Häromdagen hände något roligt. Klockan var halv tolv och jag gick till köket för att fixa lite mat. Jag skymtade någon som gick förbi fönstret på framsidan. Tänkte inte mer på det för Agneta satt på kontoret och hon var närmast. Det knackade och Agneta öppnade. Hon ropade strax på mig och sa att Verner stod utanför. Verner? Vår granne Verner? Var det han jag skymtat? Nej, knappast, det hade jag känt igen. Jag gick dit och där stod en, ja jag måste nog säga en lite märklig person. Långt ovårdat hår och skägg i hela ansiktet. Inte särskilt vårdag klädsel måste jag nog säga. Men han hävdade att han hette Verner och att vi kände varandra. Kunde inte påstå det själv men så sa han något om Babbel och då började jag ana. Jag använder babbel.com för att lära mig språk och för snart 10 år sedan så pluggade jag tyska och då kunde man komma i kontakt med andra som studerade språk och ville ha utbyte för att träna. Jag hade då fått kontakt med en tysk man som ville lära sig svenska. Vi hade skypat lite men så hade han blivit sjuk och det hela rann ut i sanden. Men nu var det så att Verner hade åkt havskajat hela vägen från Tyskland och hit till Falkenberg. Där lånade han en cykel och åkte ut till Boberg. Han hade glömt mitt namn men visste att jag bodde vid en å och att min fru hette Agneta. Han frågade sig fram och minsann, där stod han.
Vi skulle precis äta lunch och han ville gärna äta med oss. Jag hade gjort pytt i panna och känns ju som en svensk rätt. Som förrätt fick kan smaka på min inlagda sill som han gillade. Vi hade ett par trevliga timmar där vi fick lufta våra intressen. Han pratade hyfsad svenska och jag hyfsad tyska så språket var inget problem. Verner och hans fru var mycket miljömedvetna, sålde bilen för 8 år sedan och odlade mycket i sin egen trädgård.
Sen cyklade han tillbaka till Falkenberg för att nästa morgon paddla vidare norrut. De var en grupp som skulle följa kusten och om jag fattade det rätt så var Stavanger någon slags mål. Det skulle visst ta några månader.
Jag tycker det var bra och modigt av Verner att kontakta mig trots att vi bara var flyktigt bekanta och det var länge sedan. Nu känner jag att jag skulle kunna kontakta honom om jag skulle passera Bremerhaven någon gång. Men det blir nog inte på havskajak.
Där ser man vad språkintresse och internet kan leda till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar