fredag 28 februari 2014

Dag 48 Ny utrustning

Fortsättning från dag 44
Successivt utvecklades tekniken och en blandare på 1,5 ton med elevator installerades. Det var säkert en välkommen investering! En körvåg införskaffades av min pappa. Det var en begagnad betvåg från Skåne som levererades med en lastbil. Detta måste varit i början av 60-talet. En grop grävdes för vågen och tidigt nästa morgon skulle vågen sättas ner. Min pappa berättade att han funderade om han måste sätta upp något slags hinder så ingen skulle falla i gropen på kvällen. Om han nu gjorde det eller inte kommer jag inte ihåg men jag har i alla fall för mig att någon sen nattvandrare höll på att fall i eller föll i gropen under natten.


I mitten av 60-talet byggde min pappa till kvarnen med en modernare högdel som ökade kapaciteten avsevärt. Då tillkom en tippgrop för löshantering av spannmål och möjligheten att leverera även fodret löst till kunderna. Ytterligare en hammarkvarn och en blandare kom till. Hammarkvarnen var begagnad och kom från Mölnlycke där den malt papper. Den gamla hammarkvarnen var på 50 hk och den nya på 35 hk. Den nya blandaren rymde 3,5 ton. Krossen flyttades från den gamla delen till den nya och det var troligtvis i den vevan som stenkvarnen försvann. När man körde för fullt malde man ca 3,5 ton spannmål timmen. För att driva kvarnen krävdes två anslutningar för el, en på 100 Ampere och en på 80 Ampere. 

torsdag 27 februari 2014

Dag 47 Vilket flax

Jag har kollat med Robert, travtränaren på gården. Han är en fenomenal fågelskådare och jag frågade honom om det var något särskilt han ville nämna när det gäller fåglarna i Boberg. Han sade bestämt att jag skall nämna att häromveckan såg han två kungsörnar och två havsörnar. Det tyckte han var häftigt och det brukade han inte se. Jag såg själv några stora fåglar i helgen. Jag kunde inte bedöma om det var kungs- eller havsörn med de var verkligt stora. Mäktiga fåglar. Kungsörnar kan bli två meter mellan vingspetsarna och havsörnen ännu större. Havsörnen var nästan utrotad på 70-talet och nu finns de här, vilda. Underbart. Var på Getterön i Varberg för ett par månader sen och där fanns massor av havsörn.

onsdag 26 februari 2014

Dag 46 Värme

Jag berättade igår om mötet jag hade med en tysk turist vid Hallarnas Hembygdsgård. Han hade brutit salt med varmvatten som de pumpade ner i borrhål. Sen torkade de bort vattnet och saltet blev kvar. De hade slutat trots att det fanns obegränsat med salt kvar i berggrunden. Varför hade de då slutat? Jo för att värmekraftverket vars spillvärme de använde hade lagt ner! Fattar du? Det var inte saltet som var tillgången, det var spillvärmen. Saltet var förädlad spillvärme. Genialt. Är det inte så det ofta är. Jag besökte Nordiska Malt i Halmstad hamn för ett tiotal år sedan och det var samma sak där. Malt var en mogen produkt utan några som helst marginaler. Läget på anläggningen var toppen för de hade inga transportkostnader till hamn. Därför kunde de konkurrera med de andra producenterna som hade en transportkostnad. Är det kanske samma sak med det du sysslar med? Vi säljer en sak men samtidigt köper kunderna något annat. Vi säljer kläder, kunderna köper status. Vi säljer bensin, kunderna köper transporter. Vi säljer griskött men kunderna köper protein. Ja, jag vet inte men jag tyckte att det var ett intressant möte i Boberg.

tisdag 25 februari 2014

Dag 45 Salt

Idag skall jag berätta om ett intressant möte jag hade i Boberg en gång. Jag har tidigare berättat om Bobergspuben som vi har en gång per sommar. Vi har den vid Hallarnas Hembygdsgård och fallet i Boberg som är en riktig sevärdhet. Många turister stannar till där för att beundra vår vackra stenbro, fallet och de naturliga bergsförskastningen på nedansidan fallet. Så även denna gång. Då var det en tysk turist som stannat med sin bil. På något sätt kom han fram till oss och började prata. Han ville veta om de kunde campa någonstans i krokarna och det var ju inget problem. Vi frågade om de inte ville vara med på vår pubafton och de ville det. Jag tycker alltid att det är roligt att få chansen att träna mina språkkunskaper så jag snackade en del med mannen. Jag frågade vad han arbetade med. Numera var han pensionär men han hade arbetat hela livet med salttillverkning. Jag frågade hur det gick till och han berättade att man borrar djupa hål i salthaltig berggrund. Sen pumpar man ner varm vatten som löser upp saltet. Det kommer sen tillbaka med hög salthalt och då torkar man bort vattnet och kvar finns saltet. Fascinerande. Jag frågade om de fortfarande bröt salt men det hade de slutat med. Då frågade jag om varför man slutat, hade saltet tagit slut. Nej, salt fanns hur mycket som helst, det skulle räcka tusen år till sa han. Varför hade de då slutat? Jo det skall jag berätta imorgon.

måndag 24 februari 2014

Dag 44 Blanda

När man byggt en kvarn måste man ju ha kunder, de kommer inte av sig självt, förstod farfar Johan. Kvarnakörarna från Heberg passerade ju hans kvarn på vägen till den gamla vattenkvarnen vid fallet men de stannade inte av sig självt. Min pappa Sven Göran Nilsson har berättat att för att få den första kunden gick Johan helt enkelt ut på vägen och stoppade Gunnar på berget och frågade var han skulle. Eftersom han var på väg till kvarnen mer eller mindre ledde han in ekipaget till sin kvarn och sen började kunderna komma av sig själva. På 50-talet lades den gamla kvarnen vid fallet ner och den byggdes om till dagens kraftstation i början av 60-talet. Jag kan inte för mitt liv komma ihåg mycket mer av det bygget annat än att åns lopp leddes genom en tunnel under vägen och genom Halla Håla medan dammen byggdes om. Mina bristande minnen kan kanske förlåtas då att jag inte var mer än tre – fyra år vid den tiden!


Utrustningen i Bobergs Foderförädling utgjordes av mottagning för säckar, tippgrop för säckar, elevator, hammarkvarn, kross och stenkvarn samt utlastning. Någon blandare fanns inte från början utan mjölet spriddes ut på golvet. Sen spred man ut koncentratet ovanpå mjölet och blandade om med skyffel för att slutligen med skyffel fyllas i säckar. Säckarna förslöts med sk säckaknut som jag skall beskriva lite senare i detta dokument. Min farbror Bengt Erland Nilsson har berättat om detta slitsamma och dammiga jobb. 

söndag 23 februari 2014

Dag 43 Mal

Den nya kvarnern i Boberg

Bobergs Foderförädling är min kvarn och den vet jag lite mer om. Min farfar, Johan Nilsson, grundade kvarnen i 1937. Orsaken till detta misstänker jag är att han insåg att det behövdes en modernare kvarn som drevs av elektricitet. Den byggdes i Arvesgårds gamla ekonomibyggnader. Han hade köpt Arvesgård redan på 20-talet och tillgången till dessa byggnader också var en drivkraft för att starta kvarnrörelsen. En annan drivkraft förstår jag dels ligger i valet av namn ”Bobergs Foderförädling”. Johan läste mycket och genom att studera tysk lantbrukslitteratur förstod han att modernt foder inte bara bestod av krossad eller mald spannmål. Det måste kombineras med koncentrat. Därav namnet Foderförädling. Den fick också en logotype som jag har för mig var en tecknad bild av kvarnen sedd från toppen av ladan. För att återgå till det här med foder så hade han också egetproducerat foder för värphöns. Han hade i sina böcker sett att höns hade olika foderbehov beroende på var i sin värpcykel de befann sig. Därför lanserade han BF1, BF2 och BF3 som skulle fylla dessa behov. 

lördag 22 februari 2014

Dag 42 Brygghus

När jag var liten hade vi ett brygghus. Nu låter ju det jättetrendigt att ha ett brygghus. Mikrobryggerier är drömmen för många. Men när jag var liten så fanns det säkert brygghus på många gårdar. Vi bryggde dock inte så mycket i det. Det fick utgöra gårdens verkstad. Det låg nästa mitt på gårdsplanen så nu kan man tycka att det låg lite i vägen. Jag har så svårt att bedöma storlekar men det kanske var 6-7 gånger 4 meter. Ca 25 - 30 kvadrat kanske. Tegeltak och brädväggar. Brygghus var vanliga fram till 40-50 talet.

När man kom in så fanns det till vänster en bastu. Den bestod av en liten duschavdelning och så själva bastun som var vedeldad. Jag kan bara komma ihåg att vi badade i den en gång och det funkade fint. Blev rejält varmt. Kan inte fatta var bastuaggregatet blev av. Pappa gillade ju inte att slänga grejer så det borde stått någonstans på gården men jag har inte lyckats lokalisera det. Kanske det ligger under halmen och då dyker det väl upp någon gång. Till höger fanns själva verkstaden. Där fanns en arbetsbänk utmed väggen och i mitten runt skorstensstocken fanns en järngryta som värmdes av den eldstaden. Tror inte att jag var med och eldade i den någon gång. som jag kommer ihåg det användes grytan till att värma vatten som sen användes till att skålla grisar med vid slakt. Troligtvis användes det till tvätt också. I verkstaden hade vi en kompressor som var byggd av en gammal mjölkmaskin. Den funkade fint till det mesta men nu skulle man nog inte vara nöjd med den kapaciteten. Men däcken var mindre förr.

Vi mekade en hel del i brygghuset. Ett roligt projekt var att vi fick plocka sönder en gammal traktor. Det var en Bolinder Munktell som skulle skrotas. En sån som hade tändkulemotor. Du kan tänka dig att vi tyckte det var spännande. Jag kommer ihåg när vi delade den på mitten och den föll ihop. Men skall man vara riktigt ärlig var vi nog för små och okunniga om teknik för att till fullo uppskatta denna sönderdelning.

Brygghusen användes för till att brygga öl i. Det var inget som vi gjorde och jag fattar inte hur det skulle kunna gått till. Nu för tiden skall det ju vara så himla hygieniskt om man skall få till ölprocessen och jag tycker inte att den miljön som var i brygghuset är precis någon laboratoriemiljö.

Brygghuset revs när jag var ungefär 13. Faktum är att det var jag som fick riva det. Jag jobbade med det på något skollov. Det var riktigt lärorikt. I den vevan revs även ett annat hus som låg intill. Det var ett gammalt hönshus och jag har för mig att det även använts som svinhus även om det var litet. Huset var avlångt och i ändan fanns gårdens dass. På dasset hade vi telefonkataloger som dasspapper. Man skulle riva ut några sidor, knöckla ihop dem och sen använda dem att torka sig med. Funkade ganska hyfsat. Dasset fick man hjälpa till att gödsla ut då och då. Inget höjdarjobb men det skulle göras.

Den här byggnaden använde vi som garage och till att lagra skräp i. På den tiden fanns ju ingen sophämtning utan säckarna som ansamlades i byggnaden lastade man då och då på en traktorkärra och körde ner och slängde i märgelgraven där de så att säga "försvann". Ja det var tider det.

Båda dessa byggnader ersattes i mitten av sjuttiotalet av det om nu utgör vårt garage och verkstad. Där finns också ett uppvärmt personalrum.