Dag 163 Tara

Det du ser på bilden är en del av en vägg i kvarnen. Där skrev vi upp alla tomvikter på böndernas kärror när de skulle komma och mala i kvarnen. Det var upplagt så att de ställde kärran, eller vagnen, på vågen för att vägas. När jag var liten kom det kontrollanter och krönte vågen så att det skulle vara korrekt vägt. Den vägningen gav en bruttovikt. Efter att vi tömt kärren, dvs hjulat av säckarna eller tippat den lösa spannmålen i en ficka i kvarnen, så skulle kärran tomvägas för att få fram den så kallade tara-vikten. Mellanskillnaden blev nettovikten som ju kunderna fick betala förmalningsavgift för. Här ser du en viktbiljett med brutto-, tara- och netto-vikt

Eftersom kärrorna alltid vägde lika mycket skrev vi upp det på väggen så behövde vi inte behövde tomväga som vi kallade det. En rationalisering kan man säga. De vikterna har blivit kvar på väggen i kvarnakontoret. Faktum är att själva kontoret finns inte kvar för jag byggde ett nytt för ca 20 år sedan men väggskivorna behöll jag och satte upp på en annan vägg för jag tyckte att det var ett tidsdokument. En årsring i kvarnhistorien. Jag känner till alla dessa gårdar och lantbrukarna på dem och kan berätta en historia om var och en. Det var roligt att sitta och prata med dem när vi satt och väntade på att det skulle mala klart eller när vi lastade av spannmål eller lastade på mjölsäckar.

Egentligen är ju detta data som kunderna äger och jag har inte på något sätt gjorde dem medvetna om denna datalagring. Ett brott mot GDPR, eller hur. Jag borde nog förstöra skivorna, måla över eller något. Men det tänker jag inte göra. Till och med om jag en gång river kvarnbyggnaden så skall jag nog försöka behålla väggskivorna. Om inte annat blir det ett sätt för mig själv att bli påmind om dessa rekorderliga människor som kom till kvarnen för att mala foder till djuren.