Dag 162 Bobergs skyline

Idag har Bobergs skyline förändrats. Utanför kvarnen finns en fodersilo. Den har stått där sen 70-talet någon gång. Jag kan nog fastställa datumet när min pappa köpte den för han hade en pärm där han satte in kopior på allt han köpte. Han var ju noggrann så den finns säkert där. Problemet är bara att jag inte kan hitta pärmen. Jag är kanske inte lika noggrann men den skall nog återfinnas. Syftet med silon är att lagra foder eller snarare koncentrat. Koncentrat är något som man blandar med den till mjöl malda spannmålen för att sammansättningen bättre skall passa djuren. När det gäller grisar är det framförallt proteiner och mineraler som finns i koncentratet. Spannmål är ju en utmärkt energikälla då det innehåller stärkelse. Proteinet däremot finns bara i grodden och den är ju inte så stor. Proteinet i koncentratet kommer framförallt från soja men förr fanns det också kött- och fiskmjöl. På senare år försöker man ersätta sojan med svenskodlade ärtor och åkerbönor. Silon fylls genom att en så kallad bulkbil kommer och blåser in fodret. Därför finns ett avluftningsrör på sidan. Det är det galvade röret till vänster.

Ett tag hade jag två silos men en sålde jag strax efter att jag lagt slutat mala. Den gick till Vessigebro som ligger ett par mil från kusten, mitt inne i Falkenbergs kommun. Den här silon har bara blivit stående. Jag har försökt sälja den på blocket några gånger utan resultat men den här gången gick det. Den skall gå till norra Skåne där en köttuppfödare skall lagra spannmål i den. Jag har granskat den och den ser helt ok ut med tanke på hur länge den stått oanvänd.

Det är roligt att den kommer till nytta. Lantbrukaren som skulle köpa den tyckte att vi kunde välta den med min traktor men jag kände att det inte var säkert så jag ringde efter en kranbil som fixade det så fint och säkert. Jag har lärt mig lite om säkerhet.

Dag 161 Kameraövervakad

Om du tror att du går säker i Boberg så har du helt rätt. Vi har till och med kameraövervakning. Bakgrunden är denna att min fru Agneta är lite uppmärksam kring djur och natur och hon uppmärksammade en så kallad viltväxel i skogen. Vi frågade vår granne Leif som jagar i skogen om vi inte kunde sätta upp en viltkamera där. Leif är handlingskraftig och en kamera kom upp bums. Det har varit mycket intressant. Vi kallar platsen numera för Jurassic park för där är sådan trafik av djur av olika slag. Vi var mest intresserade av att se om där fanns vildsvin och det fanns det men inte nog med det. Där fanns rävar, rådjur och älgar också. Nästan varje natt kommer det bilder på mejlen från kameran. På dagen är de i färg men på natten tas de med ultraviolett ljus och då ser de svartvita ut. Det brukar börja på vid 8-tiden på kvällen med älgar, rävar eller rådjur och på natten visar sig vildsvinen. Grisarna är inte där varenda kväll. De verkar flytta på sig för att de kan vara där några kvällar och sen ser man inte dem på några veckor och sen kommer de tillbaka. De visar sig nästan alltid på natten.

Dag 160 Surt och sött

Augusti är skördetid. Vi har en fantastisk trädgård. Vi har utgått från att det skall vara en lantbruksträdgård och har planerat den så att framsidan, dvs mot vägen, är en vacker trädgård med blommor och buskar. Agneta har massvis med rosor som har blommat som bara den i år. Baksidan, dvs åt andra hållet är mer produktionsinriktad med frukt och grönsaker. Och ett potatisland naturligtvis. Vi planerar dock inte att lagra så mycket utan målet är främst att vi skall kunna använda produkterna som ett skafferi. Det funkar naturligtvis inte i praktiken. Agneta reste bort häromdagen och sa att växthuset är fullt av tomater och jag måste göra något av dem. Jag plockade en hel korg och det fick bli ketchup av dem. Under processen var jag nära att ge upp för det tar sån tid att koka bort allt vatten. Resultatet blev dock över förväntan. Riktigt gott och flera stora burkar. Skall bli kul att använda dem i vinter.

När det gäller gurkorna har jag en annan strategi. Jag gillar inte när jag känner mig överfallen av massvis med jättestora gurkor. Jag tar dem när de fortfarande är små och lägger in dem bums. Nu gör jag det enkelt och lägger in dem i en 1-2-3-lag med dillkronor och senapsfrön. Jag gillar att skära dem i lite olika former.

Lök har vi fått i mängder. Hur mycket vi än skördar verkar det finnas massor kvar. Den har jag picklat och det är så gott! En annan produkt som blivit lyckad att ta hand om är gulbetorna som jag skär fint och lägger in på samma sätt i 1-2-3-lag.

Dill är en annan produkt som blivit fantastisk. Förr hade vi jättesvårt att odla det för den fick bara vissnesjuka och dog. Nu odlar vi den i odlingsbäddar i ny jord med fantastiskt resultat. Den fryser jag in i små påsar som är så sköna att ha under vintern.

Dag 159 Något jag skjutit på

Nu skall jag berätta om när jag skulle skapa ett varumärke för NIB Programmering. NIB Programmering är ett företag som jag startade när jag läste på Ultuna. Jag brukar säga att det var 1983 men när jag kollar på registreringen så skedde den formellt 1984. Men det tycker jag är ganska ok, antagligen påbörjade jag processen 1983. NIB står för Nilssons i Boberg Programmering men det namnet fick jag inte använda så jag drog i hop det till NIB Programmering. Ett namn som jag är mycket nöjd med. Jag bokade också tidigt in domänen nib.se år 2000 men jag har för mig att jag före det hade en adress som hette nib.n.se. Det var tvunget att foga in en länsbokstav på den tiden. Den försvann av sig självt.

