Dag 74 Stranden med det vackra namnet

Båtakåsen. Visst klingar det väl vackert! Båtakåsen. Båtakåsen. Båtakåsen. Jag kan inte få nog av det namnet. Jag vet faktiskt inte vad det betyder men antagligen har det något med båtar att göra. Det är den norra delen av Bobergs Udde. Man kommer dit genom att följa Båtakåsvägen till dess ände. Det går inte längre att köra bil ända till stranden men istället finns en fin liten parkering och man får gå de sista 50 metrarna till badviken. Den är mindre än Skaervik och känns lite mer skyddad. Till höger finns fiskebodar och till vänster finns strandbete. Det är en riktigt fin strand. Upp mot land finns ett berg och vid bergets fot en utmärkt grillplats med en jättefin, stationär grill. Den har för övrigt min granne Leif Andersson svetsat ihop under sin tid som smed på Falkenbergs Kommun. Personligen var det ett tag sen vi badade på Båtakåsen trots att det är en alldeles utmärkt strand. Däremot springer jag relativt ofta därigenom. Om man kommer söderifrån går det ett jättefint spår genom de fina, betade strandängarna alldeles utmed havet.

Grimsholmen sticker ju rakt ut i havet och är ganska utsatt för vindar västerifrån. Vid västliga stormar är det en riktigt stark upplevelse att åka till Grimsholmen och gå ut på udden och känna styrkan i vinden. Ligger vinden på ifrån nordväst är just Båtakåsen den bästa platsen att känna styrkan i vädrets makter.

Från Båtakåsen kan man gå upp i bergen och stenåsarna. Det är en upplevelse. Där är massor av rullstensområden som är karga. Faktiskt lite Mordorkänsla för er som kan Sagan om Ringen. Längre
upp finns bronsåldergravar och häftiga grottformationer.

Båtakåsen har också en unik flora. Klockgentiana finns där och det tror man har med det hårda betestrycket att göra. På den södra sidan från Båtakåsen betar Harryssons kvigor och på den norra en fårflock. Förr växte området igen men för några år sedan togs sly bort och betesdjuren släpptes på så nu har det den vackra, karga karaktären som den antagligen hade förr i tiden.

En anekdot jag har från Båtakåsen är när en kompis skulle gifta sig och vi kompisar ordnade en svensexa. Målet var att ta vår båt och åka ut till ön Marsten, vår enda skärgård, för att inta vår medhavda pick-nickfrukost där. När vi åkte ut var vi sex rätt kaxiga grabbar som fyllde vår gamla eka. Vi hade så klart inga flytvästar. Ha, det hade sett löjligt u! Där tuffade vi rätt ut till den lilla ön. När vi var på land tyckte vi inte att den låg särskilt långt ut men ju närmar ön vi kom desto avlägsnare tyckte vi att land kändes. Nåja, vi skulle till Marsten och vi kom dit. Det är bara det att när vi kom fram var det inte så trevligt längre. Ön var full med väldigt aggressiva fiskmåsar som, med rätta får väl erkännas, ansåg att vi kränkte deras revir. Vi bestämde oss kvickt för att ändra våra planer och åkte till Båtakåsen för att istället inta vår frukost på trygga fastlandet. Det gick bättre. Tills kvigorna upptäckte oss och beslutade sig för att göra oss sällskap i vår frukost. Vi fick dra vidare.

Dag 73 Trauma*2 och Fyrahå

Agneta och jag flyttade till Svensgård 1991. Ludvig också förresten, han var ett och ett halvt år då. Vi flyttade från vår lilla lägenhet på 42,5 kvadratmeter på Kungsholmen i Stockholm till 280 kvadrat i Svensgård. En viss omställning. Mina föräldrar flyttade då till deras nybyggda hus alldeles intill. Mellan Svensgård och smedjan i Boberg. Det byggde dom 1990. Ett jättefint hus på en jättefin plats. När jag var liten hade jag ett 4H-företag där jag odlade sockermajs på åkern där huset ligger idag. Det var förresten en affärsidé som hette duga. Har nog aldrig sålt något så lättsålt som sockermajs. Knackade på hos några grannar och så var det sålt. Odlingen var också spännande. På fina, vindstilla och soliga sommardagar kunde man höra hur det prasslade i blasten av tillväxten.

Ett annat 4H-företag jag och min bror Jan hade var varsin sugga. Vi köpte honslaktgrisar av pappa och sen betäcktes de väl på något sätt, kommer inte ihåg hur. Det kanske Jan kan fylla i. De bodde i varsin kätte direkt till vänster när man kom in i grishuset. Vi forade och vattnade. Foder fanns ju mycket av och vi hade ju kvarn och olika typer av koncentrat så pappa blandade ihop suggfoder och smågrisfoder. Smågrisarna skulle ha koncentratet Nasse i sitt foder. Suggorna fick Suggex och slaktgrisarna Slaktex i sitt. Efter ett tag grisade suggorna och vi fick nog en tio-tolv grisar per sugga har jag för mig. Sen började en traumatisk period. Suggor har den benägenheten att de är ganska slarviga när de lägger sig. Först står de upp och sen lägger de sig utan att tänka efter så mycket. Om det råkar finnas smågrisar just där de tänkt lägga sig är det inte något som särskilt bekymrar dem. Inte deras problem. Och smågrisar fanns det ju runt benen hela tiden och suggorna lade sig rakt på dem. De skrek men det var inte något som bekymrade suggorna. Då fick vi killar springa där och bevaka. Hade man tur gick de att bända ut smågrisarna med ett tjugskaft eller något. Ofta kunde det vara helt omöjligt och inte kunde man vakta på de där dumma suggorna hela tiden så det blev en hel del smågrisdödlighet. Men några överlevde i alla fall till avvänjning och sen fick pappa ta över dem gå in i slaktsvinsproduktionen.

Ett 4H-företag är ju just ett företag. Klubbodlare kallades det också. Tanken var att man skulle driva företag och tjäna pengar. Därför gjorde vi bokslut när grisarna var levererade till pappas slaktsvinsproduktion. Vi började med intäkterna. Antal smågrisar gånger medelvikten gånger smågrispriset gav faktiskt en hel del pengar. Pappa hjälpte oss med resultatanalysen. Jösses vad vi kände oss rika! Ett tag. Sen skulle ju kostnaderna beaktas. Inköp av dräktig gylta. Usch, en jättepost. Foder. Hjälp! Vår stora intäktshög minskade i en oroväckande takt. Om det var traumatiskt när smågrisarna blev krossade av sina mödrar så var detta nästan ännu värre. Men jag tror i alla fall att vi fick ett litet netto till slut. Det var en lektion i företagandets hårda skola som hette duga!

Dag 72 Supervalår

2014 är det supervalår. Det betyder att det är val till EU-parlamentet och till kommun, region och riksdag inom några månaders tid. I år har min hustru Agneta arbetat som valsamordnare för Centerpartie i Falkenberg och Varberg. Det betyder att i år har det verkligen handlat mycket om politik för oss här hemma. Det har varit aktiviteter hela tiden ända sen i mars. Och idag är det valdag för kommun, region och riksdag. Slutet på hela valrörelsen. Det är jättespännande! Och det har varit riktigt roligt. Det roligaste valet jag har varit med om. Jag har fått hjälpa till som gräsrotsmedarbetare. Det är ingen nyhet för mig för jag har faktiskt hjälpt till med valaffischer och sånt sen jag var riktigt liten. Så länge jag kan minnas har vi klistrat affischer och kört ut och ställt upp på olika ställen i stan. I år har det bara varit extra mycket. Dessutom har ju Agneta varit med på valsedlarna så att hon har haft en egen valkampanj med egen liten broschyr. Då har vi varit riktigt duktiga på att dela ut dessa broschyrer. Det har gått till så att Agneta har kört och jag har suttit på passagerarsidan och plockat och stoppat i broschyrer i postlådorna. Vi har kört i hela Boberg och Skrea och det är inte många brevlådor vi missat. Det tog en tre-fyra kvällar men det var riktigt intressant. När man skall dela ut saker i brevlådor har man en anledning att köra in på gator och småvägar som man aldrig annars skulle ha kört in på. Det finns så många vägar att man inte tror att det är sant. Hur många som helst. Området på Grimsholmen kryllar av små vägar. Ugglarp skall vi bara inte tala om. Och små och stora hus överallt i de mest fantastiska miljöer.

