Dag 177 Oas

 

Dag 176 Tre friheter som gav vanor

Dag 175 Handstil

 Nu kommer jag att lansera en nyhet. Jag har länge känt ett behov av att förbättra min handstil. Jag googlade på det och hittade några bra råd. Skriv mer för hand. Använd linjerat papper. Lägg det rakt framför dig. Använd en bra penna. Skriv långsamt. Skriv mer. 

Sagt och gjort. Varje morgon rensar jag bort tangentbord och mus och skriver en sida med skrivstil. Det är riktigt roligt och ibland blir det bra berättelser. Jag skall publicera en del här så får vi se om det är någon som kan läsa dem och finner dem intressanta. Välkommen!

Dag 174 Tunnelseende

 

Dag 173 Veka

Boberg består ju inte bara av Bobergs By där jag råkar bo. Bobergs By ligger 4-5 km från havet uppströms Suseån. Följer man vägen utmed ån på Suseåns norra sida kommer man till slut fram till Grimsholmen. På vägen passerar man Smörkullen som är ett 52 m högt berg med fantastisk utsikt. Precis innan man kommer fram till Smörkullen passerar man en mycket gammal gård som heter Veka. Den skiftades ut före laga skifte, på det som då kallades storskifte, eller om det var enskifte. Det var skiftesreformer som inte lyckades så bra i Sverige. Veka ligger nära havet och dess marker har varit populära att bebygga med fritidshusområden. Den här raden av postlådor finns vid Veka och skvallrar om att här finns det någon som bor. På området finns både fritids- och fastboende men det syns inte alls från vägen. Endast postlådorna skvallrar om vad man hittar om man kör in på vägen. Ett alldeles charmant fritidshusområde med små fina vägar som slingrar sig igenom. På baksidan gränsar det till ett naturområde som går ner mot Suseån. På havssidan ligger en barnvänlig (=långgrund) strand. Några hundra meter därifrån finns Grimsholmen, ett underbart ställe. Och naturligtvis vårt högsta berg, Smörkullen.

Dag 172 Att skri

En magisk tid på året är när spannmålen går i ax. Det sker strax före midsommar. I Halland säger vi att kornet skrier när det går i ax. Googla på det så får du se vad som händer. Du får inte en enda träff men det är så i alla fall för det har min pappa lärt mig. Han lärde mig också att det heter brim när man har bra havre med många vippor. Bra att kunna tänker jag. Tänk så många dialektala uttryck man fått lära sig under livet. Man vet aldrig när man får nytta av dem. En kraftig spik heter vrägling. Det undslapp mig en gång på militärtjänsten och baske mig om inte ett av befälen visste om det. Apropå havre så heter halmkärve nek. Havre har vi sått lite i år för att låta idrottsklubben göra halmkärvar att sälja till jul och tjäna en slant nu när Falkenbergs Stadslopp är inställt pga coronakrisen.

Dag 171 Brygghistoria

Här ser du några bilder på badande ungdomar. De badar i Suseån alldeles där vi bor. Det är några saker jag vill berätta om dessa bilder. För det första så ser du en trappa. Den hade vi satt upp som hopptorn. Ån består ju av en kraftverksdamm just där vi bor och det är väldigt djupt. Mer än 5 meter där de hoppar i. Botten består av blålera och dyker man ner och sätter händerna i leran får man upp en härlig blålera. Där finns lerbotten och lite stenar. Kanske lite rester från när jag och min bror var små och ägnade fritiden åt att sänka leksaksbåtar och annat med hjälp av luftgevär, salongsgevär och kinapuffar. 

 Själva trappan kommer från kvarnen. Den ledde upp till andra våningen som var en transportled för spannmål mellan de olika magasinen för spannmål som i de allra flesta fall utgjordes av korn. Vi spände upp trappan med rep i den stora alen. Det blev ett alldeles utmärkt hopptorn. Det är roligt med trampoliner och sånt. Nerifrån ser det inte så läskigt ut men när man står  där uppe och skall dyka i så känner man sig inte lika kaxig.

Avslutningsvis vill jag göra dig uppmärksam på själva bryggan. Den är väldigt bra utformad. Den består av två stockar som ligger nedgrävda i marken. Marken består av samma typ av lera som jag nämnde att bottnen i ån består av. Blålera. Min pappa Sven-Göran lät bygga bryggan och jag tycker väldigt bra om den. När jag var liten hade vi flytbryggor gjorda av plåttunnor och jag var inte så nöjd med dem. Leran gör att stockarna ligger väldigt väl förankrade men nu har en stock börjat lossna lite vilket gjorde att ena stocken lutade och därmed hela bryggan. Jag hade som projekt igår att försöka fixa till det. Jag grävde ut runt hela stocken och fick faktiskt den att sjunka ner och det gjorde att bryggan blev bra igen. Det var ett fasligt jobb att gräva ut i ovan nämnda lera. Mina fötter såg ut som lerklumpar och leran på spaden ville knappt släppa av sig självt. Skam den som ger sig och projektet föll väl ut men jag skall förstärka det hela med att lägga en stor sten på stocken.

Om stocken, eller telefonstolpen som det ju var, kan jag säga att den var fantastiskt fin fast den legat i lera och vatten så många år. Jag har hela tiden trott att den skall ruttna av men det märkte jag inga tecken på. Den kommer att hålla många år till. Och det är ju bra för vi använder ju den varenda vecka hela året. På sommaren som brygga till båten och badbrygga och på vintern dessutom som sittmöbel när man skall sätta på sig skridskorna. Jag avslutar med en vinterbild. Bryggan kan skymtas till höger. Vinterbilden är från 2002 och badbilderna från 2005.