Dag 155 En revolutionerande idé

Jag har kommit på det bästa sättet att äta jordnötter på. Med skalen på! Hur smart som helst. Jag läste en artikel för ett tag sen om hur bra det är att äta skalen på frukter mm. De innehåller fibrer och massa andra nyttigheter som med råge överväger de eventuella nackdelarna. Jag började med potatis som jag väl redan innan åt med skalen på ibland men nu gör jag det mer konsekvent. Till och med när jag gör potatismos har jag skalen med. Äpplen äter jag till hundra procent. Dvs skal, hus och skaft. Inga problem med att bli av med skrutten där minsann. Vattenmelon, vet ni många som äter skalen där? Jag lämnar inget! En kontroversiell frukt här hemma är kiwi. Agneta vägrar köpa det sen jag började äta hela frukten. Det är faktiskt jättegott. Kittlar dödsskönt hela vägen ner i magen. Igår köpte Agneta hela jordnötter med skal och vi satt och skalade och åt och det blev skräpigt och var besvärligt enligt mitt tycke. Idag kom jag på den revolutionerande idén att äta dem hela med skal. Hur enkelt som helst och gissa vems plats på bordet som såg mest städad ut efteråt. Min så klart. Det är många fördelar med det. Mer fibrer som är nyttigt och också gör att man blir mättare och inte äter lika många. Det verkar också som att det blir lite mer tuggande som gör att man inte äter lika många vilket säkert är den största hälsoaspekten. Du får smaken av jordnötter men det triggar inte igång det där att man bara lastar in mer och mer. Jag menar hur nyttigt kan det vara att vräka i sig 100 g rena jordnötter? Avfallsproblemet som helt försvinner är bara en bonus. Agneta tror förstås att jag kommer att dö av bekämpningsmedelsförgiftning. Vi får helt enkelt se hur det blir med det. Jag tycker i alla fall att ju mer hela frukter och grönsaker jag äter med skal, desto bättre mår jag. Skall väl tillägga att jag inte börjat med apelsiner och bananer ännu.

Dag 154 Ett överraskande besök

Häromdagen hände något roligt. Klockan var halv tolv och jag gick till köket för att fixa lite mat. Jag skymtade någon som gick förbi fönstret på framsidan. Tänkte inte mer på det för Agneta satt på kontoret och hon var närmast. Det knackade och Agneta öppnade. Hon ropade strax på mig och sa att Verner stod utanför. Verner? Vår granne Verner? Var det han jag skymtat? Nej, knappast, det hade jag känt igen. Jag gick dit och där stod en, ja jag måste nog säga en lite märklig person. Långt ovårdat hår och skägg i hela ansiktet. Inte särskilt vårdag klädsel måste jag nog säga. Men han hävdade att han hette Verner och att vi kände varandra. Kunde inte påstå det själv men så sa han något om Babbel och då började jag ana. Jag använder babbel.com för att lära mig språk och för snart 10 år sedan så pluggade jag tyska och då kunde man komma i kontakt med andra som studerade språk och ville ha utbyte för att träna. Jag hade då fått kontakt med en tysk man som ville lära sig svenska. Vi hade skypat lite men så hade han blivit sjuk och det hela rann ut i sanden. Men nu var det så att Verner hade åkt havskajat hela vägen från Tyskland och hit till Falkenberg. Där lånade han en cykel och åkte ut till Boberg. Han hade glömt mitt namn men visste att jag bodde vid en å och att min fru hette Agneta. Han frågade sig fram och minsann, där stod han.

Vi skulle precis äta lunch och han ville gärna äta med oss. Jag hade gjort pytt i panna och känns ju som en svensk rätt. Som förrätt fick kan smaka på min inlagda sill som han gillade. Vi hade ett par trevliga timmar där vi fick lufta våra intressen. Han pratade hyfsad svenska och jag hyfsad tyska så språket var inget problem. Verner och hans fru var mycket miljömedvetna, sålde bilen för 8 år sedan och odlade mycket i sin egen trädgård.

Sen cyklade han tillbaka till Falkenberg för att nästa morgon paddla vidare norrut. De var en grupp som skulle följa kusten och om jag fattade det rätt så var Stavanger någon slags mål. Det skulle visst ta några månader.

Jag tycker det var bra och modigt av Verner att kontakta mig trots att vi bara var flyktigt bekanta och det var länge sedan. Nu känner jag att jag skulle kunna kontakta honom om jag skulle passera Bremerhaven någon gång. Men det blir nog inte på havskajak.

Där ser man vad språkintresse och internet kan leda till.

Dag 153 Tack för beställningen

Jag beställde en grej på nätet häromdagen och fick denna beställingsbekräftelse.

"Vi hade en lugn dag på lagret idag innan Karin plötsligt kom inspringandes till oss och ropade

- Lyssna allesammans, vi har fått en ny beställning av Claes från HEBERG! Sen hörde ingen längre vad hon sa på grund av alla applåder och glädjetjut. Mineralvatten flaskor öppnades, glädjetårarna strömmade, Don´t stop believing spelades ur högtalarna och till och med Anders skrattade (vilket han aldrig brukar göra). 

Vi är helt enkelt superglada över att fått in din beställning och få dig som ny kund. Stort tack för ditt förtroende!

Så fort vi har städat upp i röran efter firandet kommer vi packa ihop din order och skicka den till dig så fort som möjligt. 

Varma hälsningar

Vännerna på Resultatbolaget"

Lite glad blir man väl ändå. Till saken hör att det jag beställde kostar 390 kr och att resultatbolaget sysslar med coaching. Där har man ju lte att ta efter.

Dag 152 I väntan på Daddy

Vårt ängsprojekt går framåt. Det vill säga vår ambition att göra om en del av gräsmattorna till något med lite mer mångfald. Gräset har växt och vi har stängslat och gjort grindar. Vi har även kört upp lite gångar med gräsklipparen så att det skall kännas naturligt var man skall gå. Det är dessutom inte så behagligt att gå i långt gräs. Nu väntar vi bara på att hingsten Daddy Jo ska hitta öppningen i staketet och börja beta ner det. Det känns som om han har en del att göra i sommar.

Du kan se Daddy Jo i sin gamla hage.

Så här fint kan det bli om man lämnar en liten mista

Jag tycker gångarna är mycket värdefulla. Det är inte skönt att gå i långt gräs. Speciellt inte om det är blött.

Dag 151 Vad som finns i fjärran

1983 hade jag förmånen att få sommarjobba på Alfa Laval Elevage i Paris. Det var en enastående upplevelse. Ett minne jag har är vad jag tänkte när jag satt på flyget på vägen dit. "Hur i h*vete kunde jag vara så dum att jag söker ett jobb i Frankrike utan att kunna språket!". Det hela gick bra och när jag åkte hem hade jag gjort lite nytta och kunde mer franska än när jag åkte dit.

I alla fall, när jag besökte slottet Versaille imponerades jag av deras trädgård och att de inte bara jobbade med själva trädgården utan även med det som fanns bortom trädgården. De hade byggt upp kulisser långt borta som skulle utgöra en plafond. Jag tyckte det var mäktigt. Långt senare besökte vi Huseby i Växjö. De hade också en fin trädgård och det vi särskilt fastnade för var de Rhododendronbuskage de hade utmed den lilla bäcken nedanför herrgården.

Vi tänkte att kan de franska kungahusen och den småländska adeln så kan väl vi. Vi har ju också en bäck och en fördel man har när man har en lantbruksträdgård är ju att man äger marken bortom trädgården. Vi skapar en plafond av Rhododendron utmed bäckmynningen. Det har tagit tid och varit en dryg kamp mot framförallt åkervinda, men baske mig, börjar det inte ta sig?

Dag 150 Slickar såren

Den artonde sprang jag mitt sjuttonde varv, Göteborgsvarv alltså. Jag tycker att det gick rätt så bra. Vädret var toppen. Startar i sämre och sämre startgrupper, eller sämre kanske man inte skall säga men med högre nummer. Förr kunde jag se starten, sen kunde jag möta vinnaren när jag sprang ut genom Slottsskogen och nu kunde jag se vinnaren när jag värmde upp. Jag startade i startgrupp 13 av 25. Jag såg bara en jag kände i hela startfältet. Rätt märkligt egentligen. 

Jag måste säga att jag tyckte att jag pinnade på rätt duktigt. Sprang om folk hela tiden. Startade som nr 17102 och var efter en mil på 15942 och gick i mål som nr 15924. Då har jag ju faktiskt sprungit om 1178 personer eller 56 per km. Förra året var jag i startgrupp 11 och blev totalt sett omsprungen av 167 personer.

Jag blev lite besviken på tiden 2:04. Lite bättre hade jag hoppats på. Förra året fick jag 2:00 men kollar jag i min åldersklass kom jag i år på plats 343 av 946, den bästa tredjedelen. Nästan i alla fall. Men jag sprang hela tiden. Inte så mycket som en meter gick jag och det är jag nöjd med. 2017 sprang jag på 2:02 så det är väl ändå rätt ok. Det är i slutet jag tappar så jag får träna lite mer på längre sträckor så att jag utvecklar min uthållighet.

Jag har börjat springa lite mer avslappnat. Fick på en föreläsning om skidåkning lära mig att man skall sträva efter att vara avslappnad i kroppen större delen av stakningen. Bara ett explosivt nedslag och sen avslappning. Har försökt överföra det tänket till löpningen och jag tycker att det gör att jag inte blir så utmattad i benen. Jag tycker att det funkar men att det tar tid att förändra sin teknik. 

Jag har redan anmält mig till nästa Göteborgsvarv.

Dag 149 Gräslig öken

Jag läste i en artikel i Forskning och framsteg att gräsmattor är att jämställa med öken när det gäller mångfald. Fick mig att fundera på vår trädgård. Vi har en stor trädgård med gräsmattor och rabatter. Det blir ganska mycket gräsmattor och jag har försökt hålla dem ganska så klippta. På försommaren räcker det inte med en klippning per vecka. Det går en hel del tid och bensin och dessutom blir det bullrigt. Visserligen har jag tyckt att gräsklippning för det goda med sig att man regelbundet får uppleva varje kvadratmeter av sin trädgård och att man då upptäcker behov lite här och där. Något ogräs som skall bort här, lite mer jord i en rabatt där och så vidare.

När jag läste artikeln började jag fundera på hur man skulle kunna göra istället och kom på att nu skall jag ha denna strategi. För det första så klipper jag det som är närmast huset ungefär som vanligt. Det är väl ungefär en tredjedel av gräsmattorna. En tredjedel klipper jag inte alls utan låter växa högt och sen släpper jag hästarna på att beta ner det. Vi har gjort så tidigare men då har jag tyckt att de trampar sönder för mycket men jag skall ge det en chans till. Denna del gör det inte så mycket om den är lite ojämn. Då får gräset växa upp, stråskjuta och blomma. I artikeln föreslog de att man skulle plantera blommor och skapa antingen en blommande svensk äng eller en så kallad målerisk äng. Jag tror att vi har lite för god jord för att det skall funka men det blir i alla fall mycket blommor. Nu är det tusenskönor i tusental vilket är mycket vackert. Agneta får köpa lite blomfrö som vi kan sprida ut. Maskrosorna och tistlarna kan jag gräva bort. Jag klipper gångar i ängen med gräsklipparen, det blir fint.

Den sista tredjedelen av gräsmattorna, det som ligger mellan ängen och den vanliga gräsmattan klipper jag mer sällan, varannan till var tredje vecka, och med klippaggregatet upplyft. Det blir då en slarvigt klippt gräsmatta men jag kan tycka att det är ganska snyggt. Detta är en lantbruksträdgård, ingen villaträdgård. Jag vill inte ha hästarna där för de kommer bara att använda buskar och träd till klia sig på och det gillar jag inte. De kommer också att rusa igenom rabatterna då och då och det är inte bra det heller. Jag är nöjd med en rufsig gräsmatta som mellanparti.

På detta sätt frigör jag arbetstid, sparar bensin och slitage på gräsklipparen och slipper bullret. Dessutom hoppas jag att insekter och andra småkryp skall trivas i det. Lite mindre öken helt enkelt.

Så här ser den så kallade ängen ut. Här ska hingsten få beta ner lite senare. 

Tusenskönor i ängen. Inte så utslagna för det var mulet.

Gräns mellan den mer "välklippta" och den ruffigt klippta. 

Närbild på den ruffiga.