Valrörelse innebär också möten. Möten i stan och på landsbygden. Tyvärr är det svårt att få människor att gå på möten nu för tiden. Det har kommit något som heter valkompass på nätet. Det innebär att man kan svara på en enkät och sen matchas svaren mot partier och politiker och du får se resultatet av dina svar i form av vilka partier och politiker som också svarat. Man bedömer att kanske två miljoner människor skall ha gjort valkompassen. Är denna typ av verktyg numera viktigare än de traditionella verktygen med möten mm? Jag tror det i alla all.

Ikväll avgörs allt och vi skall gå på valvaka på Harrys i Falkenberg. Spännande.

Dag 71 Trycksaker

Per, en av styrelseledamöterna i vår fiberförening, var ute och körde bil med sin fru häromdagen. På kvällen fick Kai och jag ett mejl. De hade sett att på andra håll hade fiberföreningarna satt upp skyltar och banderoller där de berättade att de höll på att bygga fiber i sina områden. En del hade till och med delat ut skyltar till de som anmält intresse för fiber som de kunde sätta upp framför sitt hus och där det stod att de skulle vara med i fiberprojektet. Allt för att få fler medlemmar. "Det måste vi också göra. Nu!" skrev han i ett mejl till Kai och mig. Vi är ju rätt handlingskraftiga och nu hade vi fått in lite pengar från de som betalat in sin anmälningsavgift på 200 kr, så vi satte igång på direkten. Vi har beställt skyltar i A3 och det blir nog en bandroll också. Dessutom har vi tagit fram en åttasidig broschyr i fyrfärg som är hur tjusig som helst. Faktum är att det är inte så dyrt att ta fram trycksaker som man tror. Broschyren har vi digitalt distribuerat till alla medlemmar och vi skall också distribuera den som trycksak till de som vill ha den och dela ut till sina grannar.

Till vår hjälp att rekrytera fler medlemmar har vi hemsidan. Den är ett viktigt verktyg. Där kan vi hela tiden se hur många som gått med i förhållande till vårt mål på tre hundra. Ungefär halvvägs har vi nått just nu.

Det är ett riktigt spännande och roligt projekt det här med fibern. Vi i styrelsen är i alla fall riktigt taggade!

Dag 70 Om främlingsfientlighet och mardrömmar.

Så här skrev jag på min blogg på www.svensgard.se den 14/12 2002:

"Grisar är roliga. Nu är det en som lärt sig att öppna grindar. Idag hade han öppnat två stycken så tre boxar gick tillsammans. Och när nya grisar träffas uppför de sig precis som Robinsondeltagare: Grisar från en annan box är inte som vi. De skall mobbas."

Precis så är det faktiskt. Nu har jag inte haft grisar sen 2006 men jag tänker på dem ibland. Jag hade grisar mellan 1991 och 2006. Dessförinnan hade min pappa grisproduktionen. Han byggde nytt stall 1971. När jag hade grisar i början var inredningen ganska sliten så att grisarna sprang lösa när grindar gick sönder, och vatten- och foderrör kunde gå av och fylla golvet med mjöl och vatten. Det var en pärs. Ofta drömde jag mardrömmar om vad som kunde hända. Vatten och foder överallt och grisar som sprang lösa. 1994 bytte jag inredning och då försvann mardrömmarna på direkten eller kom i alla fall inte lika ofta. Långt efter jag slutade med grisar kunde mardrömmarna komma tillbaka. Ofta drömde jag om att jag satt in grisar i olika utrymmen på gården och sen glömt av att fodra dem. I en dröm tänkte jag "Hur kunde jag vara så dum att jag satt in grisar här och hur kunde Agneta tillåta det!". En gång sa jag till min granne Stefan att gissa vad jag drömde inatt. Direkt sade han: "Du drömde att du satt in grisar igen"!

Dag 68 All Time high

Suseån har varit all-time-high. Det förra rekordet var en vårflod i slutet av 60-talet. Nu var den säkert en halvmeter över det. Alla i byn jag talat med är överens om att det är rekord. Jag kommer ihåg det förra tillfället. Det finns faktiskt bevarat på film. Jag var i tíoårsåldern och mina lekkamraters, Lasse och Bengt, pappa Tore filmade med Super-8-kamera på den tiden och han filmade oss när vi klättrade runt i fallet med dånande vattenmassor under oss. Säkerhetstänket har utvecklats lite sen dess får man nog säga.

