När man byggt en kvarn måste man ju ha kunder, de kommer
inte av sig självt, förstod farfar Johan. Kvarnakörarna från Heberg passerade ju hans
kvarn på vägen till den gamla vattenkvarnen vid fallet men de stannade inte av
sig självt. Min pappa Sven Göran Nilsson har berättat att för att få den första
kunden gick Johan helt enkelt ut på vägen och stoppade Gunnar på berget och
frågade var han skulle. Eftersom han var på väg till kvarnen mer eller mindre
ledde han in ekipaget till sin kvarn och sen började kunderna komma av sig
själva. På 50-talet lades den gamla kvarnen vid fallet ner och den byggdes om
till dagens kraftstation i början av 60-talet. Jag kan inte för mitt liv komma
ihåg mycket mer av det bygget annat än att åns lopp leddes genom en tunnel
under vägen och genom Halla Håla medan dammen byggdes om. Mina bristande minnen
kan kanske förlåtas då att jag inte var mer än tre – fyra år vid den tiden!
Utrustningen i Bobergs Foderförädling utgjordes av
mottagning för säckar, tippgrop för säckar, elevator, hammarkvarn, kross och
stenkvarn samt utlastning. Någon blandare fanns inte från början utan mjölet
spriddes ut på golvet. Sen spred man ut koncentratet ovanpå mjölet och blandade
om med skyffel för att slutligen med skyffel fyllas i säckar. Säckarna förslöts
med sk säckaknut som jag skall beskriva lite senare i detta dokument. Min
farbror Bengt Erland Nilsson har berättat om detta slitsamma och dammiga jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar