Den siste mjölnarens bok om Boberg: Dag 149 Gräslig öken

Jag läste i en artikel i Forskning och framsteg att gräsmattor är att jämställa med öken när det gäller mångfald. Fick mig att fundera på vår trädgård. Vi har en stor trädgård med gräsmattor och rabatter. Det blir ganska mycket gräsmattor och jag har försökt hålla dem ganska så klippta. På försommaren räcker det inte med en klippning per vecka. Det går en hel del tid och bensin och dessutom blir det bullrigt. Visserligen har jag tyckt att gräsklippning för det goda med sig att man regelbundet får uppleva varje kvadratmeter av sin trädgård och att man då upptäcker behov lite här och där. Något ogräs som skall bort här, lite mer jord i en rabatt där och så vidare.

När jag läste artikeln började jag fundera på hur man skulle kunna göra istället och kom på att nu skall jag ha denna strategi. För det första så klipper jag det som är närmast huset ungefär som vanligt. Det är väl ungefär en tredjedel av gräsmattorna. En tredjedel klipper jag inte alls utan låter växa högt och sen släpper jag hästarna på att beta ner det. Vi har gjort så tidigare men då har jag tyckt att de trampar sönder för mycket men jag skall ge det en chans till. Denna del gör det inte så mycket om den är lite ojämn. Då får gräset växa upp, stråskjuta och blomma. I artikeln föreslog de att man skulle plantera blommor och skapa antingen en blommande svensk äng eller en så kallad målerisk äng. Jag tror att vi har lite för god jord för att det skall funka men det blir i alla fall mycket blommor. Nu är det tusenskönor i tusental vilket är mycket vackert. Agneta får köpa lite blomfrö som vi kan sprida ut. Maskrosorna och tistlarna kan jag gräva bort. Jag klipper gångar i ängen med gräsklipparen, det blir fint.

Den sista tredjedelen av gräsmattorna, det som ligger mellan ängen och den vanliga gräsmattan klipper jag mer sällan, varannan till var tredje vecka, och med klippaggregatet upplyft. Det blir då en slarvigt klippt gräsmatta men jag kan tycka att det är ganska snyggt. Detta är en lantbruksträdgård, ingen villaträdgård. Jag vill inte ha hästarna där för de kommer bara att använda buskar och träd till klia sig på och det gillar jag inte. De kommer också att rusa igenom rabatterna då och då och det är inte bra det heller. Jag är nöjd med en rufsig gräsmatta som mellanparti.

På detta sätt frigör jag arbetstid, sparar bensin och slitage på gräsklipparen och slipper bullret. Dessutom hoppas jag att insekter och andra småkryp skall trivas i det. Lite mindre öken helt enkelt.