Nåja, jag behövde en logga också. Det hade jag ju förstått vad det kostade att skaffa. Jag var faktiskt med och skapade varumärken och loggor under min tid i Växa Halland och det var ett fasligt arbetande med varumärkeshjul och jag vet inte allt. Detta gjorde att jag sköt på det och sköt på det och det blev aldrig av. Under 2018 gick jag ett utbildningsprogram som Falkenbergs Näringsliv arrangerade som hette success teams. De satte samman grupper med företagare som fick coacha varandra. Jättebra. Där fick man berätta om sina problem och diskutera lösningar som man sen skulle fixa. Ett av mina projekt var att skaffa en logga. I vanlig ordning så sköt jag ju problemet framför mig tills det inte gick längre och dagen innan vårt möte så kände jag desperationen komma; jag måste fixa det här. På vägen hem körde jag förbi en firma som jobbar med profilprylar och jag var ju desperat så jag stannade till och frågade om det kunde hjälpa mig. Jag blev hänvisad till Alice och jag förklarade mitt dilemma och hon ställde lite frågor och sa att hon skulle mejla över lite förslag. De kom dagen därpå, jag såg direkt vilken jag gillade bäst. Kollade med familjen och de tyckte samma sak. På kvällen träffades vårt successteam och de tyckte samma sak. Jag testade på deltagarna i vår studiecirkel i LRF och de flesta tyckte ungefär samma sak så jag ringde till Alice och sa vilken jag ville ha. Jag fick ett ark med olika storlekar och sen kom fakturan. Den var på 740 kr plus moms! Gissa om jag blev paff. Otroligt billigt att skaffa en logga om jag får säga vad jag tycker. Jag är så nöjd med den så där ser man vad hjärnan kan hjälpa till att problematisera saker och ting och bara göra saker större än vad de är.

Dag 158 Hål i golvet

Att jag inte slog ihjäl mig! Jag fick in tre lass med hö häromdagen. Ett av dem skulle jag stapla på ett trägolv i den äldre delen av kvarnen. En golvbräda var dålig och jag tänkte att jag kanske skulle lägga en stålplatta över så att jag inte skulle trampa igenom men för att spara tid så gjorde jag inte det. Det bar sig inte bättre än att jag mot slutet, när golvet var täckt av hö, trampade rakt på det dåliga stället och naturligtvis trampade igenom. Det var djupt ner till marken och jag hade en bal i vardera näven. En riktigt allvarlig incident men allt gick väl. Fick ett litet skrapsår på benet och rejält ont i knät men det har nästan gått över. Lärdom: Säkerheten först! Alltid.

Dag 157 En av gårdens gömmor

Idag gick en hydroforpump sönder. Det var den i stallet. Som tur är kan jag bara öppna en kran i garaget och så försörjs stallet av bostadens hydrofor. Redundant system som vi it-nördar säger. Problemet som uppstod var att "ungarna" har satt upp en spritgömma i hydroforrummet i garaget. Eddes spritgömma står det på en skylt utanför. När jag klev ut från hydroforrummet så råkade jag välta en flaska med vodka som gick i tusen bitar. Jag fick naturligtvis meddela detta till Edvard via messenger och då utspann sig följande konversation

Dag 156 Ge mig ett tecken

Jag lovade för ett tag sedan här i min blogg att berätta lite om vad jag lärt mig på sistone. Den senaste veckan har det varit en hel del om databaser och webservrar. Ganska tekniskt och frustrerande när man står inför ett problem men riktigt kul när man kan det. Ett annat ganska fräscht inlärningprojekt som jag haft är Rubiks kub. Av en slump fick jag en från en arbetskamrat och gjorde några tappra försök men la ganska snabbt ner det hela. Sen fick jag på skype se att vår son Edvard satt och jobbade med en kub. Det fick fart på mitt intresse och snabbt hade jag lärt mig få ihop kuben, faktiskt snabbare än han. Vår andra son Ludvig kom hem och blev intresserad och jag lärde upp honom och de blev båda snabbare än mig. Surt men jag kan ta det. Nu har jag köpt flera kuber och en tidtagningsutrustning och jobbar ständigt på att bli bättre och lära mig nya tekniker för att bli snabbare. Jag vet inte om det är så användbart i praktiska livet att kunna klara Rubiks kub snabbt men själva inlärningsprojektet roar mig.

Det är ändå fantastiskt vad man kan lära sig. Jag tror att jag tidigare nämnt om inlärningskurvan.

Först är man omedveten om sin okunskap;
Hur svårt kan det vara att få ihop Rubiks kub. 

Sen blir man medveten om sin okunskap;
Jag kommer aldrig att kunna lära mig det och varför skulle jag? 

Sen blir man medveten om sin kunskap;
Man får skärpa sig men man klarar det.

Sist blir man omedveten om sin kunskap;
Man kan inte ens förklara hur man gör. Det går av sig själv. Det sitter i händerna. 

Just nu håller jag på att lära mig teckenspråk. Mitt mål är att det skall sitta i händerna och det gör det inte ännu. Men det sitter i alla fall i huvudet och det är ju på rätt väg. En metod jag har är att när jag möter en bil så tecknar jag bokstäverna på nummerskylten. Ganska kul faktiskt.