Dag 82 Arbetsmarknaden

Det fanns en hel rad med arbetsuppgifter för barn när jag var liten. Allt var betalt arbete. Nej, kanske inte allt men rätt mycket.

• Gräsklippning, Ginge självgående cylinderklippare. Ingen åkgräsklippare. Det skaffade pappa först när vi barn flyttade hemifrån.
• Kratta grusgångar. Stön. Men jag var nog rätt noggrann när jag väl gjorde det. Men sen ville man ju inte gärna att någon gick på gången så klart.
• Halmkörning. Riktigt roligt. Med tjuga lasta balar från fältet till en vagn för att sedan lasta på elevator och slutligen lava dem på rännet. Tog väl en dag eller två. Lagarbete är alltid kul. Med tiden kom balvagnar och balkastare in mer och mer i bilden.
• Stålborstning. Kändes som om man ägnade hela somrarna åt det.
• Biltvättning. Ganska ok. Inget minne av vaxning.
• Vältning. Fordson Super Major och tredelad vält. Försökte pricka så många stenar som möjligt med framhjulen.
• Stenplockning. Antingen gick man bakom välten och plockade i stenlådorna ovanpå vältdelarna, eller så plockade man på en vagn och slängde stenarna i ån eller i skogskanten. Jäklar med sten jag plockat. Men så kom jag till Svalövsgården i Skåne och insåg att i Boberg finns egentligen ingen sten alls.  
• Spikrätning. Pappa hade en idé om att inget fick slängas. Därför skulle gamla spikar rätas ut. Känns lite främmande idag. Tanken var god i alla fall.
• Måla. Ja, måla har man ju gjort en del i sina dagar. Rött, vitt, gult, grönt och grått var färgerna då som nu. Det jobbet har faktiskt inte varit någon större teknisk utveckling på när jag tänker efter.
• Köra säckar i kvarnen. Säckhantering var vanlig och de skulle rullas och lyftas. Ibland bäras men det slapp i alla fall vi barn. Men mest köras med säckakärra. Jodå, det var väl ganska ok.
• Vattna grisarna. Innan vattenventilerna gällde slangvattning. Utmärkt arbete för barn på landet. Först vattning före fodring och sen vattning på fodret och sen har jag för mig att de skulle ha lite eftervattning också.
• Utfodring av grisar. Innan den automatiska utfodringen handlade det om att köra ut fodret med en hjulabår och slänga till varje box en foderskoffa eller två. När vi var riktigt små tränades vi in med pyttesmå hjulabårar. Det skall böjas i tid det som krokigt skall bli.  
• Strö hos grisarna. Varje dag körde vi utgödslingen i gödselgången. Därefter ströddes rikligt med halm i alla boxar.
• Ta hand om papperssäckar. Allt koncentrat, dvs det som skulle blandas i mjölet, kom i papperssäckar. Suggex, Slaktex och Nasse. Allt kom i 50- respektive 25-kilos säckar. Säckarna lades i högar som sen såldes till en lumphandlare. När han slutade fick de samlas in och eldas upp i märgelgraven.
• Slänga skräp i märgelgraven. Vår tids kökkenmödding. Det här var före central sophantering. Allt skräp slängdes i gamla koncentratsäckar som samlades i ett gammalt hönshus. När det blev fullt lastades säckarna på en låg kärra och kördes 100 meter till märgelgraven där de slängdes. Där ligger mycket spännande grejer.
• Sopa betonggolv i kvarnen. Ja, du kan ju tänka dig själv. Mala=damm. Damm=sopa golv. Suck. Men jag var ganska noggrann när jag sopade. Hade jag fått det uppdraget så jäklar vad noga jag sopade.
• Ta emot kvarnakörare. Lassen skulle vägas, säckar rullas av och eventuellt rullas på. Och det skulle dokumenteras för fakturering. Inte minst skulle man prata med bönderna, kundvård. Ibland kunde det vara flera stycken samtidigt.
• Mala. Säckarna skulle köras fram och tömmas i en ficka. Kvarnen skulle startas och ställas in. Koncentrat skulle fyllas på och säckar skulle fyllas med det färdigblandade mjölet. Slutligen skulle säckarna rullas till utlastningen. Lite kul var det allt ibland.
• Plocka potatis, körsbär, jordgubbar, vinbär, krusbär, äpplen.
• Kupa potatis. Det gör man för att få bort ogräs, potatisen inte skall bli grön och för att bladmöglet skall ramla ner i botten på fåran och inte potatisen skall få brunröta. Pappa älskade att pilla i potatislandet. Det gör jag också.
• Sopa gångar i svinhusen. Grisar är lika med damm. Det kommer dels från fodret men väldigt mycket kommer från hudavlagringar från grisarna själva. En hel del blev det på gångarna som skulle sopas samman och slängas på dyngan. Andningsskydd? Tror inte det.
• Tvätta svinhus. Åtminstone en gång om året skulle svinhuset tvättas och det här var före högtryckstvättens tider. Nej vi hade ett sprutmunstycke på slangen och sen var det bara att spruta på. Jo, spruta vatten är ju förvisso kul och det var ju bara en gång om året. Det blev roligare med högtryckstvätten. Och bättre resultat.
• Svetsa trasiga maskiner. Jag och min bror fick tidigt lära oss svetsa och det har vi haft en stor nytta av. Pappa kunde inte det så där kan man verkligen snacka om specialistkunnande. Det var roligt. Har du sett filmen Motorsågen? Den handlar om när motorsågen kom in i skogen och förändrade allt. Inte minst relationen mellan unga och gamla. Så var det med svetsen och med datorn. De äldre såg nödvändigheten att få in unga som kunde bemästra den nya tekniken. Den nya tekniken binder samman generationerna. Filmen Motorsågen kan du se här https://www.youtube.com/watch?v=wuDf4u2IS2Q
• Smörja maskiner. Smörjsprutor och oljekannor är viktiga verktyg på en gård. Jag älskade oljiga overaller och byxor. Ja, faktiskt! 
• Lasta av smågrisar. Smågrisarna vägde ca 25 kg och levererades i lastbilar med massa fack på sidorna. I varje fack fanns några grisar. Dessa skulle medelst tag i örat och under magen lastas av och släppas in i svinhuset för drivning till respektive box. Slitsamt men roligt för det var ett lagarbete.
• Skicka grisar till slakt. När slaktbilen kom skulle de blåmarkerade och stämplade grisarna släppas ut ur sina boxar och drivas upp på slaktbilen. Ett slitsamt jobb. A man's gotto do what a man's gotto do.
• Grisvägning. Grisvägaren kom med sin våg och då fick man assistera. Box för box. Gris för gris. Vägas och markeras. Najs.
• Byta spetsar på harvar. Spetsarna var gjorda av specialstål men slets rätt kraftigt ändå. Före vinkelslipen gällde gasolvärmare och tålamod. Och blodiga knogar. På den tiden svor jag nog en del.
• Skoffa spannmål. Oj vad jag har skoffat säd i mina dar! Vi hade ett system med skruvar som transporterade säden till elevatorerna i kvarnen. För att få med allt måste man skoffa till skruven. Dammigt, bullrigt, tungt, farligt, tråkigt. Ingen höjdare. Jag har lämnat spannmålsskoffning bakom mig.
• Springa och hämta saker. Skiftnycklar, målarpenslar, ficklampor, spikar, grismärkfärg och jag vet inte allt. "Spring och hämta det". Jo, hallå. Jag gick och hämtade det.
• Riva hus. Ja, brygghuset t ex och garaget. De fick vi riva. Ett jättelikt tak med tegelpannor skulle plockas av och, enligt pappas princip att inget fick slängas, staplas upp bakom märgelgraven. Det är intressant att plocka sönder saker. Då får man se hur det funkar och är uppbyggt. En gång fick vi skruva sönder en Bolinder-Munktell tändkuletraktor. Har aldrig riktigt kommit ifrån att plocka sönder saker. För ett tag sen skruvade jag sönder en digitalkamera. Lika kul som att riva ett brygghus.
• Slaktbiträde. Ja, du kan ju tänka själv. Skrapa, röra blod(fast det kommer jag inte ihåg att jag gjorde), slänga inälvor på dyngan. Första gången blev lite av en chock men man vänjer sig.  
• Harvning, plöjning, tröskning, spannmålskörning, sådd. Med ökad ålder ökade ansvaret. Det blev roligare och roligare. Men skall jag vara riktigt ärlig kunde det vara bra drygt ibland.

Det här var en del jobben som fanns på vår gård. Hos grannen kunde man utöver detta plocka ägg, tömma hönshus, stå på potatisplockaren mm. Hos andra grannar fanns hökörning som inte vi hade.