Min pappa Sven-Görans och min mamma Ingegerds historia i
Svensgård började i början av 50-talet. Sven-Göran övertog en gård med kor,
grisar och växtodling. Under 60-talets strukturutveckling ändrade han
inriktning mot grisar med både suggor och slaktsvin. Han utvecklade
kvarnrörelsen Bobergs Foderförädling som hans pappa startat redan på 30-talet
genom att bygga en modern kvarn för löshantering av såväl spannmål som färdigt
foder. På 70-talet sålde han av strandjorden Långaberg som tilldelats Svensgård
i Laga skifte 1854. Han utvecklade 1972 grisproduktionen med att bygga ett
modernt stall för över 600 grisar. Det var stort på den tiden. 1985 köpte han
till Maens Gård vilket utökade arealen med 15 ha. Sven-Göran var en
föreningsman som engagerade sig såväl i lantbrukarnas föreningsrörelse som i
politiken. Sven Göran gifte sig 1955 med Ingegerd som kom från Umeå i
Västerbotten och de fick förutom mig 1959 min äldre bror Jan 1957 och min
lillasyster Ann-Charlotte 1963. Sven-Göran dog alltför tidigt som 70-åring
1994. Han arbetade på gården fram till sin död.
Sven-Göran tog över gården efter sin far Johan Nilsson i
mitten av 50-talet. Hans storasyster Britta och lillebrodern Bengt Erland valde
andra vägar. Johan var gift med Amy som kom från Vinberg. Han var född 1897 och
bör rimligtvis ha tagit över gården efter sina föräldrar någon gång på
20-talet. Johan verkar ha varit legendarisk. T ex finns en bild av honom på Nordiska
museets när han håvar lax i fallet i Boberg. Han engagerade sig mycket i
elektrifieringen av byn och av kvarnrörelsen i Boberg där han var disponent.
Han köpte i början av sin karriär till gården Arvesgård som ligger på andra
sidan vägen i Boberg. På 30-talet startade
han kvarnrörelsen Bobergs Foderförädling som finns beskriven på annan plats i
denna bok. Johan dog redan 1964 medan Amy fick leva ända till 1988.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar