Dag 122 Inte riktigt 50

Hänt på Svensgård den 7/10  2001

"Jag har ett missljud i motorn på traktorn. Är det något jag hatar så är det missljud i motorn. Jag hade det en gång på en Saab 96 jag hade. Det ledde till att jag fick byta motorn. Kul. Det var samtidigt som jag var student. Den är på Lantmännen nu för undersökning. Fortsättning följer..."

Som lantbrukare får man alltid vara beredd på haverier. Ibland små. Ibland stora. Nu skall jag berätta om ett större haveri. Det hände i början av 90-talet. Då hade jag inte varit lantbrukare så länge. Jag hade mycket att göra på den tiden. Barnen var små, mycket med dataföretaget NIB Programmering, förtroendeuppdrag i slakteriet, LRF och Lantmännen. Plus lite annat. Nåja, på den tiden hade man ju energi så det räckte till. I alla fall så skulle vi plöja lite småbitar och jag hade hjälp till det. Det besvärliga med småbitar är att det är mycket backande och svängande och snurrande med plogen hela tiden. När man plöjer vill man gärna ha diffspärren i för då slirar det mindre. Diffspärren låser ihop bakhjulen så att de får samma kraft oavsett om ett hjul slirar fritt. Annars får ju inte det hjul som har fäste någon kraft alls och då står man still. Det är dock viktigt att tänka på att koppla ur diffspärren när man skall vända för då vill man använda styrbromsarna för att kunna göra en tvär sväng. Styrbromsen funkar så att man låser det ena hjulet med bromsen och då fixar differentialen så att det andra hjulen får all kraft. Dvs då vill man det motsatta. Om man då har glömt att koppla ur diffspärren och trampar max på styrbromsen blir det ganska stor påfrestning på differentialen. Detta skedde i det här fallet. Det är i alla fall vad jag tror hände. Effekten av det hela blev ett totalhaveri i differentialen.

Pust. Det var bara att ringa Lantmännen och de fick skicka en bärjare som tog traktorn till verkstan för lagning. När det gäller haverier är jag inte så optimistisk som annars så jag gjorde snabbt bedömningen att det här kalaset kommer att gå på femtio tusen kronor. Usch.

Nåja traktorn renoverades och jag åkte till England på en studieresa som för övrigt var helt fantastisk. När jag var där kom räkningen som Agneta tog hand om. På något sätt fick hon kontakt med mig i England, jag kommer inte ihåg hur, det fanns ju inga mobiltelefoner på samma sätt som nu. Jag hade heller inget Mastercard eller något liknande och jag visste att jag hade att få till några vettiga samtal under den resan. I alla fall så hade fick jag informationen om vad reparationen kostade och. håll i dig nu. Den kostade 47 000 kr! Alltså inte riktigt 50 jag trodde att den skulle kosta! Gissa om jag blev glad.

Det är det här som kallas positivt tänkande!

Dag 121 BFC

Boberg Fried Chicken

Idag skall du få ett recept som kommer från Boberg. Bakgrunden är denna. I trean på gymnasiet gjorde vår klass en resa till London på påsklovet. Vi åkte båt från Göteborg till Felixstowe och därifrån blev det buss till hotellområdet norr om Hyde Park. Vi kom fram på kvällen och var lite hungriga. Ett gäng gick ut på stan för att hitta något. Vi fann en KFC-restaurang. Det var mitt första och faktiskt nästan enda besök på KFC, Kentycky Fried Chicken och, jag tyckte att det var fantastiskt. När vi flyttade till Stockholm fanns faktiskt en KFC på Sveavägen ett tag och om det nu var så att jag besökte den, kommer inte riktigt ihåg, så motsvarade den inte mina förväntningar. Men så är det ju ofta med minnen, vi förstärker dem och det faktum att jag nog var ganska hungrig när jag åt den första KFC-n i London förstärkte säkert också min upplevelse.

Nåja, jag har i alla fall i många år försökt återskapa den där kycklingupplevelsen här hemma och nu tycker jag att jag nått ganska nära, faktiskt lite bättre. Håll i dig, här får du det förädlade receptet.

Boberg Fried Chicken. Jag grillar med skrovet för Agneta tycker att det är så gott. Det ingår inte i rätten.

Jag börjar med att stycka en kyckling Jag använder den metod jag fick lära mig vid ett studiebesök på Torsåsen för en herrans massa år sen. Låret delas i två delar, bröstfilén i lagom stora bitar, vingarna som de är. Knepet med låret är att inte försöka dela det på fel ställe. Lägg snittet en bit ner på själva lårklumpen. Lägg delarna i en bunke med vetemjöl. Knäck ett par ägg i en annan bunke och häll i lite mjölk. Vispa. Ta upp kycklingbitarna från vetemmjölet. Häll i ströbröd blandat med majsmjöl (ger en snygg färg), paprikapulver, salt, peppar och blanda ihop. Snåla inte med denna blandning, det går åt en del. Doppa kycklingbitarna en och en i ägget och därefter rulla dem i ströbrödsblandningen, Se till att de får bra med blandning på sig. Lägg upp dem på en plåt. När alla delar är på plåten så strilar du över lite olja. Det behövs inte så förfärligt mycket för det stänker runt i värmen i ugnen. Sen sjuss in i ugnen med plåten. 225 grader. Vänd bitarna efter en stund. Det blir klart ganska fort. Tar nog inte mer än en kvart. Du kan ju kolla med en termometer i bröstbitarna. De skall ju helst inte mycket över 70 grader. De kan få ligga en stund och jämna till sig innan du serverar dem. Jag brukar göra en hemlagad majonnäs med vitlök och servera klyftpotatis och ugnsbakade rotsaker till. 

Dag 120 Krogbonde

Hänt på Svensgård den 20/10  2007

"Dammig dag. Så har det varit idag när jag fick världens stopp i kvarnen. Så kan det vara att vara mjölnare. Igår kväll var vi på Bonde på krogen och åt gott och hade trevligt. Keeneland har tävlat och prestarat fantastiskt bra. Ledde i princip hela loppet i tredje spåret men kroknade tyvärr på slutet. Hon visade i alla fall att hon kan trava fort."

Denna dagboksanteckning innehåller en intressant notering. Bonde på krogen. Vet du vad det är? Det kan vara så. Bakgrunden är denna. Vi har en studiecirkel i LRF här i Skrea. Det går till så att vi är ett tiotal bönder som träffas en kväll varannan till var tredje vecka mellan oktober och mars. Vi turas om att träffas hos varandra. Vi snackar, vi fikar och vi lär oss något av varandra. Vi kan verkligen kalla det fria tankars hem som den första studiecirkeln kallades när den uppfanns i Slöinge en gång i tiden. Nåja på en av dessa träffar, som faktiskt var i Bobergs Gård denna gång, så kom vi på ett bra förslag till motion i LRF. Vi föreslog att vi skulle starta något som hette Bonde på Krogen. Syftet var, ja det kan du läsa här i själva motionen som vi sände till avdelningen och som sen till slut blev en. riksomfattande aktivitet i LRF.

"Motion till Skrea LRF 2004

Bonden på stans alla krogar

”Det skall vara gött att leva, annars kan det kvitta”

Vi vill ge Bonden i stan en ny innebörd. Vi tycker att alla Sveriges bönder och andra LRF-medlemmar på en bestämd dag skall gå ut på stadens alla krogar och pubar och äta gott, dricka gott och dra runt och ha trevligt tillsammans.

Fördelar med ett sådant arrangemang

• Skapar sammanhållning mellan oss bönder.
• Roligare att gå på pubrunda om man träffar folk man känner.
• Arrangemanget kan användas som ett PR-Jippo. Om alla bönder (LRF-medlemmar) i Sverige går på krogen visar vi att vi finns i hela landet och att vi är många och välorganiserade. Sker det på samma dag i hela Sverige blir det definitivt en nyhet.
• Land kan ha mingelsidor med bilder från alla olika landsdelar – skapar samhörighet och gör LRF mer personligt.
• Ett kul arrangemang som förknippas med oss bönder. Rätt marknadsfört kan det här stärka den positiva bilden av bonden. En positiv manifestation.
• Skapar en positiv attityd till att äta gott och njuta av livets goda.
• Ökar omsättningen på krogarna och leder kanske till att krogägarna blir mer positiva till svenska livsmedel.
• Ett rejält krogbesök tillsammans – Det är vi värda! Något att se fram emot

Nackdelar med arrangemanget

• Kan finnas puritaner som inte tycker att man skall gå på krogen. Sånt får man räkna med.
• Dyrt – Bjuder man sina anställda eller kunder blir det antagligen avdragsgillt som representation. Krogarna kanske kan haka på och ge LRF-rabatter. Sätt Samköp på det.
• Behövs inte. Ja vi dör ju inte om vi inte om vi inte gör det men det kunde vara kul att testa. Risken är ju inte så stor i projektet samtidigt som vi kan vinna en del.
• Inte så allvarligt – Varför skall man vara så allvarlig jämt?
• Svårt att arrangera – Inte alls. Med våra lokalavdelningar och LRFs informationsmaskineri blir det enkelt.

Vi yrkar att LRF verkar för att skapa en Böndernas dag på krogen i hela Sverige.

Skrea LRF

Motionen antogs på årsmöte i Skrea LRF den 26 januari 2004. Beslutades att sända motionen till länsförbundsstämman med önskan att den skall gå vidare till riksförbundsstämman."

Dag 119 Doftar gott

Hänt på Svensgård den 12/9  2001

"Utgödslingen rök sönder imorse. Just det. Bara att ge sig ut i gödselgången med kedjor och försöka dra ihop det för att sedan släpa fram vinkelslip o svets och se till att få ihop det. Och det bästa av allt. Händerna luktar så härligt efter att ha arbetat med skitiga utgödslingskedjor! Ännu en vanlig dag på ett jordbruk i Halland."

Ja, vad skall jag säga om ovanstående inlägg? Förr fanns kor på gården men det var före min tid. Min pappa gick över till grisar på 50-talet och sen var det grisar som gällde fram till 2006 när jag lade av. Mekanisk utgödsling var en innovation när den kom på 50-, 60-talen. Den består av en motor som drar slädar i gödselgångar. Slädar som drar med sig gödseln och lämpar den i en hög utanför stallet. Det kan handla om rep eller kedjor som drar slädarna. I vårt fall var det kedjor. Kedjor som slets eftersom och måste bytas. I situationen ovan var kedjorna ganska utslitna och rök av då och då. Som lantbrukare är man ganska sparsam och bytar inte kejdor hur som helst utan försöker laga när det går. Jag har ju kunskaper i svetsning så jag försökte svetsa ihop. Ibland kunde man laga med speciella laglänkar men det kunde leda till problem i brythjul och drivhjul.

Kedjorna var av stål och jättestarka. Svetsade man ihop en kedja blev den inte lika stark men höll ett tag. Det jag lärde mig efter ett tag var att när kedjorna började bli slitna var det lika bra att byta kedjan, brythjulen och drivhjulen. Då fick man oftast en bra funktion några år. Själva slädarna slets också och när de blev för dåliga fick även de bytas. Samma sak där, nya grejor funkar bäst.

Det värsta problemet var egentligen själva gödselrampen, dvs den del av gödselgången som var utanför stallet och som lyfte den gödselfyllda släden så att den kunde släppa gödseln på dyngan. På somrarna var det inget problem men på vintrarna! Fy vad besvärligt det var. Då frös det på plankorna och gödseln fastnade. Man försökte lindra genom att salta men det funkade inte särskilt bra. Det byggde på mer och mer gödsel på bottnen och släden kunde inte gå över utan ramlade av hela rampen. Fy vad jobbigt det var!

Ett alternativ till gödselramp är tryckare. Det är en utrustning i stallet som trycker ut gödseln i ett underjordiskt rör som mynnar ut i gödselstacken. Den fylls sen underifrån kan man säga. Det underlättar mycket och det har en annan fördel. Flugorna lägger ju äggen i färsk gödsel. Kommer den i botten på stacken kan de ju inte lägga ägg och det blir inga flugor. Ett väldigt stort plus. Jag räknade dock på vad det skulle kosta att skaffa en tryckare när jag hade grisar men kom fram till att det var svårt att lösa så som mitt stall var konstruerat.

Det andra stallet låg liksom en en brink där gödselstacken låg lägre än själva stallet. Det gjorde att gödselskraporna hängde över själva dyngan och inte behövde lyftas på samma sätt. Det underlättade. Problemet med det stallet var egentligen att i de öppna gödselgångarna fanns urinrännor. Tanken med dem var att urinet skulle dräneras bort och rinna direkt ner i urinbrunnen. Rännorna var täckta med stålplåtar som var perforerade med dräneringshål. Tanken var god men problemet var att grisarna slängde bort plåtarna och då blev rännorna fulla med gödsel som gjorde att urinet inte rann ut utan följde med gödseln ut på dyngan. Dyngan blev sen för blöt och rann ut. Ett jätteproblem ibland.

Nej fy vad jobbigt det var ibland med alla utgödslingsproblem. Det var inte roligt att komma ut i stallet och se alla plåtar bortrivna och behöva klafsa runt i fulla gödselgångar och försöka få ordning på det. Det skulle naturligtvis ha varit någon form av spalt i gödselgångarna som dränerade bort både fast gödsel och urin. Då skulle gården behövt löshantering av gödsel och det var inte så enkelt att lösa då stallarna ligger omsluten av bäck och å. Det fanns helt enkelt inte plats för det. Dessutom skulle det inte ha varit lönsamt med den begränsade produktion som gården i alla fall hade.

Slutsatsen blev att grisproduktionen försvann 2006. En epok i graven. Istället satsade vi på hästar och där är det fortfarande manuell utgödsling som gäller. Grep och skottkärra. Funkar i alla väder.

Dag 118 Karaktär

Hänt på Svensgård den 17/12  2005

"Nu har jag ätit julbord. Alldeles för mycket som vanligt. Jag brukar be min fru att hindra mig. Det lyckades hon inte med men hon räknade antal gånger jag fyllde på tallriken och hävdar bestämt att det var fem. Igår plöjde jag en vall och den var så fin. Raka fina fåror med en härligt lucker lera som smiter ut så fint. Nu fryser det till så att näringen inte urlakas utan finns kvar tills vårsäden börjar växa fram i maj och juni. Nästa vecka är julveckan. God jul på er alla!" Ett klassiskt beteende från mig. Jag är en smal typ men jag kan verkligen äta mycket. Riktigt mycket. Och sen klagar jag på att andra inte hindrar mig. Men jag måste säga att jag blivit bättre med åldern. Fem tallrikar! Man tror inte det är sant. I Boberg hade vi ju ingen restaurang i min barndom men det finns det ju faktiskt nu. På Lynga Gård finns den fina restaurangen L'equrie som Stefan Holmström driver. Agneta var där och åt julbord förra året och hon tyckte det var det bästa hon någonsin ätit. När jag var liten åkte vi till Ringsegård och åt julbord på en restaurang där. Men det var länge sedan. Nästan så länge sen att alla glömt det. Men inte jag. Det var gott. Min far var en mycket engagerad man i olika politiska och bondekooperativa sammanhang. Det innebar julbord i juletid. Många julbord blev det. Om jag inte minns fel så kunde det bli tio till femton stycken på julen! Häpnadsväckande. Men jag tror att julborden på den tiden inte var så omfattande som de är nu. Nu är det ju för det mesta helt gränslöst. Men det är ju det mesta i samhället.

Dag 117 Atlantis

Hänt på Svensgård den 12/4  2001

"Nu har vårbruket kommit igång så smått på Svensgård också. Idag har jag vältat en vall och så har jag sladdat igen slutfåror och plockat lite sten. Kanske vi kan så lite i påskhelgen. Det verkar inte som om det kommer något regn men det är kallt som bara den. Vi har sjösatt båten också och pojkarna har lekt sjörövare på en ö som finns en bit upp i ån." Ön som jag nämner ovan kallas Dala Vasse och ligger ett par hundra meter uppströms där vi bor vid Suseån. Det är ganska strömt och därmed grunt runt ön. Där sitter många drag fast på botten efter när vi glindrade, dvs körde sakta med båten uppströms och släpade dragen efter oss. Det brukade faktiskt vara det bästa sättet att fiska när jag var barn. Jag gillade Droppe och Spinnare bäst. Kanske lite Wobbler också. Ån och därmed ön förändras ständigt. Det känns som om Dala Vasse blir ständigt mindre. Kanske den inte finns kvar i framtiden. Den kommer dock alltid att finnas kvar i mitt minne och nu i denna blogg. När vi lekte sjörövare och försökte gräva ner skatter. När vi eldade vass på den. Eller när vi gick igenom isen när vi försökt åka skridsko förbi. En del av Bobergs historia

Dag 116 Kokande inferno

Hänt på Svensgård den 4/2  2002

"Vattnet är så högt i ån nu. Det är inte rekord men snudd på. Det är mäktigt att se ån ringla förbi som en orm. Vattnet är alldeles brunt och det välver runt i den som ett kokande inferno. Fallet dånar och ryker. Vackert och mäktigt! Utgödslingskedjan rök av idag. Jag har länge tänkt byta den och idag blev ett utmärkt tillfälle."