Vi i Svensgård bor ju så högt att det inte blev några skador för oss men grannen fick in vatten i sin källare vilket de nästan aldrig fått förut. Ån har sjunkit någon meter men är fortfarande hög Suseån stiger snabbt. I söndags badade vi i normalt vattenstånd vid lunch. På kvällen tog vi upp båtarna för vi tyckte det stigit mycket och på morgonen var bryggan en halvmeter under vattenytan. Vid lunch på måndagen hade det säkert ökat en halvtimme till. Gissa om det varit mycket folk och tittat på vattenmassorna i fallet! Den sjunker inte lika snabbt men ganska snabbt ändå. Men i Getinge har de haft problem. Mycket beror på att de rätat ut ån där vilket inte är gjort mellan Heberg och Boberg. Jag skall inte säga att vi inte fått några skador för bryggan har fått stryk. Det har varit sån kraft i vattnet att en av telefonstolparna som den är byggd av har lossnat och böjts uppåt.

Det har varit mycket spännande att titta på ån nu när det varit så mycket vatten. Det strömmar jättemycket och det kommer alla möjliga saker åkande. Jag har ju värsta utsikten genom mitt kontorsfönster ner mot ån och när jag var i ett telefonsammanträde i tisdags kväll så kom det en massa halm åkande. Jag trodde det var storbalar men är osäker om det var det. Det var nog halmsträngar från någon åker i Getinge eller Slöinge de översvämningarna varit omfattande. En massa träd kommer i alla fall flytande. Det har ju varit mycket nedfallna trän i Suseån så att det faktiskt varit svårt att komma fram med båten ibland. Nu är nog ån upprensad. Det skulle vara kul att åka uppför ån med en motorbåt. Tyvärr har jag ingen bra motor.

Fallet är så fullt av vatten så att den normala fallhöjden på 3-4 meter nog bara har varit en meter den senaste veckan. Det gör ju att den lite paradoxala situationen att vattenkraftproduktionen i kraftstationen minskar när vattenmängden ökar!

Dag 67 Anmälningsläget

Vi har ju ett mål på att få 300 intresserade till vårt fiberprojekt. Får vi det kan vi erbjuda en anslutning till ett riktigt bra pris. Vi har ju ca 450 fastigheter i området så då har vi bra anslutningsgrad. Vi som jobbar med detta är ju helt övertygade om att inom en ganska kort tidsperiod så kommer de allra flesta att ha fiber. Nåja, hur det blir med det får vi se. Nu har vi i alla fall 129 intresseanmälningar och det kommer in ungefär en till två om dagen. Vi märker ju också på trafiken på hemsidan att intresset är bra. Vi har ca 50 besök om dagen. 70% är återkommande och 30% nya. Sen vi startade sidan för drygt en månad sedan har vi haft nästan 900 besök. Hemsidan har blivit ett viktigt verktyg för oss. Där finns aktuell statistik i form av en graf som visar vårt mål och hur många som till dags dato har anmält intresse. Man kan också se en tabell på hur anmälningsläget är i respektive område. Vidare finns där kartor, argument för fiber, länkar och inte minst en nyhetslista som vi försöker uppdatera så mycket vi kan så att det blir intressant och spännande att besöka sidan.

Våra leverantörer säger att erfarenheten visar att ju närmare byggstart man kommer desto fler går med. Intresset varierar en hel del. I området i Veka som ligger på Snäckvägen har samtliga bebyggda fastigheter gått med! Imponerande. Sen har vi ganska stor variation. I landsbygdsdelen i öster har över 50 % anmält intresse och sen varierar det mellan de olika områdena. Men det poppar upp en här och en där. Vi arbetar med att synliggöra hur anslutningen ökar och hoppas på hjälp av dem som anmält intresse. Vi tänker som så att om man ser att man är ensam på sin väg och vill ha fiber förstår man att om man inte får med grannarna så blir det ingen fiber på den vägen. Det blir ju för dyrt att dra fram bara till en fastighet.