Dag 159 Något jag skjutit på

Nu skall jag berätta om när jag skulle skapa ett varumärke för NIB Programmering. NIB Programmering är ett företag som jag startade när jag läste på Ultuna. Jag brukar säga att det var 1983 men när jag kollar på registreringen så skedde den formellt 1984. Men det tycker jag är ganska ok, antagligen påbörjade jag processen 1983. NIB står för Nilssons i Boberg Programmering men det namnet fick jag inte använda så jag drog i hop det till NIB Programmering. Ett namn som jag är mycket nöjd med. Jag bokade också tidigt in domänen nib.se år 2000 men jag har för mig att jag före det hade en adress som hette nib.n.se. Det var tvunget att foga in en länsbokstav på den tiden. Den försvann av sig självt.

Nåja, jag behövde en logga också. Det hade jag ju förstått vad det kostade att skaffa. Jag var faktiskt med och skapade varumärken och loggor under min tid i Växa Halland och det var ett fasligt arbetande med varumärkeshjul och jag vet inte allt. Detta gjorde att jag sköt på det och sköt på det och det blev aldrig av. Under 2018 gick jag ett utbildningsprogram som Falkenbergs Näringsliv arrangerade som hette success teams. De satte samman grupper med företagare som fick coacha varandra. Jättebra. Där fick man berätta om sina problem och diskutera lösningar som man sen skulle fixa. Ett av mina projekt var att skaffa en logga. I vanlig ordning så sköt jag ju problemet framför mig tills det inte gick längre och dagen innan vårt möte så kände jag desperationen komma; jag måste fixa det här. På vägen hem körde jag förbi en firma som jobbar med profilprylar och jag var ju desperat så jag stannade till och frågade om det kunde hjälpa mig. Jag blev hänvisad till Alice och jag förklarade mitt dilemma och hon ställde lite frågor och sa att hon skulle mejla över lite förslag. De kom dagen därpå, jag såg direkt vilken jag gillade bäst. Kollade med familjen och de tyckte samma sak. På kvällen träffades vårt successteam och de tyckte samma sak. Jag testade på deltagarna i vår studiecirkel i LRF och de flesta tyckte ungefär samma sak så jag ringde till Alice och sa vilken jag ville ha. Jag fick ett ark med olika storlekar och sen kom fakturan. Den var på 740 kr plus moms! Gissa om jag blev paff. Otroligt billigt att skaffa en logga om jag får säga vad jag tycker. Jag är så nöjd med den så där ser man vad hjärnan kan hjälpa till att problematisera saker och ting och bara göra saker större än vad de är.

Dag 158 Hål i golvet

Att jag inte slog ihjäl mig! Jag fick in tre lass med hö häromdagen. Ett av dem skulle jag stapla på ett trägolv i den äldre delen av kvarnen. En golvbräda var dålig och jag tänkte att jag kanske skulle lägga en stålplatta över så att jag inte skulle trampa igenom men för att spara tid så gjorde jag inte det. Det bar sig inte bättre än att jag mot slutet, när golvet var täckt av hö, trampade rakt på det dåliga stället och naturligtvis trampade igenom. Det var djupt ner till marken och jag hade en bal i vardera näven. En riktigt allvarlig incident men allt gick väl. Fick ett litet skrapsår på benet och rejält ont i knät men det har nästan gått över. Lärdom: Säkerheten först! Alltid.

Dag 157 En av gårdens gömmor

Idag gick en hydroforpump sönder. Det var den i stallet. Som tur är kan jag bara öppna en kran i garaget och så försörjs stallet av bostadens hydrofor. Redundant system som vi it-nördar säger. Problemet som uppstod var att "ungarna" har satt upp en spritgömma i hydroforrummet i garaget. Eddes spritgömma står det på en skylt utanför. När jag klev ut från hydroforrummet så råkade jag välta en flaska med vodka som gick i tusen bitar. Jag fick naturligtvis meddela detta till Edvard via messenger och då utspann sig följande konversation

Dag 156 Ge mig ett tecken

Jag lovade för ett tag sedan här i min blogg att berätta lite om vad jag lärt mig på sistone. Den senaste veckan har det varit en hel del om databaser och webservrar. Ganska tekniskt och frustrerande när man står inför ett problem men riktigt kul när man kan det. Ett annat ganska fräscht inlärningprojekt som jag haft är Rubiks kub. Av en slump fick jag en från en arbetskamrat och gjorde några tappra försök men la ganska snabbt ner det hela. Sen fick jag på skype se att vår son Edvard satt och jobbade med en kub. Det fick fart på mitt intresse och snabbt hade jag lärt mig få ihop kuben, faktiskt snabbare än han. Vår andra son Ludvig kom hem och blev intresserad och jag lärde upp honom och de blev båda snabbare än mig. Surt men jag kan ta det. Nu har jag köpt flera kuber och en tidtagningsutrustning och jobbar ständigt på att bli bättre och lära mig nya tekniker för att bli snabbare. Jag vet inte om det är så användbart i praktiska livet att kunna klara Rubiks kub snabbt men själva inlärningsprojektet roar mig.

Det är ändå fantastiskt vad man kan lära sig. Jag tror att jag tidigare nämnt om inlärningskurvan.

Först är man omedveten om sin okunskap;
Hur svårt kan det vara att få ihop Rubiks kub. 

Sen blir man medveten om sin okunskap;
Jag kommer aldrig att kunna lära mig det och varför skulle jag? 

Sen blir man medveten om sin kunskap;
Man får skärpa sig men man klarar det.

Sist blir man omedveten om sin kunskap;
Man kan inte ens förklara hur man gör. Det går av sig själv. Det sitter i händerna. 

Just nu håller jag på att lära mig teckenspråk. Mitt mål är att det skall sitta i händerna och det gör det inte ännu. Men det sitter i alla fall i huvudet och det är ju på rätt väg. En metod jag har är att när jag möter en bil så tecknar jag bokstäverna på nummerskylten. Ganska kul faktiskt.

Dag 155 En revolutionerande idé

Jag har kommit på det bästa sättet att äta jordnötter på. Med skalen på! Hur smart som helst. Jag läste en artikel för ett tag sen om hur bra det är att äta skalen på frukter mm. De innehåller fibrer och massa andra nyttigheter som med råge överväger de eventuella nackdelarna. Jag började med potatis som jag väl redan innan åt med skalen på ibland men nu gör jag det mer konsekvent. Till och med när jag gör potatismos har jag skalen med. Äpplen äter jag till hundra procent. Dvs skal, hus och skaft. Inga problem med att bli av med skrutten där minsann. Vattenmelon, vet ni många som äter skalen där? Jag lämnar inget! En kontroversiell frukt här hemma är kiwi. Agneta vägrar köpa det sen jag började äta hela frukten. Det är faktiskt jättegott. Kittlar dödsskönt hela vägen ner i magen. Igår köpte Agneta hela jordnötter med skal och vi satt och skalade och åt och det blev skräpigt och var besvärligt enligt mitt tycke. Idag kom jag på den revolutionerande idén att äta dem hela med skal. Hur enkelt som helst och gissa vems plats på bordet som såg mest städad ut efteråt. Min så klart. Det är många fördelar med det. Mer fibrer som är nyttigt och också gör att man blir mättare och inte äter lika många. Det verkar också som att det blir lite mer tuggande som gör att man inte äter lika många vilket säkert är den största hälsoaspekten. Du får smaken av jordnötter men det triggar inte igång det där att man bara lastar in mer och mer. Jag menar hur nyttigt kan det vara att vräka i sig 100 g rena jordnötter? Avfallsproblemet som helt försvinner är bara en bonus. Agneta tror förstås att jag kommer att dö av bekämpningsmedelsförgiftning. Vi får helt enkelt se hur det blir med det. Jag tycker i alla fall att ju mer hela frukter och grönsaker jag äter med skal, desto bättre mår jag. Skall väl tillägga att jag inte börjat med apelsiner och bananer ännu.

Dag 154 Ett överraskande besök

Häromdagen hände något roligt. Klockan var halv tolv och jag gick till köket för att fixa lite mat. Jag skymtade någon som gick förbi fönstret på framsidan. Tänkte inte mer på det för Agneta satt på kontoret och hon var närmast. Det knackade och Agneta öppnade. Hon ropade strax på mig och sa att Verner stod utanför. Verner? Vår granne Verner? Var det han jag skymtat? Nej, knappast, det hade jag känt igen. Jag gick dit och där stod en, ja jag måste nog säga en lite märklig person. Långt ovårdat hår och skägg i hela ansiktet. Inte särskilt vårdag klädsel måste jag nog säga. Men han hävdade att han hette Verner och att vi kände varandra. Kunde inte påstå det själv men så sa han något om Babbel och då började jag ana. Jag använder babbel.com för att lära mig språk och för snart 10 år sedan så pluggade jag tyska och då kunde man komma i kontakt med andra som studerade språk och ville ha utbyte för att träna. Jag hade då fått kontakt med en tysk man som ville lära sig svenska. Vi hade skypat lite men så hade han blivit sjuk och det hela rann ut i sanden. Men nu var det så att Verner hade åkt havskajat hela vägen från Tyskland och hit till Falkenberg. Där lånade han en cykel och åkte ut till Boberg. Han hade glömt mitt namn men visste att jag bodde vid en å och att min fru hette Agneta. Han frågade sig fram och minsann, där stod han.

Vi skulle precis äta lunch och han ville gärna äta med oss. Jag hade gjort pytt i panna och känns ju som en svensk rätt. Som förrätt fick kan smaka på min inlagda sill som han gillade. Vi hade ett par trevliga timmar där vi fick lufta våra intressen. Han pratade hyfsad svenska och jag hyfsad tyska så språket var inget problem. Verner och hans fru var mycket miljömedvetna, sålde bilen för 8 år sedan och odlade mycket i sin egen trädgård.

Sen cyklade han tillbaka till Falkenberg för att nästa morgon paddla vidare norrut. De var en grupp som skulle följa kusten och om jag fattade det rätt så var Stavanger någon slags mål. Det skulle visst ta några månader.

Jag tycker det var bra och modigt av Verner att kontakta mig trots att vi bara var flyktigt bekanta och det var länge sedan. Nu känner jag att jag skulle kunna kontakta honom om jag skulle passera Bremerhaven någon gång. Men det blir nog inte på havskajak.

Där ser man vad språkintresse och internet kan leda till.

Dag 153 Tack för beställningen

Jag beställde en grej på nätet häromdagen och fick denna beställingsbekräftelse.

"Vi hade en lugn dag på lagret idag innan Karin plötsligt kom inspringandes till oss och ropade

- Lyssna allesammans, vi har fått en ny beställning av Claes från HEBERG! Sen hörde ingen längre vad hon sa på grund av alla applåder och glädjetjut. Mineralvatten flaskor öppnades, glädjetårarna strömmade, Don´t stop believing spelades ur högtalarna och till och med Anders skrattade (vilket han aldrig brukar göra). 

Vi är helt enkelt superglada över att fått in din beställning och få dig som ny kund. Stort tack för ditt förtroende!

Så fort vi har städat upp i röran efter firandet kommer vi packa ihop din order och skicka den till dig så fort som möjligt. 

Varma hälsningar

Vännerna på Resultatbolaget"

Lite glad blir man väl ändå. Till saken hör att det jag beställde kostar 390 kr och att resultatbolaget sysslar med coaching. Där har man ju lte att ta efter.