Dag 24 Gräv där du står

Ett roligt projekt som vi sysslade med som barn, och som jag förstår att många barn runt omkring på planeten roat sig med, var att försöka gräva till jordens medelpunkt. Jajamen, du hörde rätt. Vi var på väg mot mitten. Platsen vi utsett för detta äventyr var sandlådan. Och sandlådan var belägen inte mindre än i ett klassiskt halländskt landskapselement. I bersån. I vårt fall stod den alldeles utanför köksdörren och det var lind har jag för mig. Hur de fick in sand i den vet jag inte säkert men jag misstänker att skottkärror hade en roll att spela. Jag tyckte det var fantastiskt spännande projekt och man får ju beundra den brist på rädsla och tillika planering som föregick detta tilltag. Vi tog helt enkelt spadar och började gräva. Kommer inte riktigt ihåg hur djupt vi kom men jag har för mig att vi konverterade projektet till en badbassäng när vi tröttna på att gräva. Att många andra, både barn och vuxna, runt om i världen närt samma dröm som oss kan man ju sluta sig till bara genom att läsa Jules Vernes bok. Jag kommer också ihåg ett vetenskapligt barnprogram som handlade om att gräva sig igenom jorden. Vi hade fantasier om att hålet skulle mynna ut i Kina och att man skulle kunna hoppa ner i det och först accelerera för att sedan bromsas in och avsluta med en lagom fart på andra sidan. Jag tror att min lite mer vetenskapligt bevandrade storebror funderade på risken att vi inte skulle nå ända igenom klotet på grund av luftmotståndet eller något. Om det skulle gå riktigt illa skulle vi ju kunna hamna i en besvärlig svängning fram och tillbaka som skulle sluta med att vi stannade och blev hängande i jordens kärna. Det var nog tur att vi inte kom så långt i vårt grävande. Om jag tolkade barnprogrammet rätt skulle det även ha dykt upp en hel rad andra små och stora fysikaliska bekymmer på vägen som vi nog skulle ha haft svårt att bemästra.

Ja sånt funderade vi på som barn i Boberg på 60-talet.