Dag 147 Som en projektil

Min syster har kunnat det länge, min bror likaså. För en månade sedan kände jag att jag måste bara lära mig det jag också. Att crawla alltså. I lördags nådde jag mitt mål att crawla 1 000 m i ett sträck. Det började med att min bror berättade om sitt crawlande när vi som vanligt badade bastu varje söndagkväll. Sen upptäckte jag att Therese Alshammar har en crawlkurs på TV4Play. Sex avsnitt, perfekt! Jag kollade på den och sen stack jag till Klitterbadet för att träna. (Klitterbadet är vår 50 meters saltvattensbassäng vi har här i Falkenberg. Helt fantastisk!). Oj vad jag käkade vatten men baske mig om jag inte kunde crawla lite nästan direkt från början. Nu slumpade det sig så min crawlkunniga syster råkade vara på badet samtidigt och gav mig lite råd och lånade ut en så kallad dong som man kan ha mellan låren för att få till bentagen bättre. I början fuskade jag lite och tog i botten med handen för att hinna andas men när jag gick över i den stora bassängen efter lite träning fann jag att det större djupet gjorde att jag kunde köra ner armen djupare och då får större hävarm som höll uppe huvudet tillräckligt länge för att hinna andas. Hon gav mig också tipset att andas åt vardera hållet vid var tredje armtag.

Ganska snabbt lärde jag mig alltså att crawla ganska hyfsat. Andningen funkade. Nu var problemet att jag blev fullständigt andfådd efter bara 25 meter. Jag kunde inte förstå det för jag har ju egentligen en ganska hyfsad kondition. Jag tog upp det med en kompis i idrottsklubben som tränar swimrun. Hans råd, som egentligen redan min syster och bror hade sagt, var att använd benen mindre. Benen är stora muskler som kräver mycket syre. Jag testade det och baske mig, helt plötsligt kunde jag crawla 200 m. Det i kombination att anstränga mig att simma sakta ledde till att jag bara några dagar senare kunde simma 700 m och nu då 1000. Mitt mål var nått! Nu handlar det om att finslipa tekniken och kunna simma lite snabbare.

Jag var på en föreläsning för någon månad sen om hjärnans fantastiska förmåga att utvecklas. Det var Studieförbundet Vuxenskolan som arrangerade den för oss cirkelledare. Alla i min ålder och äldre och nästan alla yngre också har fått lära sig att man föds med ett visst antal hjärnceller och sen förbrukas de bara. Varje gång vi dricker sprit så förbrukas det lite mer. Det är fel. Fel, fel, fel. Hjärnceller nybildas och vi kan påverka detta själva. Föreläsaren gav exempel på goda vanor för hjärnutveckling. De står inte i någon ordning utan är viktiga allihopa

• Bra mat. Det innebär långsamma kolhydrater som är energi för hjärnan, proteiner som bygger signalsupstanser och fett som isolerar och skyddar mot åldrande
• Fysisk träning med nya rörelser. Det är här som crawl kan komma in. Det är ett helt annorlunda sätt att simma med nya rörelser som involverar hela kroppen
• Tänk positivt. Mindfulness, hitta nuet. Det utvecklar vänstra frontalloben och minskar hjärnstress
• Lär dig nya saker, t ex simma eller några andra grejer som jag skall skriva om i kommande inlägg. Glöm inte att repetera. Jag skall nog skriva ett inlägg om hjärnans olika system också.
• Sömn är viktigt. Den behöver inte vara sammanhängande men skall vara tillräckligt många timmar per dygn. Minst sju timmar för de flesta människor.
• Umgås med vänner. "My friends reminds me that I am smart when I forget to remind myself"
• Ta egna beslut
• Nya miljöer. Alla behöver omväxling. Det kan handla om så enkla grejer som att möblera om. Det tvingar fram lite nytänkande och vi kommer ur komfortzoner som gör att vi utvecklas. Testa att byta plats vid matbordet och se vad som händer. 

Att lära mig crawla har varit en fantastisk upplevelse som jag verkligen kan rekommendera. Det var mycket enklare än jag trodde. Jag har alltid varit duktig på att simma bröstsim men samtidigt har jag tyckt att det är lite motigt. Att crawla gör att jag känner mig mer som en projektil.