Agneta, jag och Ludvig flyttade hit till Boberg från Stockholm den 8/6 1991. Det var faktiskt på min födelsedag. Nr 32 i ordningen. Edvard föddes ett halvår senare, den 5/12. Vi hade bott i en liten lägenhet på Kungsholmen i sex år dessförinnan. Vi trodde att den var 44 kvadratmeter men när vi skulle sälja visade den sig bara vara 42,5. Tur att vi inte upptäckt det tidigare. Nåja, i Svensgård fick vi typ 285 kvadratmeter så det var lite rymligare. I alla fall så är vårt hus en så kallad hallandslänga. det betyder att den är 25-30 meter lång och 6 meter bred. Vårt hus har lite utbyggnader här och där så det är på sina håll lite bredare. Den ena ändan av huset är egentligen en egen lägenhet där min farfar och farmor bodde när jag var liten. Sen farfar dog på 60-talet och farmor flyttade till stan så har vi som bott där annekterat hela huset.
Agneta och jag tyckte det kunde vara kul att ha en liten turistaffärsidé så vi började med Bed& Breakfast. Gästerna fick bo i lägenheten och vi fixade frukost till dem. Det var roligt och här tänkte jag berätta om en familj som bodde här en vecka eller om det var två. De kom från södra Tyskland och de reste med tåg. hur de hittade oss kommer jag inte ihåg men jag antar att det var via turistbyrån. Innan de kom hade de bett att jag skulle hyra cyklar åt dem så det hade jag gjort. Två vuxna och två barn har jag för mig att de hade. Allt gick väl och de bodde här. På dagarna cyklade de till stranden för att bada och till Heberg för att handla. Till stranden har vi 5 km och till Heberg 3 km. Ibland cyklade de till Falkenberg som ligger ungefär en mil bort. Jag tipsade dem om att de kunde ta bussen om de ville åka längre eller låna bilen men de sade att det behövdes absolut inte. Allt de behövde hade de redan och skulle de någonstans så gick det fint att cykla.
Jag började intervjua dem lite grand om vad de gjorde hemma i Tyskland och jag måste säga att jag blev lite imponerad av deras konsekventa livsstil. Det är ju ändå över 20 år sedan de bodde här. När de var hemma så cyklade de till dagis, skola och jobb. När de handlade så handlade de bara lokala varor så långt det gick. Ekologiskt var en självklarhet för dem. Och när de skulle på semester var det lika självklart att fortsätta med sin livsstil. De tog tåget och cyklade och var helt nöjda med det de kunde nå med den aktionsradie de hade.
Jag var drygt 30 då, 35 kanske, och van att betvinga världen med bensin, flygfotogen och metall. Visst hade det börjat röra sig lite hos oss med miljötänk och sånt men så långt som denna familj hade kommit i sin konsekventa och miljömedvetna livsstil redan för 20 år sedan, det är det inte många som kommit till än idag. Jag blev imponerad och det är jag än idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar