torsdag 23 januari 2014

Dag 11 och 12 Efterforskningar om lax

Jag har jobbat vidare på spåret med varför kungamötet skulle varit just vid fallet i Boberg. Jag har förmånen att ha en mycket fiskekunnig person på min arbetsplats. Ja faktiskt en expert på området. Jag frågade helt enkelt honom varför man skulle förlägga mötet vid fallet och bron. Han svarade spontant att det hade med laxfisket att göra. Han sa att laxfiske alltid, eller i varje fall ofta, var förknippat med kungliga privilegier. Han trodde också att laxfisket med stor säkerhet var bra på 1200-talet. Laxarna går helt enkelt upp i ån och hoppar i fallet. Antagligen var ålfisket bra där också.

När jag var liten lekte vi mycket i fallet. Det är ju bara ett par hundra meter hemifrån och vi simmade faktiskt dit. Dammen är ju väldigt djup. Ner till 8 meter ibland. Men på vägen till fallet finns på ett ställe en sten som man kan stå på. Lite kul att ställa sig på den och antyda att det inte är så djupt och så hoppar andra i och kan inte ens bottna bredvid. På botten av ån finns massor av musslor. När vi var små trodde vi nog att det var pärlmusslor och de är verkligen lika men jag tror numera att det är dammusslor. Vi plockade i alla fall musslor och letade efter pärlor men hittade aldrig några. En mussla kan visst bli flera hundra år. Lite taskigt att plocka upp dem då men vi begrep inte bättre. Sen fanns det musselbankar på lite olika ställen, bl a precis där vi angör båten. Jag har försökt hålla lite koll på dessa musselbankar men tycker inte att jag hittar några musslor där längre. Mina grabbar och deras kompisar har dykt till botten och kollat och de säger att det finns gott om stora musslor där. Men var finns de mindre musslorna?

Nåja fallet var en spännande lekplats, kanske inte så säker men kanske just därför spännande. Vid midsommartid brukade det krylla av ål i fallet. De klättrade upp för dammstocken och vi tyckte att det verkade vara en hopplös uppgift så vi fyllde hinkar med tusentals små ålyngel. Spannarna tömde vi sen ovanför dammstocken. Det var gott om ål på den tiden och vi lade ut långrev och fick oftast ål på den. Det fick vi fortfarande för drygt 20 år sedan när vi flyttade tillbaka till Falkenberg. Men nu fick det ingen ål. Men så är det visst i hela världen. Beståndet har sjunkit till en tiondel.

Vattnet i ån är dock mycket renare nu. För 40 år sen var det ju mycket nedfall och utsläpp från alla håll. Utmed Suseån finns ju inga industrier och alla samhällen leder numera sina avlopp i kulvertar till Falkenberg. De enskilda hushållen har eller håller på att byta ut sina avlopp. Lantbruken har också en helt annan hantering av gödsel så alla källor har definitivt försvunnit och gjort att all igenväxning som fanns då är borta.

Nej, Suseån är faktiskt en fantastisk del av Boberg. Har du inte åkt med kanot från fallet i Boberg till mynningen i havet, som vi kallar åoset, så skall du göra det. Färden som går genom forsar och vildmark tar ca 2 timmar om man åker i lugnt tempo och man ser nästan ingen bebyggelse utmed vägen. Ibland kan man tro att det i Amazonas djungel färden går. Ute i havet kan man sen ta en tur med kanoten och uppleva Bobergskusten från en ny synvinkel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar