Jag fick en tankeställare en gång. Vi hade en aktivitet med Skrea Hembygdsförening uppe på Maen Berget. En jättefin plats som har fornåkrar och en unik flora. Vacker utsikt dessutom mot Boberg, Bobergs Udde och Skrea. Vi hade samlats för att slå och hässja hö. Syftet var dels att slåttern skulle gynna de rara växterna och dels att vi skulle upprätthålla kunskaperna kring hur man skördade förr. Brukar vara en riktigt trevlig aktivitet. Nåja, när vi fikade så kom vi på att vi skulle blicka ut över landskapet och delge varandra vad vi upplevde. Ett par som var med härstammade från bygden men hade inte bott här på många år. De sa något som fullkomligt överraskade mig. Chockade faktiskt. De sa att de upplevde att det var förfärligt vad det förbuskades överallt. Jag blev så paff. Det hade jag inte tänkt på. Det är precis som med den där grodan som man sätter i en kastrull med kallt vatten på spisen och sätter på plattan. Den hoppar aldrig ur för den märker inte den gradvisa förändringen. Grodan som man släpper ner i det varma vattnet hoppar ur direkt. Jag hade bott hela tiden i Boberg och inte sett att alla träd bara växte och växte. Det är klart. Förr behövdes ju alla träd för energi men under de sista femtio åren har har ju oljan varit så billig att man inte avverkat alls. Jag kom också ihåg hur Bobergs Udde såg ut när jag var liten. Det var en massa berg och så låg det några hus på dem här och där. Nu finns det massor med hus på Bobergs Udde men man ser dem knappt för de har alla växt in i en otrolig vegetation. På Ringsegården, den ganska nya konstgården i Ringsegård, finns en fantastisk bild. Den är en sammansättning av bilder på kustremsan från söder till norr.Jag antar att den är tagen ungefär på den platsen där Ringsegården ligger. På bilden syns nästan inga träd, bara berg och hav. Nu syns knappt bergen. Från min kusins sommarstuga på Bobergs Udde syntes Lantmännens silo för inte så länge sedan. Nu kan man inte fatta att det var möjligt. Nu tittar man in i en skog åt det hållet.
Jag var och besökte några vänner i Stockholms Skärgård för några år sedan. De har samma utveckling där. Jag antar att något liknande sker i resten av landet. Kanske man kan starta något Leaderprojekt som syftar till avskogning. Men faktum är att på senare år så har det börjat hända lite saker. Markägare, bl a vi själva har börjat ta ner träd. Vi har rensat längs med Suseån. Det blev en hel massa kubik och där finns ändå mycket kvar längs med ån.
För inte så länge sedan bestod Udden av ljunghedar som brändes med jämna mellanrum. Det måste varit mäktigt.
Jag tycker det var en nyttig lärdom som det där paret gav mig när vi var på slåtterdagen på Maen Berget. Jag såg på vår landskaps bild med andra ögon efter det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar