Att bada är ju rätt trist. Enformigt. Tänk efter. Man står där på bryggan. Man hoppar i. Kallt. Blött. Jobbigt. Säg en enda fördel! Men då talar jag om traditionellt bad. Bad kan piggas upp. Bad kan göras roligt om man har lite fantasi. Nu kommer lite om badandets historia i Boberg.
När jag var liten, alltså för en 40 år sen, badade vi en del i Suseån. Inte jättemycket men vi badade. Jag tror jag har nämnt att ån var mer förorenad på den tiden men å andra sidan så var vattnet blåare. Nu är det renare men brunare. Man tror att det beror på att det återfått sin naturligt bruna färg och att den blåa var en parentes. Kan kanske stämma. Vi badade i alla fall förr och blev inte sjuka av det och vi badar nu och blir inte sjuka nu heller.
Vad gjorde vi då för att pigga upp badandet. Båten var en trevlig liten apparat som kunde användas till mycket. Vi hade ju bara en femhästars utombordare till den så vattenskidåkning var inte att tänka på. Däremot vattenpulkåkning funkade. Kanske inte perfekt men det funkade. Att dyka var också roligt. Ån var dock djup så det gick inte att se så mycket på botten. Ja skall sanningen fram så hade vi väl inte så mycket annat vi hade att pigga upp badandet med förutom mer traditionella attiraljer typ badmadrasser och uppblåsta traktorslangar. Vi byggde några flottar som funkade sådär.
Nej då måste jag säga att nästa generation varit mer kreativ. Det skall jag strax komma till. Först skall jag berätta om långsimning i Suseån. Det var faktiskt inte något vi gjorde som barn. Vi badade mest runt bryggan och simmade kanske till fallet för att leka i den livsfarliga miljön, vilket i och för sig var roligt. Nej det var faktiskt min svåger Olle som förde långsimningens tradition till Boberg från Siljan eller var han nu lärde sig det. Han simmade en halv kilometer uppför ån och tillbaka och väckte vårt intresse för det. Faktum är att det är ett helt fantastiskt sätt att uppleva ån. Verkligen ur ett grodperspektiv. Jag har tidigare nämnt om att åka skridskor på ån och att det är ett annat fint sätt att få ett nytt perspektiv. Det blir samma effekt som när man cyklar på en väg som man kör bil på i vanliga fall. Man ser helt nya saker.
I alla fall, vi andra började simma i ån. Längre och längre. En het sommardag skulle jag simma uppför ån. Det är ju uppströms först och sen nerströms på hemvägen. Det är inte mycket vattnet rör sig men mer än man tror. Jag simmade och simmade. Det gick bra. Efter kanske 500 meter kände jag att det var bäst att vända för jag tyckte det blev lite kallt. Jag simmade på fast jag blev mer och mer nedkyld. Jag tänkte att jag kan ju alltid simma in till kanten och klättra upp om jag blir trött. Det är bara det att det är ganska branta och leriga kanter och jag hittade inget lämpligt ställe så jag fick kämpa på. Fasen vad kallt det blev. Och vad trött jag var. Till slut kom jag i alla fall hem och klättrade upp vid bryggan. Helt slut och fullständigt huttrande. Fy vad jag frös men som tur var var det ju rejält varmt, kanske 30 grader i skuggan. Jag gick och lade mig i solen för att tina upp. Men jag tinade inte upp. Jag hämtade filtar som jag lindade in mig i och lade mig i solen. Det tog timmar innan jag tinade upp. Antagligen hade jag kylt ner kroppen ordentligt i vattnet som kanske var 18-19 grader. Huh, jag kommer ihåg det än vad jag frös.
Nästa generations badleksaker då? Jo för det första byggde vi en linbana från en hög al som stod vid bryggan och som gick över ån till en annan al. Det var riktigt kul att åka i den. Sen byggde vi ett hopptorn av en gammal trappa. Det var inte jättehögt men det var riktigt spännande att hoppa längst upp ifrån det. Därifrån ner till vattenytan kändes det högt, det vill jag lova. Sen tog ungarna en hink full med sten med ut på bryggan, satta på sig cyklopöga och lät sig dras till botten av hinken för att där leta efter sjunkna skepp eller vad som nu kunde finnas där.
En grej som de tyckte var rolig men som jag inte riktigt kan fatta nöjet med var när de cyklade i full fart mot ån, upp på ett hopp och sen rätt ut i ån med cykel och allt. Tycker mest det såg livsfarligt ut. Men ungarna gillade det och det är väl det viktigaste.
En av de roligaste grejerna de hittade på var när de fixade en vinsch som stod på land. Den drevs med en rejäl motor. Bensin eller diesel, jag kommer inte ihåg. Med båten drog de ut en flera hundra meter lång lina. Sen släppte de i en person med wakeboard eller vad det nu var, vinschen drog igång och de fick en rejäl fart. På mitten av ån flöt ett hopp som de åkte upp på och gjorde saltomotaler innan de damp i ån. Mycket roligt och smart. Väldigt miljövänligt i jämförelse med om de skulle haft en båt som drog dem istället. På det här sättet gick det inte mycket energi alls och de fick en massa åkande på kort tid.
Ja som du ser, med lite fantasi och teknik kan man föra badandet till nya höjder även i Boberg och Suseån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar