Det första dataspel jag spelade var ett TV-spel som jag lånade av en lumparkompis, Peter Möller från Skottorp, om jag inte minns fel. Det var tennis. En spelplan, en bollblipp och två racketar. Uppgiften var att returnera blippen. En klassiker. Datorer hade jag dock mött tidigare. Redan på gymnasiet i mitten av sjuttiotalet fanns det en dator som vi fick låna. Vi programmerade ett program som beräknade när en funktion som rörde sig asymtotiskt mot noll, blev noll. Den blev aldrig noll kom vi fram till. Det är det som asymtotiskt betyder. Men det var inte heller där som programmeringens och datorernas era kom till Boberg. Det gjorde den genom de programmerbara fickräknarna. Jan, min två år äldre bror, hade en programmerbar miniräknare av märket Texas Instruments 58 eller TI58 som vi kallade den. Den gick att programmera på ett ganska rudimentärt sätt. Alla knappar hade ett rad- och kolumnnummer. Genom att gå in ett programmeringsmode gick det att skriva instruktioner som automatiskt tryckte på knapparna i en viss ordning, programmering. M'äktigt! Tyckte jag i alla fall som blev helt i gasen av dessa möjligheter. Sen skaffade jag egna miniräknare som jag programmerade vidare med, men TI-58-an har en speciell plats i mitt minne. Tror det blev en TI-59-a som nästa steg.
Militärtjänsten erbjöd inte så många tillfällen att programmera även om jag i pjäsplatstjänsten såg många möjligheter att datorisera. Jag ingick i pjälsplatstjänsten inom granatkastarplutonen. På den tiden löstes alla matematiska problem med algebra eller grafik. Inte jättelångt därefter tog säkert dataprogrammen över.
På Ultuna blev det mer till programmeringens ädla konst. När jag började 1991 fanns inte persondatorn på institutionen för ekonomi men när jag slutade hade den precis kommit. En IBM PC med Lotus. Under själva studietiden fanns datasalar och vi använde hålkort. I undervisningen läste vi en kurs i fortranprogrammering. Den var faktiskt jättebra och lade grunden till min professionella programmering. Eftersom det inte fanns några datorer fortsatte jag att programmera fickdatorer. Jag grundade mitt dataföretag NIB Programmering 1983. NIB står faktiskt för Nilssons i Boberg Programmering. Affärsidén var att utveckla dataprogram för svenskt lantbruk, något jag fortfarande sysslar med.
Det fanns stora visioner för datorn i lantbruket på den tiden. Svensk Husdjursskötsel i Eskilstuna hade ett företag som tog fram en rad program men jag förstod att de var för krångliga och att det skulle vara för svårt för lantbrukarna att gå från icke datoriserad värld till att börja använda avancerad programvara i ett steg. Det måste tas i mindre steg. Jag skulle utveckla enkla programvaror som löste begränsade problem. Mitt första program gjorde resultatanalyser i slaktsvinsproduktion.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar