oss. Den kanske blir så varm att flugorna inte klarar av det.
Nu har jag ett nytt projekt på gång i den ena dyngan. Själva gödselplattan har blivit en uppställningsplats för ensilagebalar och på utrymmet mellan plattan och gaveln har det blivit ganska skräpigt och en massa ogräs och jobbiga buskar. Jag har t ex sparat gamla telefonstolpar där. De använder jag numera som avgränsningar till rabatterna. De gör mer nytta där. Jag satte igång och försökte göra fint och då fann jag en fantastiskt fin stenläggning under ett decimetertjockt jordlager, som jag nu frilägger. När jag visade Agneta platsen blev hon inspirerad och vill odla saker i den skyddade miljön. Det är lite av ett mikroklimat där. Vindruvor skulle trivas fint där. Det är ett roligt projekt. Nu har jag frilagt en stor del av ytan och skall göra stenläggningen fin. Den blev lite skadad när jag drog bort fläderbuskar som rotat sig där. Nästa steg är att ta bort fundamenten till gödselbanorna. Jag gjorde ett försök igår med släggan men det var för välbyggt. Får nog låna någon typ av bilhammare för att lyckas med det.
Det roliga är att det ligger alldeles bakom Agnetas växthus som ligger i en skyddad del av gårdsplanen. Bakom det finns en dörr och där bakom ligger den här platsen. Det skall bli roligt att se var det hela slutar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar