Lika bra att erkänna det. Jag jagar inte. Har aldrig haft det intresset. Antagligen påverkas man av sina föräldrar. Pappa jagade inte. Jag jagar inte. Min bror däremot jagar. Men faktum är att på senare år har tanken slagit mig allt oftare att jag kanske skulle ta jägarexamen. Faktum är att jag just kommit hem från en vildsvinskurs i projektet Vilthalland. Vi har inga vildsvin på våra marker. De har säkert varit här men vi har knappt kunnat märka några skador. Har väl tänkt att om det skall komma vildsvin då skall jag minsann jaga dem. Som det är nu vill jag hellre ägna min fritid åt att springa i naturen än att skjuta djur, även om jag är helt införstådd med viltvårdens betydelse.
Jag tänkte i alla fall berätta lite om jakten i min bok om Boberg. Det jag tänkte nämna här hänger ihop med ån. Vi har en hel del grävlingar i åkanterna. Jag har personligen aldrig sett någon grävling här. Agneta har det men inte jag. De gräver sig in i sandiga kanter på ån och gräver långa gryt i åkrarna. De kan verkligen gräva sig långt in. En gång när jag tröskade så försvann plötsligt marken under tröskan och ena hjulet blev hängande i en grop. Tröskan vilade på skärbordet. Det var bara att hämta bjälkar och domkraft och försöka bära av. Det gick till slut men var en massa arbete som man inte tycker är så värdeskapande mitt i skörden. Det uppstår också stora hålor mitt inne i hästhagarna som numera ligger där grävlingarna gräver som värst. Min farbror Bengt-Erland, som är en riktig jägare, har ofta berättat om grävlingjakter både med och utan hund. Jag har hört historierna om grenar och koks i stövlarna men det tror jag inte mycket på. De hade taxar som jakthundar, grythundar. Det var en historia om en hund som fastnade i ett gryt men den får jag forska lite mer i.
En gång hade drängarna på Svensgård bestämt sig för att gräva upp grävlinggryten för att se hur de var konstruerade. Bengt-Erland berättade att de fick gräva upp ett jättestort område som var fullständigt genomgrävda av ett virrvarr av gångar. Ett ganska stort projekt förstod jag. Nåja, grävlingproblemet verkar varken öka eller minska. Håller det sig som det är nu får man väl vara nöjd och hoppas att de fyller någon funktion i den biologiska mångfalden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar