Idag har jag varit och åkt skidor i Ulricehamn. Det var ett lopp på 45,5 km och ungefär halva var spår och halva mer eller mindre utan spår. Det får mig att fundera på skidåkningens historia i Boberg. När jag var liten åkte man ju skidor men det var på gamla trälaggar och spårläggning kände man inte till. De var ju förvisso breda och det gick säkert bättre att åka ospårat med dem än med dagens moderna skidor. Men om man skall vara ärlig så var det väl inte så mycket skidåkning egentligen. Jordbruket förr gick ju så till att vi på de gårdar som inte hade kor odlade mycket korn. Väldigt mycket korn. Korn är ju en alldeles förträfflig fodergröda men för er som inte kan så mycket om kornodling så går det till så här. Det är en vårsådd gröda som sås på våren och tröskas tidigt. Det gör den odlingssäker. På Svensgård gjorde vi så här. Vi harvade en gång så att det skulle bli jämt. Sen körde vi ut handelsgödsel och eventuellt fastgödsel. Sen harvade vi en eller ibland två gånger så att gödseln skulle myllas ner bra. Sen var det dags för såmaskinen som hade till uppgift att utsädet kom jämt och framförallt på rätt plats. Och rätt plats det var på såbotten, dvs på det hårda som låg under det som harven skrapat loss. Sist kom vältningen som skulle göras så snabbt som möjligt. Den packade till runt kornen och gjorde att fukten från såbotten fick kärnan att gro. Lite regn gjorde inte saken sämre, snarare bättre. Tja, sen var det nästan färdigt. Det var bara att vänta på att det skulle gro och det gick ganska snabbt, på ett par tre veckor såg man sådragen och kunde bedöma uppkomsten. Nu var det bara bekämpning kvar. Sprutan som hos oss kördes av Sture på Kull. För det första skulle ogräset sprutas bort och sen eventuella svampsjukdomar. Lite mikronäringsämnen kunde ibland få följa med. Sen var det bara att vänta och hoppas på att det skulle komma tillräckligt med regn. I augusti var det dags för skörd. Tanken var att man sen körde in halmen så snabbt som möjligt och därefter sätta igång att kultivera jorden med en kraftig harv. Den hade till uppgift att bekämpa kvickrot och att smutsa ner halmen så att den skulle brytas ner snabbare i jorden. Bakterier gjorde det tricket. Efter ett par tre kultiveringar var det fritt fram att plöja och det var oktober och november lämpliga månader för. Sen låg marken med tjusiga plogfåror hela vintern.
Varför berättar jag detta då? Jo, plogfårorna i kombination med tunt snötäcke gjorde att åkrarna inte var så bra att åka skidor på. Oftast tittade jorden upp genom snötäcket och det var helt omöjligt att åka där. Nu undviker man att harva på hösten för det leder bara till urlakning av kväve. Och ju senare man plöjer desto bättre är det. Helst skall man vårplöja, då kommer all näring som ligger lagrad i marken till nytta för nästa års gröda istället för att lakas ut och komma ut i Suseån. På den punkten har lantbruket förändrats mycket till det bättre. Nu är det alltså förutsättningar för skidåkning på våra åkrar och det utnyttjade vi också när ungarna var små. Vi gjorde långa spår runt åkerkanterna som vi kämpade runt på.
Annars var det Dala skog vi åkte i. Där finns en backe som jag som barn åkte i och inne i skogen kunde vi åka på tur. Det var roligt. Utförsåkningen var väl rätt banal till en början men någon gång på sjuttiotalet var det några större ungdomar i Boberg, Store-Bengt på Bobergs Gård, och Lars i smedjan och deras kompisar hade varit på skidort och lärt sig hur det gick till. Då började vi tillverka lite mer pistliknande backar. Men någon lift fanns ju inte så antagligen tröttnade vi rätt snabbt på att asa upp och ner för backen.
Mitt första minne av riktig utförsåkningsutrustning fick jag för övrigt i Umeå hos mina kusiner. Det är en annan historia men jag kan säga att jag kände mig precis som Stig-Helmer när han skulle åka utför första gången i Sällskapsresan 2.
Nej min första vurm för längdåkning kom i och med att jag fick en anmälan till Vasaloppet när jag fyllde 50 år. Det var mina grannar och lantbrukarkollegor som fixade det. Att jag inte skulle anta utmaningen fanns inte på kartan och det måste ha varit en riktigt bra present för nu i år skall jag åka mitt femte Vasalopp. Förhoppningsvis har jag kunnat seeda upp mig lite med Västgötaloppet som jag gjorde idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar